Hopp och tro

Lärdomar / Permalink / 0

God kväll alla vänner, ovänner och främlingar. För att ja, jag ser inte främlingar som vänner. En del hade kanske sett ovänner som vänner också förstås. Nej jag delar upp er i tre högar. Så gör jag. Jag är jag. Jag får göra som jag vill i mitt liv. Så det så. Nu har vi det avklarat. Herregud måste jag alltid skriva så konstiga inledningar?

Jag har känt mig mer eller mindre tom inuti, nästan apatisk ett tag. Det började i förrgår av att jag slogs av insikten om att jag har en hel del rejält hårt arbete framför mig. Och närmast till hands såg jag självmord som en idé. Men kände mig för tom för att göra något överilat. Istället planerade jag i stillhet. Idag känns det lättare. Jag är inte helt återställd men jag kan skratta och svara på tilltal. Det är positivt. Jag har slutat tänka på självmord också. Viktig grej att säga. Så ni inte går och tror något om mig som inte är sant. Hur skulle det se ut? Ja, jag menar det. Allmänbildning åt folket. Eller onödigt vetande? Vi säger att det är samma sak, eller hur? Ja, vi säger det.

Hade terapi idag och vi kom fram till att det som hände var att jag stängde av. Att insikten om hur mycket arbete som ligger framför mig blev för mycket att uthärda. Hade jag tillåtit mig själv att känna så hade jag drabbats av panik, vrålat högt och gråtit floder. Jag hade sparkat vilt omkring mig och behövt bältas eller något i den stilen. Hur konstigt det än låter så är det här något jag strävat efter. Att välja den lugna vägen istället för den dramatiska. Eller hur jag nu ska uttrycka mig. Jag har på riktigt tänkt i ena stunden att jag är frisk eller att jag ska bli frisk inom de kommande dagarna. Och när det visat sig att så inte varit fallet så har jag tänkt att jag aldrig någonsin kommer bli frisk. Den här gången tänkte jag realistiskt. Det kommer vara hårt. Ett bra tag framöver. Men det kommer såklart också finnas ljuspunkter. Och de kommer bli fler med tiden.

Jag vet inte hur pass mycket jag vågar hoppas på det. Men jag måste få drömma stort. Och ibland är att drömma stort inte att sikta mot stjärnorna. Utan att vända blicken mot det hårda arbete som ligger framför en. Först kändes det omöjligt när jag tänkte på allt det onda. Nu när det börjat lägga sig lite börjar hoppet återvända. Här skulle jag vilja citera Walt Disney.

”When you believe in a thing, believe in it all the way, implicitly and unquestionable.”

Att tro på att bli frisk och i nästa stund tro på att jag inte kan bli det är lite skevt. Och om jag bara får lov att tro på en av dem så vill jag tro på att jag kan bli frisk. Mitt nya mantra ”välj frid” har också hjälpt mycket idag. Tack för allt fint som finns i världen, i mig och i livet. Överallt. Amen.

Livet. Punkt.

Lärdomar, Tankar/känslor / Permalink / 0
Jag har haft så fullt upp med att jag helt glömmer av att skriva. Det har varit extrema toppar och dalar idag. Igår gick jag själv ut på en promenad. Vill inte ge folk några dumma idéer men vi kan säga att jag skadade mig ganska rejält. Låg på akutvårdsavdelningen över natten. Kände mig som en ny människa imorse. Tänkte att nu ska jag leva. Nu ska det bli ändring i mitt mönster. Bara nya tag och friska dagar framöver. Kände mig nästan hyperaktiv. Kom tillbaka på psykavdelningen och bröt ihop av ett litet samtal med en skötare. Ett litet missförstånd. Pratade med min sambo och min terapeut och grät floder. Att gå tillaka till avdelningen kändes nästintill otänkbart. Rena rama tortyren. Kom tillbaka hit och gömde mig inne på rummet. Mådde illa, skakade och ville bara ha tyst omkring mig. Helst gå och lägga mig där och då. Klockan sex eller vad det nu var. Men vågade inte somna för risken att få skäll från personalen för att jag inte håller rutinerna. Kom ut för att dricka lite te och blev kvar. Lyssnade på ett par patienter som berättade sina livs historier för varandra. Hade lite ögonkontakt med dem och hummade med. Hjärtat bara smälte. Jag blev så berörd. Alla bär vi på något. Alla är vi starkare än vi tror. Bördan är tung. Men ändå kunde vi skratta åt varandra och oss själva. Även om jag inte personligen delade med mig av något där och då. Livet är som det är. Och det blir som det blir. Vi gör bara det bästa vi kan. Så är det faktiskt. Det gäller båda mig och dig och folk i vår omgivning. Oavsett hur fel det kan bli så fortsätter vi att kämpa. Sitter och gråter nu här. Vet inte varför. Inte för att jag ledsen. Inte för att jag är glad. Kanske av lättnad. Lättnad för en stunds vila i stunden. I nuet. Livet. Okej. VI säger så. Godnatt allihop. Var rädda om er. Och dem omkring. Puss och kram.
 
PS. Tänker inte korrekturläsa detta. Och tänker inte be om ursäkt för det. 

Vad är ångest och hur botar man den?

Lärdomar, Tankar/känslor / Aldrig ensam, Arbetsträning, Bota ångest, Filosoferande, Psynligt, Vad är ångest, Ångest / Permalink / 0
Jag sitter i sängen med täcket uppdraget. Jag har ångest. Jag måste skriva ner mina tankar. Det är nog bästa chansen till psykisk smärtlindring utan att behöva ta några vid behov-tabletter som man kan bli beroende av. Den där delen med att man kan bli beroende av dem, att folk köper dem olagligt och missbrukar dem. Det var något jag i början av min psykiska ohälsa-karriär tyckte var helt sjukt. Jag tänkte att det måste vara en extrem minoritet som behövde så starka ångestdämpande tabletter men varteftersom jag blivit äldre har jag lärt mig att det egentligen är ganska vanligt att få sådana tabletter.
 
Jag sitter hur som helst under täcket. Vanligtvis brukar jag dämpa min ångest med att ta ett varmt bad. Det är något med vatten och värme som lugnar mig. Om det så är värmen från ett täcke, från solen eller från ett element. Att sitta vid havet, gå längs med en å eller titta på en fontän. Så ni kan förstå att duscha och bada i varmt vatten ger dubbel ångestlindring. Det har dock hänt något med vårt avlopp, man kan bara duscha en väldigt kort stund, max fem minuter innan en pöl växer på golvet. Den växer ganska snabbt och det har blivit värre för varje gång vi duschat på sista tiden. Och ja, vi har rensat bort gammalt hår som fastnat i silen eller vad man ska kalla det för. Det hjälps inte, pölen växer ändå och hotar att fylla hela badrummet.
 
Hjälp mig. Det gör ont inuti. I själen och i hjärtat. Är jag mentalt utmattad eller var det bara ett tag sedan sist jag hade ångest? Så att nu är det dags igen eller något? Har hört flera människor säga att ångest är det man känner när något är fel men man vet inte vad det är. Om man visste så hade man gjort något åt det och det hade försvunnit. Ångest känns så. Som en oidentifierbar klump med starkt obehag. En herrans trassel som är närmast obeskrivbart. Men kärt barn har många namn sägs det och så sant som det sägs så har jag läst och lyssnat till miljoner olika beskrivningar.
 
Varför har vi så mycket ångest? Varför vet vi inte vad som är fel? Vill vi inte kännas vid sanningen? Eller är vi bara generellt ointelligenta? Ju fler som lyckas trassla ut sin ångest och se problemet i dagsljuset desto fler kanske det blir som kan göra detsamma. Tillsammans kanske vi räddar världen. Genom att ta hand om oss själva. Vad tror ni? Kan det vara så?
 
Ja... Jag skulle vilja skriva mer men jag tror inte jag orkar. Jag har som sagt ångest. Jag ska till arbetsförmedligen klockan tolv för inskrivning. Tanken är inte att jag ska söka jobb utan att jag ska få börja arbetsträna på ett ställe som fokuserar på unga människor med psykisk ohälsa. Man måste vara inskriven för att få komma dit. Jag vill börja nu på en gång. Helst för flera månader sedan. Jag vill komma igång med saker. Inte sitta hemma och glo. Jag är nästan konstant uttråkad under dagarna. Men samtidigt är steget till ett aktivt liv så enormt stort. Jag tror det är felet jag gjort när jag försökt arbetsträna tidigare. Jag har valt vanliga jobb som friska människor har. Det har varit för avancerat för mig och jag har kraschat efter bara någon vecka. Jag behöver en plats där det är okej att göra fel. Okej att göra saker långsamt. Okej att få ångest och behöva gå hem mitt i alltihop.
 
Så jag ser verkligen fram emot det här. Att ha en sysselsättning på min egen nivå. Som jag förhoppningsvis trivs med och klarar av. Det är något som skulle höja min självkänsla. Och det är något som skulle lindra mig ångest. Tack för mig. Over and out.
Till top