Jag älskar livet och jag hatar det

Tankar/känslor / Borderline, Diagnoser, Hata, Höjd- och lågpunkter, Kärlek, Mitt liv, Saker, Älska / Permalink / 0
Jaha, jag tänkte göra en sån där liten uppdatering om vad som hänt i mitt liv på sistone.
 
För lite mer än två veckor sen började jag deffa. Jag tyckte det hade gått rätt bra för mig på sistone med gymmet och ångesten och allt. Jag hade tränat i två till tre timmar så gott som varje dag i några veckor och jag hade varit nästan helt ångestfri i flera veckor också. De få svackor jag hade var inte särskilt djupa och gick över relativt snabbt. Deffningen gick över förväntan de första dagarna. Jag tappade vikt hur snabbt och enkelt som helst. Jag var enormt peppad. Efter en vecka dock så tappade jag all aptit samtidigt som jag kände mig allmänt otillfredsställd i kroppen vad jag än åt. Efter det började jag äta lite mer.
 
Sen fick jag veta att jag har åtta olika personlighetssyndom varav huvuddiagnosen nu är borderline. Det var en överraskning. Men inget kan stoppa mig från min framgång med ångesten eller från att se ut som en bodybuilder! Efter en vecka insåg jag att jag hade tappat kontrollen helt och hållet. Jag fick panik och ville dö för minsta lilla. Insåg att jag har hittat hem diagnostiskt och att jag äntligen fått diagnoser som stämmer överens med min verklighet och nu var/är jag fortfarande skräckslagen inför att någon ska säga åt mig att det är fel. Att jag inte alls lider, att jag inte har borderline, eller att det ändå inte är en riktigt diagnos, att jag bara hittar på, ut och jobba med dig! Men jag kan inte jobba, jag kommer dö i så fall. Och tydligen är man manipulativ om man hotar med självmord. För det är tydligen ett tomt hot om man ångrar sig några timmar senare. Även fast man menar fullt allvar just då och självmordstatistiken bland folk med borderline ligger på mellan 10-20%.
 
Jo jag var ute och sprang backintervaller i Ryssbergen i söndags. Det var helt fantastiskt med utsikten, svetten, blåsten och när det rev som attan i bröstet. För några dagar sen gav jag upp deffningen helt. Tankarna kring hur jag fick och inte fick äta tog upp alldeles för mycket tid och energi. Jag övervägde starkt att sluta äta helt och hållet för gott och svälta ihjäl ett tag. Sen gav jag upp och började äta allt som kom i min väg istället. Jag har helt tappat mina hämningar för mat nu. Jag äter allt jag är sugen på för stunden. Jag orkar inte deffa och ha ångest samtidigt. När livet bara är skit och det inte finns något kvar att leva för då är mat en stor räddning för mig. Ge mig någonting gott att äta och dricka så kommer jag inse att det fortfarande finns saker att leva för. Såvida jag inte vill dö för att jag tror att jag är alldeles för tjock för att få finnas till vill säga. Då kanske det är bättre att ta med mig ut på en promenad istället.
 
För en vecka sen ungefär höll diskhon i köket hemma på att svämma över också. När grannarna spolade vatten inne hos sig så kom det upp vatten hos oss. Så vi fick springa som tokar med alla hinkar vi kunde hitta och slänga ut vatten med gamla matrester på bakgården medan vi försökte hitta ett akut telefonnummer till rikshem. Några dagar senare lossnade spolknappen på toaletten och föll ner i hålet där det hade suttit. Därefter gick det inte att spola mer. Men man kan tydligen spola toaletter genom att hälla vatten från en hink i dem också. Det är själva trycket som gör att det spolas. Vem hade anat?
 
Igår var jag och klippte mig. Hade jättesvårt att komma iväg. Väl på väg dit så försökte jag muntra upp mig själv med att jag åtminstone kommer vara fin i håret när den här dagen är över. Så fel jag hade. Frisören massakerade min nacke och nu kan jag inte visa mig utomhus utan att ha mössa eller hatt på mig. Det positiva är att jag köpte en jättefin hatt till mig själv för att täcka frisyren! Det negativa är att jag inte kan använda den utomhus eftersom det blåser alldeles för mycket. I morse vaknade jag med världens mensvärk. Låg i sängen till fram emot klockan tolv med två värmekuddar. När det värsta var över insåg jag att jag fått brännsskador på magen. Helt rödflamig fortfarande sex timmar senare. Men helt klart värt det. Och nu kommer jag förmodligen bli överviktig också eftersom jag inte gått till gymmet sen i måndags.
 
Men det bästa med det här är att min pojkvän fortfarande älskar mig fast jag gått in i världens svacka och knappt kan göra någonting under dagarna. Plus att jag säger minst en gång om dagen att alla människor på hela jorden hatar mig och vill att jag ska dö samt att det är bäst att vi gör slut nu för hans bästa. Och vad svarar han? Att min trendlinje är bullish och att jag är inne i en återtestning. Och att han tycker att jag är jättevacker, att han älskar mig och att jag förgyller hans liv. Det är helt sjukt, vad har jag gjort för att förtjäna att ha den här fantastiska människan i mitt liv? Jag älskar dig Oscar Malm!
Till top