Koncentration

Tankar/känslor / Koncentration, Meditation, Minnen, Promenad, Tankar, Trosa / Permalink / 0
Jag tog en promenad för att bli av med lite allergiska besvär. Trosa ser ut precis som jag minns det. Var jag än tittar så minns jag saker. Men jag tänker inte på att det är ett problem. För just då var inte tankarna alltför destruktiva. Jag går längs med hamnen och sätter mig så långt bort från land jag kan komma. Bara vatten omkring mig och bryggan ligger bakom ryggen. Jag bestämmer mig för att försöka lyssna på alla ljuden. Vinden, havet, fåglarna, linorna mot masterna. Och jag inser att det är omöjligt.
 
Ju mer jag försöker lyssna desto mer tankar dyker det upp. Acceptera att tanken kommer och låt den gå. Lyssna på ljuden. Tankarna kommer så fort att jag knappt märker dem. Det är så naturligt att tänka. Jag tänker inte på att jag gör det. Jag vet inte om att det är ett problem för mig, för huvudet är så tjokt med minnen att jag knappt kan se utanför mig själv. Och nu när jag verkligen försöker rensa och se ut genom min egen kropp så går det inte. Det enda jag kan åstadkomma är denna insikt om att det är ett problem.
 
Var kommer allt ifrån? Barn är så bekymmerslösa. Jag föddes också som ett blankt blad. Vad har hänt? Jag har upplevt så mycket saker och nu är det helt tjockt. Det får inte plats mer. Jag kan inte behålla allt om jag ska kunna fortsätta leva. Jag har en lång tid kvar av mitt liv om inget oväntat händer och det finns mycket kvar att uppleva. Och jag kommer omöjligt att få plats med alla nya minnen om jag ska gå och försöka hålla allt i huvudet hela tiden. Det är förstås ingenting jag gör medvetet. Det går på rutin numera. Men dessvärre behöver jag stänga av den autopiloten och börja rensa. Det är mitt jobb.
 
Jag öppnar ögonen och tänker att det kanske blir lättare att fokusera om jag har något att se på. Jag njuter av utsikten men slås av alla minnen som dyker upp var jag än tittar. Det är helt otroligt, tänk att man inte kan vara ensam någonstans utan att de tränger sig på. Men å andra sidan så är det minnen som jag trodde att jag hade glömt. Har inte tänkt på dem på väldigt länge. Vanligtvis snurrar jag runt i samma gamla tankar, cirkulerar och cirkulerar och gräver min grop. Jag kan visserligen inte fokusera på mina sinnen än så länge. Men genom att försöka så kan jag åtminstone väcka nya tankebanor. Det är ett steg i rätt riktning!
 
Det får nog bli fler promenader för min del framöver.
 
 
Till top