Mycket på gång

Tankar/känslor / Permalink / 1

Snart november. Jag sparar alla mina blogginlägg som dokument på datorn sedan ett år tillbaka ungefär. Jag döper dem till dagens datum, det känns som att det var bara någon dag sedan jag började skriva 1810.. följt av datumet. Det har varit lite svårt att ställa om efter att i nio månader börjat månaden med en nolla (1801.. eller 1802.. osv). Det är ju bara tre månader som börjar på en etta. Jag kommer nog hinna vänja mig lagom till det är dags för nollan igen.

 

Jag måste säga att jag tror jag tar en paus från boken alltså. Jag är så fruktansvärt osugen på att skriva den. Vet inte vad jag ska göra på skrivaronsdagarna med min kompis istället. Vi träffas klockan tio på morgonen så vi blir klara relativt tidigt, alltså brukar jag gå till Espresso House efteråt och skriva i bloggen eller så. Nu på senare tid så har jag börjat plugga allt oftare här istället för att skriva dock. Jag känner inte att jag har material nog att skriva ett blogginlägg varje eller ens varannan dag. Ibland tar jag med mig en bok också. Läser en till bok av Kerstin Thorvall nu, ”Nödvändigheten i att dansa” tror jag den heter. Den handlar om nästan exakt samma sak, fast till skillnad från ”Det mest förbjudna” så kretsar den här boken runt dans istället för sex. Det tog mig femtio sidor eller så innan jag insåg att båda böckerna är självbiografiska, inte konstigt att huvudkaraktären kändes som samma person och att livshändelserna var ungefär desamma. I alla fall, jag kan ju inte skriva blogginlägg med min kompis om jag ska skriva på Espresso House också efteråt? Vet inte hur jag ska göra.

 

Jag minns inte om jag sagt det, men jag har bestämt mig för att sluta ha ätardagar och börja äta vad jag vill när jag vill. Men jag ska ändå försöka att äta ungefär lika stora portioner till vardags, och lika många mål mat om dagen. Skillnaden blir att istället för att proppa i mig allt jag kan på en eller två dagar så ska jag ta mig friheten att äta godsaker eller en extra stor portion någon gång ibland när jag känner för det. Inte varje dag men då och då. Jag kanske får lov att räkna lite i början så jag håller koll på att det inte blir för mycket men till slut hoppas jag att jag kan gå på känsla igen så som det alltid varit innan jag började banta. Saknar den tiden.

 

Den här veckan åt jag till exempel en extra stor portion kantarellpasta och en stor bit äppelpaj med vaniljglass igår. I fredags åt jag två småkakor och en sur godisnapp, och slutligen i onsdags åt jag ett lass vaniljglass med hemgjord kolasås som blev över från förra helgen. Jag tror att det totalt sätt blev ungefär vad jag skulle kunnat äta på en ätardag. Kanske lite mindre till och med. Eventuellt. Jag ska inte räkna allt för mycket heller. Jag ska försöka lära mig att känna hur mycket som är lagom. Jag måste ju lära om det. Skulle jag äta precis som jag kände för så skulle jag ju gå upp till 80 kilo igen som jag vägde i vintras. Eller kanske inte riktigt. Det har ju gått tio månader så kroppen har kanske vant sig lite. Men jag skulle gå upp en del i alla fall.

 

Det är ganska fullt upp i mitt liv. Igår eller om det var i förrgår så skrev jag första inlägget på uppgift nummer två i psykiatrikursen. Man skulle ta en karaktär från en bok och diagnosticera den samt föreslå en behandling. Man ska publicera det i vårat gruppforum och sedan ska vi diskutera varandras slutsatser. Till sist är det en inlämningsuppgift där man sammanfattar vad man diskuterat. Jag valde ”Pojken som kallades det”, mamman i den boken. Jag ska inte avslöja för mycket vad den handlar om men det är en självbiografisk bok om en pojke som blir misshandlad av sin mamma. Det är väldigt svårt att gissa vad hon kan ha för diagnos, särskilt eftersom det var några år sedan jag läste boken. Men jag valde vanföreställningssyndrom och antisocial personlighetsstörning. Ska bli spännande att se vad de andra tror. Någon av er som läst boken och har någon teori?

 

Och så upptäckte jag att vi har en artikel att läsa om depression som är tjugofem sidor lång och på svår engelska. Det tog mig en och en halv timme att läsa fyra sidor med illustrationer också, så det var inte särskilt mycket text. Fick googla var femte ord ungefär. Det kommer ta evigheter att läsa klart den. Trots att jag läste varje mening fyra gånger och googlade alla ord jag inte kunde så förstod jag ändå inte allt som stod. Sedan så har jag varit i skogen och plockat kantareller med min boendestödjare. Därav kantarellpastan. Den smakade tyvärr inte så mycket kantarell dock. Det blev inte så mycket sås heller. Det stod i receptet att man kunde späda med vetemjöl om man tyckte att det blev för vattnigt, vi fick ha i massor av extra grädde och fond för att pastan ens skulle kunna koka klart i såsen och för att det skulle smaka något alls. Slutresultatet blev torrt. Dåligt recept. Det var från javligtgott.se, om ni tänkt göra det receptet så tänk om.

 

Jag har gjort klart min tygkasse i arbetsterapin och fått ta med den hem. Mycket stolt! Den blev kanske inte helt perfekt, men det är trots allt bara en kasse och ingen kommer förmodligen titta på detaljerna. Härnäst ska jag som sagt virka en babyfilt har jag tänkt. De hade inte så mycket bra garner i arbetsterapin så de föreslog att jag köper eget, det är ju tydligen inte särskilt dyrt. Så imorgon ska jag åka till rusta och titta på garn. Ska bli så spännande! Och så ska jag köpa nya badhanddukar, lakan och duschförhänge. Allt det nämnda är så missfärgat hos oss. Jag ska köpa mörka lakan och mörka handdukar så vi slipper att det händer igen. Vit är ju en så känslig färg egentligen. Dessutom kan jag tänka mig att det blir rätt snyggt med mörkt. Mörkgrått eller mörkblått kanske. Duschförhänget vet jag inte vad jag vill ha för färg på. Jag vill ju inte att det ska bli missfärgat i botten, men å andra sidan blir det så mörkt i badrummet om man har ett mörkt duschförhänge. Innan det vi har nu så hade vi ett vitt med mörkblå ränder och det blev ganska mörkt då. Vi får se vad jag hittar.

 

Och i fredags blev jag inbjuden att titta på ett genrep av en teater med Recreating. Mordvandring hette den tror jag, det var en faktiskt vandring där man fick följa med runt omkring och i slottet och titta på olika historiska mord i Nyköping. Den var superbra, kan varmt rekommendera! Tittade på deras historiska julteater i julas också och den var också riktigt bra. De är duktiga det där gänget. Funderar nästan på att ta med min sambo och titta på den på riktigt också. Och idag ska jag på värmeyoga. 38 grader tror jag att det ska vara i rummet, 45 minuter. Det gills som ett gymbesök har min handläggare på försäkringskassan sagt, så jag får ersättning för det. Det låter jätteskönt tycker jag, jag har så svårt för att bli ordentligt varm i kroppen. Och ju varmare man är desto vigare och smidigare tror jag att man blir. Eller desto mer kan man tänja på kroppen utan att den säger emot. Jag hoppas att jag tycker om det, för i så fall kanske jag kan börja gå regelbundet! Det skulle vara så skönt att komma igång med regelbunden fysisk aktivitet igen. De har också styrkepass med infravärme på det här gymmet. De har flera olika klasser varje dag, så det är bara att välja och vraka för mig.

 

Jag har känt mig så stabil nu på sista tiden. Det var ganska länge sedan jag hade destruktiva tankar. Eller i alla fall en och en halv månad kanske. Jag hoppas att de har tagit slut för sista gången. För jag är så redo att skaffa barn! Jag vill nu, nu, nu! Om jag kan hålla mig så som jag är nu i ett år till så kanske det kan hända. Ett problem är ju dock att min sexlust fortfarande är obefintlig. Har inte kunnat känna något alls sedan början av sommaren. Om två veckor ungefär ska jag träffa min läkare igen, hoppas att det kan vara någon medicin som gör det så att det går att bara trappa ner i så fall och att lusten då kommer tillbaka. För jag vet inte annars hur det ska bli några barn. Jag är dock lite nervös över om jag kanske kommer börja må sämre mentalt igen om jag trappar ner. Beroende på hur dåligt jag eventuellt skulle börja må så kanske det inte ens är värt det att offra för sexlusten för. Det kanske är en pris jag får betala. Jag vet inte. Hoppas inte.

 

Jag har förresten kommit överens med min sambo om att jag ska få börja ha mitt kontokort ensam igen. Det har ju gått över ett halvår sedan jag skadade mig sist och jag har som sagt väldigt sällan destruktiva tankar. Och när jag har haft det så har de mer kretsat kring att svälta mig än att skära mig. Så, yey! Idag ska jag betala för yogan ensam och imorgon ska jag handla garn och handdukar och grejer ensam. Känner mig så vuxen och självständig. Det har skadat mitt självförtroende lite att inte få ha mitt kontokort. Jag känner mig nervös, är rädd för att de destruktiva tankarna ska komma tillbaka. Rädd för att jag inte kan axla ansvaret. Men jag känner att jag måste försöka. Jag kan inte leva såhär för alltid.

#1 - - Anonym:

Hemska böcker.. Hon är psykopat
En sadistisk sådan. 😪

Svar: Ja verkligen :(
Viktoria Wahren

Till top