Bli vegan

Tankar/känslor / Permalink / 0

Triggervarning

 

Kom på i morse att jag åt ju två polarbröd med massor av pesto också i förrgår när jag hetsåt. Inte för att någon håller räkningen kanske… Men jag la till det i förra blogginlägget nu. Känns viktigt på något sätt.

 

Jag kommer direkt från gymmet till Espresso House idag. Har tränat med med min lillebror som är snart elva år medan mamma höll ett gympingpass på friskis. Alltså han och jag (och min sambo för sig på sitt lilla hörn) tränade inne på gymmet, mamma höll gruppass. Tycker så synd om honom, han säger att han tycker det är jättekul att gymma men han är ju för ung för att få gå och göra det själv och det är sällan någon som kan följa med honom. Förstår ju varför man inte vill ha barn på gym, men ändå. Någon borde öppna ett gym där det är tillåtet för barn att var med.

 

Jag har varit sugen på hamburgare ända sedan i onsdags när jag satt inne på terapin. Kunde knappt koncentrera mig på vad vi pratade om, tänkte bara på hamburgare. Fast jag vill ha hamburgare med riktigt kött. Jag har bestämt mig för någon dag sedan att göra ett kraftryck och försöka bli vegan en gång för alla. Tredje gången i mitt liv jag försöker nu. Har bett om massor av tips på Instagram och blivit överöst av bra idéer. Men jag är ändå osäker på om jag kommer klara av det. Jag tycker tyvärr att kött, ägg, ost osv. är så sjukt gott. Förresten kan jag ju lista alla tips jag fick här i fall att någon annan också behöver motivation! Här kommer det:

 

1. Fasa in det långsamt. Börja med att utesluta kött helt och sedan ägg, sedan ost och så vidare. En sak i taget.

 

2. Få inte panik om du i början råkar få i dig något som inte i veganskt. Det är inte alltid så lätt att veta vad saker innehåller om man går ut på restaurang t.ex. Det är okej att göra misstag.

 

3. Det är viktigt med inspiration och att hitta nya saker att testa så man får lust att äta. Titta på matbloggar som jävligtgott och zeinas kitchen eller i tidningen Vego. Det finns också youtubekanaler, Instagramkonton och facebook-grupper med inspiration till vegansk matlagning.

 

4. Titta på dokumentärer som ”Cowspiracy”, ”What the health” och ”Food choices” för att peppa dig själv. Lyssna även på podcasts och läs artiklar samt böcker gärna VARJE DAG för att påminna dig själv om dina värderingar.

 

5. Känn ingen skam eller skuld över att du äter mejeriprodukter och annat ibland, det är bättre att belöna dig själv för de gånger du faktiskt lyckas äta veganskt. Använd positivitet som drivkraft.

 

6. Testa att laga mat du tycker om som vanligtvis innehåller kött fast byt ut köttet. Mycket av smaken sitter i kryddorna.

 

7. Skifta fokus från vad du INTE får äta till vad FÅR äta.

 

8. Oftast smakar vegansk mat lika gott som annan mat men om det någon gång smakar tråkigt så tänk på vilket viktigt val du gör för naturen, miljön och hälsan genom att äta det du gör.

 

Se så mycket bra tips! Hoppas det var okej att jag delade mig mig av dem nu. Om någon läser det här och inte tycker att det är okej så säg till! I alla fall. Jag har varit sugen på hamburgare sedan i onsdags, vägde upp sojafärs igår kväll så det räcker till två burgare som jag la i kylskåpet att tina över natten. Eller först vägde jag upp för en burgare men sedan låg jag i sängen och skulle sova och kände mig så hemskt hungrig. Och jag tänkte att hur farligt kan det vara att äta två hamburgare? Bara en gång. Det är ju ändå lördag och min sambo har ju ätardag. Jag kanske också kan ha en ätardag. Äta en glass eller två. Kanske till och med äta frukost?

 

Så jag gick upp, naken i köket och vägde upp en burgare till. Gick upp i morse och velade fortfarande över frukost. Bestämde mig för att inte äta men sedan bestämde jag om mig och åt frukost ändå. En normal portion, ingen hetsätning som tur var. Och först kändes det okej. Kändes som att jag kanske kunde ha en liten ätardag jag med. Men för varje timme som gått under dagen desto mer ångest har jag fått över den där frukosten som jag åt. På vägen ner till gymmet sa jag till min sambo att jag kanske trots allt bara äter en hamburgare och sparar den andra till imorgon. Nu efter gymmet känns det som att jag inte vill äta något mer över huvud taget idag. Eller eventuellt en liten smörgås kanske.

 

Jag vet att det är alldeles för lite men jag kan inte stoppa mina tankar. Jag har funderat lite över om jag borde söka hjälp på en ätstörningsmottagning också utöver min ordinarie psykiatriska kontakt. Vet inte vad man kan få för hjälp där men jag har ju hört från flera håll hur viktigt det är att fånga upp en ätstörning i ett tidigt stadium. Ju tidigare man tar hand om den desto lättare blir det att bli av med den. Men samtidigt har jag läst om så många tjejer på Instagram som har blivit utkastade från sina ätstörningsmottagningar för att de inte varit tillräckligt samarbetsvilliga, för att de inte försökt tillräckligt hårt att bli friska. Och jag har för tillfället inte en tanke alls på att bli frisk. Allt jag vill är ju bara att må så dåligt som möjligt. De skulle förmodligen inte ens ta emot mig. Det känns som att det nog inte är någon idé att söka hjälp hos dem.

 

Dessutom har jag ju en terapeut som är bra. Eller som jag har relativt bra förtroende för i alla fall. Fast förtroendet har vacklat en del på sista tiden. Har ju konstant en känsla av att hon ljuger eller helt enkelt fuskar i diagnosticeringarna. Hon har gett mig hur många diagnoser som helst. Jag tycker verkligen inte att det är lika illa för mig som det är för många andra som har de diagnoser som hon gett mig. Men i alla fall. Jag har en terapeut och vi har jobbat med varandra i ca två år nu. Vi känner varandra. Och det är viktigt. Och hon är expert på just emotionellt instabil personlighetssyndrom som ju i alla fall tidigare var min huvuddiagnos. Nu är det ju personlighetssyndrom av blandtyp eftersom de bedömde att jag hade flera stycken lika mycket.

 

Vad gäller hamburgarna så känner jag mig inte alls lika sugen längre. För det känns inte som att det kommer bli lika gott utan kött och ost. Sojafärs är okej, inget fel på det. Men kött är lite godare. Det är dock osten jag kommer sakna mest. Eller kanske bearnaissåsen. Jag och min sambo brukar alltid ha bea i våra burgare. Tryffelbea. Mmmmh. Vi har köpt äggfri majonnäs och jag har blandat i sriracha och vitlökspulver i det, tänkte köpa rydbergs färdiga srirachamayo men den fanns i på affären. Smakade lite på fingret av min hemgjorda variant men den blev tyvärr inte lika god. Kanske är kvaliteten på majonnäsen, för den har en konstig lukt/smak. Kan inte beskriva den. Den är inte direkt äcklig men den förstör det goda. Så nu är jag ännu mindre motiverad att äta. För det känns onödigt att äta något som inte ens är gott. Det känns nästan onödigt att äta så länge det inte är underbart och fantastiskt. Allt annat är för dåligt.

 

Känner mig så ledsen över att jag fastnat i det här ätstörda tänket. Vet ju inte om det är en ätstörning än, men jag tror man kan säga att det är ett ätstört beteende i alla fall. Jag vill ju så himla gärna ha barn. Jag har velat det så länge nu och jag har väntat och väntat. Och jag trodde verkligen att det inte var så långt borta nu. Jag har haft en så lång bra period. Hela sommaren har jag mått som en prinsessa. I princip. Inte helt kanske. Men i jämförelse med hur det har varit. Och så nu; det här. Ska det någonsin ta slut? Ska de bra perioderna någonsin förbli bra?

Till top