Ångest hela dagen

Tankar/känslor / Permalink / 1

Jag har så mycket ångest, jag vet inte vad jag ska göra av mig själv. Och mina ångestdämpande tabletter har tappat i effekt, jag har väl använt dem för mycket. Men de senaste månaderna har jag bara tagit max en per vecka eftersom jag började märka att jag utvecklade en tolerans för det. Åt dem inte alls under två månader för att kunna få tillbaka effekten till och med. Men det har knappt alls gjort någon skillnad. Och jag känner att jag har lite svårt att koncentrera mig när jag skriver nu också. Tog en sömntablett igår för att kunna gå och lägga mig tidigare, tror klockan var sju eller åtta. Hade så mycket ångest så jag orkade inte vara vaken. Därför är jag dåsig idag. Den fungerade inte ens särskilt bra. Låg och halvsov fram till klockan tio, halv elva i alla fall innan jag somnade på riktigt. Det var väl då risperdalen kickade in, min dagliga medicin som bland annat gör att jag sover ordentligt.

 

Jag kan inte sluta tänka på mat heller. Känner fortfarande att jag vill börja hetsäta hela dagarna i ända. Vill bara äta, äta, äta. Åt lite mer under mina två halva ätardagar än vad jag hade tänkt mig att jag skulle göra. Det är väl okej egentligen men jag har ångest över det. Tråkigt nog blev det inte så gott med korvarna som jag hade tänkt mig heller. Korvarna var torra och fettsnåla och majonnäsen hade den där konstiga bismaken som liknar papper lite grann. Och den rostade löken skar upp hela mitt tandkött så det gjorde ont hela kvällen. Brödet var gott i alla fall. Och senapen. Och löken var också god även om den gjorde ont. Gjorde slut på nästan en halv burk med (äggfri) majonnäs och nästan hela paketet med rostad lök. Och det är nog en hel del fett i den löken.

 

Och så var det inte ens gott! Förstå vad ångest jag har över det. Så många onödiga kalorier som jag kunde använt på något godare. Jag är så kräsen, jag vill att allt ska vara perfekt annars går jag under av besvikelse. Smakar inte maten fantastiskt så får jag ångest över att ha ätit den. Lyckas jag inte få till en perfekt outfit för dagen så har jag ångest över det och känner mig fulast i världen. Skriver jag inte en perfekt scen till boken så skäms jag över att jag ens började försöka skriva och vill kasta alltihop. Jag behöver verkligen jobba på att sänka mina förväntningar på saker och ting. Jag vet bara inte hur jag ska göra.

 

Och så har jag ångest när jag ute och går. Det är så mycket att hålla reda på. Jag måste gå i takt med min sambo som inte alltid tar lika långa steg som jag gör och då hamnar jag ur takt hela tiden och måste justera. Sedan är det alla brunnar, streck vid övergångsställen och trottoarkanter som bildar linjer på marken som jag inte får kliva på. Nu när det är höst så ligger det tusen löv och kvistar på marken också, löven har ju också linjer som strålar ut på marken och som jag måste undvika. Och så ligger kvistarna ibland i trianglar, inbillar jag mig i alla fall, och då måste jag kliva i dem. Annars blir det fel. Men jag kan omöjligt undvika att kliva på alla linjer, de är för många och det går för fort när man ska färdas framåt hela tiden. Så jag gör undantag, men jag måste tänka i huvudet att jag inte kliver på linjerna fast jag egentligen gör det. Måste i fantasin flytta lite på linjerna så att de hamnar utanför mina fotavtryck. Jag har kanske inget superstrikt tvångssyndrom men det är stressande. Det är mycket att hålla reda på i huvudet. Det tar mycket koncentration och energi.

 

Och jag har ångest över att ha blivit vegan. Eller å ena sidan känner jag mig stolt och duktig. Men å andra sidan har jag blivit så besviken över smaken på så mycket av det jag ätit sedan jag blev vegan. Vissa saker är ju säkra kort, som frukost. Havregrynsgröt med äpplen eller flingor med havremjölk. Eller bröd med vegansk pesto och vegansk ost. Det är gott. Men den där majonnäsen alltså… Och korven. SÅ besviken. Och pajen jag gjorde blev okej, ”äggstanningen” stelnade aldrig tyvärr så den blev ganska rinnig. Och så blev det lite väl salt. Och för lite pajdeg. Pajdegen är ju det godaste på alla pajer, salta som söta. Det har inte så mycket att göra med veganskt eller inte dock, nästa gång gör jag ett och ett halvt recept på pajdegen helt enkelt. Men ändå. Så besviken över så mycket. Jo den där tiramisulatten också. Besviken. Det var för lite smak i den, för lite sirap, för lite sötma. Och så tog den slut alldeles för snabbt.

 

Och så den veganska Ben n Jerryn. Tror de använder mandel som bas. Mandelglass har en konstig bismak, tycker bättre om havrebaserad glass, den smakar mer som vanlig glass. Havre över lag är alltid det godaste tycker jag. Har testat den där dyrare mandelmjölken och kokosmjölken. Men havredryck är fortfarande bäst. Soja fungerar om man blandar ut det med saker men inte att dricka som det är. Tycker för övrigt att Ben n Jerryn var för lite söt också. Det var för mycket salt jordnötssmör. Och den var för torr, saknade deras kladdiga signalement. T.ex. karamellsås eller chokladfudge-bitar. Vad som helst, bara lite kladd är allt jag ber om. Och sötma. Ska testa den andra smaken nästa gång. Tror bara det finns två veganska Ben n Jerrys i Sverige va? Tror den andra har chokladfudge i sig. Hoppas på bättre smak på den. Fast jag åt ändå upp hela, den var okej. Och jag är väl lite bortskämd som alls kan äta Ben n Jerry.

 

Jag har ångest över boken också. Försökte skriva den första scenen igår men kom inte särskilt långt. Den blev jättedålig verkligen. Önskar jag kunde skriva mer som Kerstin Thorvall. Läser hennes bok ”Det mest förbjudna” just nu och tycker den är fantastisk. Fast jag har ändå svårt att läsa den. Jag har återhämtat mig väldigt fort från mitt utmattningssyndrom. Men jag vet inte om jag någonsin kommer kunna läsa på det sätt jag brukade läsa innan. När jag kunde sträckläsa en hel dag. Fast det kan också bero på ångesten, att det blir svårt att koncentrera sig. Har svårt för att försvinna in i saker över lag. Ångesten hindrar mig alltid. Håller mig ständigt uppmärksam på dess närvaro.

 

Funderar på att be min terapeut skriva upp mig på kölistan till DBT förresten. Den andra terapiformen som utvecklats specifikt för EIPS. När jag först fick diagnosen och min terapeut upplyste mig om terapiernas existens så sa jag nej till DBT för att det inte finns här i Nyköping. Just då hade jag aldrig klarat av att pendla till en annan stad. Så var det ju under en lång tid. Men nu är det annorlunda, jag tror att jag skulle kunna klara av det. Sedan vet jag ju inte om jag över huvud taget skulle kunna få en plats med tanke på hur bra jag ändå mår. Det känns som att MBT skulle vara lättare att komma in på eftersom de känner mig här och kanske bedömer mig snällare. DBT:n är ju på en helt annan mottagning. Och utifrån vad jag hört så är den ganska inriktad på självskadebeteende och jag självskadar inte ens just nu. Så de kanske säger nej. Men det skadar ju inte att ställa sig i kön ändå tänker jag. Man vet aldrig hur man kommer må om ett år eller två. Jag kanske behöver terapin då och de kanske säger ja. Det kanske hjälper mig. Vi får se.

 

Vet inte hur jag ska göra med boken jag skriver på. Är så nedslagen över gårdagens försök att skriva. Tror jag ska försöka igen men jag måste samla lite krafter först. Återhämta mig från besvikelsen. Jaja. Vi får se med alltihop. Hela livet. Vart det bär.

#1 - - E:


Kan du inte tillåta dig att äta vegetariskt? Tycker du är fantastisk som kör veganskt men vet själv hur tufft det är och jag landade i att inte kalla mig något speciellt men att äta mestadels veganskt men släppa in ekologiskt mejeri och även ägg.. min kropp mår bättre så och mitt psyke.
Ang strecken känner jag igen mig där med.. övergångsställen inbjuder alltid till reflektion om det vita ska beträdas eller om det ska vara det svarta. Kanske kan du prova att blunda och låta din kille leda dig emellanåt ? 😅🙈
Jag tycker du är grym och är som vanligt lite avundsjuk på ditt sätt att skriva ner det du har i huvudet. Du har verkligen en begåvning för det ❤

Svar: Jo kanske det egentligen... Det är lite så jag tänkt de senaste månaderna. Att jag ska inte kalla mig något särskilt, det blir så mycket press då. Men har så dåligt samvete över vad jag äter så jag ska försöka äta ytterligare lite mer veganskt. Men det kanske är okej att fuska ibland, idag gjorde jag ju det. Eller hur! Så svårt med övergångsställen. Skulle ju vara en upplevelse det. :p Tack fina du <3
Viktoria Wahren

Till top