Jag har sökt jobb

Tankar/känslor / Permalink / 2

Jag har sökt ett deltidsjobb på Espresso House. Pratade med mamma i telefon igår och hon övertalade mig. Jag är ju så uttråkad hela tiden och har sådan ångest när jag inte är sysselsatt med något. Mamma argumenterade för att arbetsträning och praktik inte är samma sak, då är det så mycket fokus på att man mår dåligt, inte klarar av allt och kanske behöver mycket stöd. Om man arbetar på riktigt så ser lägger man undan sina känslor och problem och ser till att få det att fungera. Jag blir lite irriterad när folk tycker att jag borde arbeta om jag nu är så uttråkad. Brukar säga att jag har ju ångest, jag klarar inte av att arbeta även om jag skulle vilja. Men samtidigt har hon en poäng tror jag. Till en viss gräns.

 

Jag vet inte vad det är jag är rädd för. Jag vet inte vad det är som ger mig ångest med att arbeta. Det värsta som kan hända är att jag misslyckas och det är ju inte hela världen. Jag fick sjukt stark ångest efter att ha sökt jobbet igår dock. Tog två stesolid som knappt hjälpte någonting. Satte mig i badet i en timme dock och det hjälpte lite. Svårt att säga dock vad som hjälpte mest. Det kändes först som att jag omöjligt kommer kunna arbeta. Men i badkaret sjönk ångesten lite som sagt och idag är den inte heller så stark längre. Det kommer förmodligen inte vara lätt men det känns inte helt omöjligt att jag skulle kunna arbeta här. Jag vet inte…

 

Kanske är jag bara rädd för att det var så länge sedan jag arbetade? Kanske kan jag genomlida den första skräcken och bara rida ut stormen. Kanske känns det bättre när jag arbetat ett tag. När jag arbetstränat under de senaste tre och ett halvt året så har jag gett upp när jag fått min första eller andra panikattack på jobbet. Men tänk om jag skulle fortsätta försöka ändå? Jag vet inte om det skulle gå, jag har ju tidigare känt mig helt handlingsförlamad av ångesten. Men ändå. Då kanske jag kan ta ledigt några dagar eller någon vecka och sedan fortsätta försöka? Det kommer bli fruktansvärt jobbigt och svårt men det är inte omöjligt att det skulle kunna gå. Och det det finns till och med en chans att det i längden skulle kunna få mig att må bättre.

 

Dels skulle jag slippa vara sysslolös och ha ångest över att jag bara sitter och degar i soffan. Dels skulle det öka min självförtroende, känslan av att jag faktiskt klarar av att göra saker. Och så skulle jag få lite extra pengar. Jag skrev i ansökan att jag ville jobba mellan tre och tio timmar per vecka till att börja med. Tänker att det skulle kunna vara lagom att börja med. Tror faktiskt att man får arbeta upp till ett visst antal timmar, kanske sex timmar per vecka med full behållen ersättning. Men om jag arbetar mer än så så får jag ändå behållen ersättning i tre månader och om det fungerar bra så kan ersättningen bli vilande på 25%, 50%, 75% eller 100%. Det vill säga, jag får inga pengar men jag kan när som helst få tillbaka hela ersättningen om det skulle skita sig med jobbet.

 

Så det är ju bra. Det skadar ju inte att testa. Det kommer kosta mig i ångest men det kanske kan vara värt ett försök. Vad tror ni? Tar jag mig vatten över huvudet nu? Är det för impulsivt? Kanske behövs bara motivationen. Frågan är om jag har den?

#1 - - Ellie:

Åh så kul! Klart du ska prova! Går det åt skogen så gav du åtminstone dig själv och det jobbet en chans och det är både starkt och modigt! Dock tror jag det går hur bra som allra helst 😊
Jag håller tummarna för dig ❤

Svar: Tack för peppen <3 Efter mötet med arbetsterapeuten igår är jag osäker dock...
Viktoria Wahren

#2 - - Jenny:

Så modigt tycker jag! Kör på och prova ett tag iaf😊 Du kan nog det där stället bättre än någon annan, kanske kan du komma med massor förslag till personalen som de aldrig tänkt på tidigare. Eller så gör du bara det du blir tillsagd att göra, det är ju bara ett jobb trots allt och ingen förväntar sig att du ska göra stordåd. Hoppas du får jobbet!🙌

Svar: Tack <3 Får se hur jag gör, om jag tar jobbet. Just nu lutar mot att inte göra det. :/
Viktoria Wahren

Till top