Kära arbetsgivare

Tankar/känslor / Medicin, Sökande, arbetsgivare, personlig assistent, psykisk diagnos, sjukskrivning / Permalink / 0
Bara en vecka kvar till jag ska träffa läkaren igen och diskutera eventuell fortsatt sjukskrivning. Känner mig nervös. Jag mår klart bättre nu av medicinen. Jag sover för det mesta hela nätterna, koncentrationen är tillbaka och jag har läst nonstop de senaste dagarna för att det är skönt att äntligen kunna koncentrera sig igen. Samt så har jag fått mer energi, jag har lust att göra saker. Jag ritar och lagar mat åtminstone. Ganska god mat om jag får lov att säga det själv!
 
Jag får en del kreativa idéer titt som tätt också men jag vågar inte genomföra något. Tex kom jag på att jag skulle intervjua random människor här i Trosa och göra en liten tidning och lägga i bokhandeln kanske så kan folk få läsa lite om människorna som bor i grannskapet och vad de tycker om med staden. Skulle vara riktigt trevligt tror jag! Det skulle inte vara alltför svårt heller men jag vågar verkligen inte.
 
Vissa dagar fungerar jag ganska bra och kan göra massor av saker, åtminstone så länge jag får bestämma själv vad jag klarar av att göra. Andra dagar klarar jag inte av att gå upp och klä på mig. Och inatt tex kunde jag inte sova alls, kastade mig fram och tillbaka motvilligt eftersom jag var så nervös över att göra för mycket ljud av mig. Vågade inte hålla ögonen stängda eftersom det kändes som att något hemskt skule hända när som helst. Till slut tröttnade jag och tog en oxascand (lugnande). Somnade efter en halvtimme och vaknade runt fyra på morgonen av att jag skrek. Satte mig och såg mig omkring och somnade om, sov oroligt och runt sju på morgonen vaknade jag igen av att jag gjorde något nytt ljud av mig.
 
Frågan är om jag mår tillräckligt bra för att börja jobba eller om jag ska vara fortsatt sjukskriven. Jag vill jobba, jag har energi. Jag vill hjälpa till och jag har också ett behov att bevisa att jag klarar av saker. Men det är väldigt besvärligt att söka arbeten när man har en psykisk diagnos. Många gånger har jag sökt arbete och låtit bli att nämna mina problem, jag har fått jobbet men sen har jag inte klarat av att sköta det och behövt säga upp mig i samråd med arbetsgivaren. Jag känner att om jag nu ska söka jobb så vill jag vara ärlig med vem jag är och hur jag är. Jag har vissa problem men jag har också många bra egenskaper. Det kommer bara väcka ännu mer ångest för mig nu att behöva blunda för mina problem och dölja dem som om jag skäms. Det känns som att samhället vill att jag ska skämmas. Om jag söker ett jobb och samtidigt säger att jag ibland känner mig så deprimerad och ångestfylld att jag inte klarar av att sköta ett jobb (för så är det vissa dagar) så kommer förmodligen väldigt få att anställa mig.
 
Jag har ägnat mycket tid åt att titta på arbetsannonser och försökt hitta något som jag skulle kunna tänka mig söka. Har fastnat för personlig assistent, jag tänker att där kanske någon skulle kunna uppskatta att jag har erfarenhet av perosnliga motgångar. Jag har sökt två jobb och är livrädd just nu över att jag inte ska få dem och blir besviken eftersom jag verkligen fastnade för de två människorna som annonserna handlade om. Och livrädd att jag också ska få jobbet och att det ska vara omöjligt höga krav som jag inte kan leva upp till.
 
Jag hoppas verkligen att det finns någon arbetsgivare där ute som kan se mina tillgångar. En av mina stora drömmar just nu. Jag vill som alla andra känna mig viktig och behövd. Dock så tror jag verkligen att det inte är långt kvar på min ångest nu. Det är på väg uppåt, medicinen gör sitt och snart hoppas jag få börja KBT!
Till top