Beteendevetenskap

Tankar/känslor / Permalink / 2

Jag glömde såklart att väga mig i morse också. Suck. Nu måste jag vänta nästan en vecka innan jag kan väga mig igen, för nu sitter jag på Espresso House med en chokladboll och ikväll ska jag äta kladdkaka med glass. Och imorgon blir det massor av hemgjord sushi plus äppelpaj med kolasås. Funderar på att göra kolasåsen redan ikväll och ha lite till kladdkakan också faktiskt. Tror det kan bli gott. Kolasås fungerar till det mesta egentligen, om man gillar mastiga, söta saker. Vilket jag gör! Min favorit-Ben n Jerry brukade vara caramel sutra, chokladglass och kolaglass med browniebitar och tjockt med kolasås i mitten. Tror det var ungefär så i alla fall, det var ganska länge sedan jag åt den. Så choklad och kola vet jag fungerar ihop, äppelpaj och kolasås har jag aldrig testat men det känns som att det skulle kunna fungera. Äppelpaj är ju lite knäckigt och nästan lite kolaaktigt i smaken om man gör vissa recept i alla fall. Jag låter er veta hur det går!

 

Kommer direkt från arbetsträningen nu. Phu! Vad jobbigt det var. Hade sönder hela tre nålar, de gick av på mitten. Jag syr ju en tygkasse och idag sydde jag på broderiet med en ram gjord av ett grönt band. Det var SVÅRT. Mint sagt. Var tvungen att pusta ut och göra ingenting sista tjugo minuterna när jag var klar. Började fundera lite över vad jag skulle göra härnäst istället. Är sugen på att virka något, minns att jag brukade tycka om att virka den korta period som jag testade det. Jag minns att jag gjorde en amigurumi från en youtubevideo, en bläckfisk. Det var inte så farligt svårt egentligen. Jag behöver en liten väska till när jag ska ut bara ta med mobilen, funderade om man kan virka en sådan. Men jag skulle vilja göra något enkelt som omväxling efter att ha kämpat med den här kassen ett par veckor nu, har fortfarande kvar handtagen. Det var så skönt att göra det där broderiet, så enkelt. Eller tillräckligt enkelt för att jag skulle slippa be om hjälp stup i kvarten men ändå lite utmanande så att det höll jobbiga tankar borta. Lite koncentration krävde det.

 

Gick in på youtube och letade lite efter inspiration i alla fall, något att virka. Och så kom jag in på babygrejer. Jag vill ju ha barn någon gång, jag vet inte hur mycket jag vågar hoppas på att det kommer bli något barn men man ska ju inte ge upp. Men om jag inte får något barn så kan jag ju alltid ge bort babygrejerna till någon annan som ska ha barn? Tänkte kanske börja enkelt och göra en filt, efter det kanske något lite svårare som en mössa. Tanken på att sitta och virka babygrejer känns mysig. Tänk att virka en babyfilt? Det är seriösa grejer, känner mig som om jag redan vore gravid och levde förr i tiden. Det blir säkert bra.

 

Jag har förresten funderat lite mer på det här med vad jag ska plugga. Jag har ju hela det senaste året varit inne på socionom, vilket är väldigt lång tid för att vara mig. Det är väl lite typiskt borderline att inte kunna ha någon fast punkt och storma fram och tillbaka mellan olika saker. Det är så jag har varit. Men jag funderade på vad arbetsterapeuten sa om att hon inte trodde att jobba med människor var min grej. Att man behöver vara ganska praktisk och flexibel då, jag är mer teoretisk och i behov av fasta regler. Jag tänker dock inte ge upp på socionomyrket bara för att hon sa så, om jag hade velat jobba med människor så hade jag satsat på det ändå. Men det fick mig att fundera och jag vill ju egentligen inte jobba med människor tror jag. Det verkar förvisso kul men jag tror faktiskt inte själv att jag skulle trivas med det.

 

Jag har svårt att se mig själv jobba med det, bland annat så är jag ganska kräsen med människor. Jag kan inte prata med vem som helst, bara vissa personer som jag har kemi med. Jag skulle vara jättenervös över att behöva prata med med massor av människor som jag inte gillar om jag skulle jobba som boendestödjare t.ex, eller på ett behandlingshem. Det skulle säkert vara kul men svårt. Det är nog inte bara social fobi, det är också att jag inte gillar att prata med folk. Eller misstolka mig inte, jag älskar att prata med vissa personer. Jag är bara inte en sådan person som kan prata med vem som helst. Och även de personer som jag tycker om har jag ibland svårt att prata med. Ibland tar det bara stopp i hjärnan, jag har ingen inspiration. Det kommer inte ut några ord, har inget att säga.

 

Nej, men i alla fall. Anledningen till att jag från början tänkte söka till socionom var att jag tänkte att det är lätt att få jobb, plus att om jag lyckas bli forskare så är det inte SÅ långt ifrån vad jag egentligen vill forska om. Det är tillräckligt nära. Men om jag ändå inte egentligen vill jobba som socionom utan faktiskt bara vill forska, föreläsa och skriva böcker, då kan jag ju lika gärna söka något som jag huvudsakligen är intresserad av. Och det är ju psykologi. Jag har gett upp på att få 1,7 på högskoleprovet, jag kommer inte kunna bli psykolog. Däremot kan jag plugga till beteendevetare med inriktning psykologi. Beteendevetare pluggar A-kurserna i psykologi, pedagogik och sociologi, sedan väljer man en av de inriktningarna och pluggar B och C-kursen också. Och om jag har pluggat till psykologi C så kan jag söka en master i psykologi, som finns på bland annat Stockholms universitet, inte så långt bort alltså. Och beteendevetenskap finns som program i Eskilstuna, bara två timmars bussfärd härifrån. Och man behöver bara 0,8 i högskoleprovspoäng för att komma in, så det är ju inga problem! Allt löser sig.

 

Nu känner jag mig jättepeppad igen på att plugga! Vill börja nu, nu, nu! Det här valet känns mer rätt för mig, dock mer läskigt. Jag har funderat på beteendevetenskap tidigare men sedan ångrat mig eftersom man inte får någon speciell yrkesexamen. Har hört att det är ganska svårt att få jobb som beteendevetare därav, man blir inget av det direkt. Eller rättare sagt, man kan jobba med lite vad som helst nästan. Man kan t.ex. jobba lite med samma saker som socionomer eller i human resources, vilket också finns som specifik utbildning. Så då väljer man kanske inte en beteendevetare i första hand om man ska anställa. Men jag vill som sagt främst forska, så jag behöver kanske inte tänka så mycket på vad man blir. Det är ju dock lite läskigt, för det är ju långt ifrån säkert att jag kan få en forskartjänst eller att jag ens passar som forskare. Jag tror att det skulle passa mig perfekt faktiskt, men jag har ju inte testat att börja plugga än. Eller jag gör ju det nu i liten omfattning, men det är ju första gången och jag har inte ens fullgjort någon kurs på universitetsnivå än. Så vi får väl se.

 

Men jag tror beteendevetenskap är perfekt om jag vill just forska. Pedagogik och sociologi, som också ingår i programmet, är jag ju också intresserad av. Jag älskar allt med det programmet! Utom osäkerheten i huruvida jag får arbete. Men annars!

#1 - - Anonym:

Du kan även plocka ihop egna kurser till en examen i beteendevetenskap.

Svar: Jo, det vet jag om. Det är också en idé, men jag har ju ett program i närheten av mig så det känns som ett bättre alternativ. :)
Viktoria Wahren

#2 - - Anonym:

Program är ju dock på helfart medan kurser finns på halvfart så pga det kanske kurser passar dig bättre?!

Svar: Ja det har du rätt i... Kanske är ett alternativ ändå. Men testar gärna heltid i första hand eftersom det ingår lite kurser i programmet som man inte kan läsa annars också.
Viktoria Wahren

Till top