Ångesttåget

Tankar/känslor / Skam, Tåg, Ångest / Permalink / 0

En vacker dag och jag springer lyckligt omkring på en äng som ett oskyldigt nyfött djur. Men jag är bara symboliskt nyfödd. Jag har ett förflutet och även om jag inte alltid kan se det så hänger ett helt ånglok med ångest med precis bakom min axel. Som om det vore bakom en magisk dörr och när jag är som allra mest lycklig och bekymmersfri så kör det plötsligt rakt genom dörren och in genom min rygg. Tar mig i sin besittning och den lilla frid jag en gång känt är som bortblåst. Hjärtat blir till is och hjärnan brinner upp. Ängen blir ett slagfält och plötsligt har jag blivit min egen fånge och fångvaktare. Jag har mig själv i besittning. Och jag kan inte tillåta mig själv att gå någonstans utan att jag själv följer med. Ångesten och jag är detsamma. Vi är ett och den vakar över mig som en orolig moder. Nähä du, inte kan jag väl låta dig fara iväg och träffa vänner eller äta mat heller. Hur skulle det se ut? Glöm inte att jag också tänker följa med, vi är ett nu. Du och jag hänger ihop och du vill inte se mig arg. Bäst för dig att du stannar i sängen nu. Inte en centimeter rör du dig utan att jag följer med. Skam på dig om så mycket som tänker tanken på ett lyckligt liv. Nu är det jag som kör det här tåget och du är passagerare. Och du sitter still, hör du det? Nå, vem är det som är lycklig nu? Just det. Ingen. MUHAHAHAHA!

Till top