Mycket på gång

Tankar/känslor / Permalink / 1

Snart november. Jag sparar alla mina blogginlägg som dokument på datorn sedan ett år tillbaka ungefär. Jag döper dem till dagens datum, det känns som att det var bara någon dag sedan jag började skriva 1810.. följt av datumet. Det har varit lite svårt att ställa om efter att i nio månader börjat månaden med en nolla (1801.. eller 1802.. osv). Det är ju bara tre månader som börjar på en etta. Jag kommer nog hinna vänja mig lagom till det är dags för nollan igen.

 

Jag måste säga att jag tror jag tar en paus från boken alltså. Jag är så fruktansvärt osugen på att skriva den. Vet inte vad jag ska göra på skrivaronsdagarna med min kompis istället. Vi träffas klockan tio på morgonen så vi blir klara relativt tidigt, alltså brukar jag gå till Espresso House efteråt och skriva i bloggen eller så. Nu på senare tid så har jag börjat plugga allt oftare här istället för att skriva dock. Jag känner inte att jag har material nog att skriva ett blogginlägg varje eller ens varannan dag. Ibland tar jag med mig en bok också. Läser en till bok av Kerstin Thorvall nu, ”Nödvändigheten i att dansa” tror jag den heter. Den handlar om nästan exakt samma sak, fast till skillnad från ”Det mest förbjudna” så kretsar den här boken runt dans istället för sex. Det tog mig femtio sidor eller så innan jag insåg att båda böckerna är självbiografiska, inte konstigt att huvudkaraktären kändes som samma person och att livshändelserna var ungefär desamma. I alla fall, jag kan ju inte skriva blogginlägg med min kompis om jag ska skriva på Espresso House också efteråt? Vet inte hur jag ska göra.

 

Jag minns inte om jag sagt det, men jag har bestämt mig för att sluta ha ätardagar och börja äta vad jag vill när jag vill. Men jag ska ändå försöka att äta ungefär lika stora portioner till vardags, och lika många mål mat om dagen. Skillnaden blir att istället för att proppa i mig allt jag kan på en eller två dagar så ska jag ta mig friheten att äta godsaker eller en extra stor portion någon gång ibland när jag känner för det. Inte varje dag men då och då. Jag kanske får lov att räkna lite i början så jag håller koll på att det inte blir för mycket men till slut hoppas jag att jag kan gå på känsla igen så som det alltid varit innan jag började banta. Saknar den tiden.

 

Den här veckan åt jag till exempel en extra stor portion kantarellpasta och en stor bit äppelpaj med vaniljglass igår. I fredags åt jag två småkakor och en sur godisnapp, och slutligen i onsdags åt jag ett lass vaniljglass med hemgjord kolasås som blev över från förra helgen. Jag tror att det totalt sätt blev ungefär vad jag skulle kunnat äta på en ätardag. Kanske lite mindre till och med. Eventuellt. Jag ska inte räkna allt för mycket heller. Jag ska försöka lära mig att känna hur mycket som är lagom. Jag måste ju lära om det. Skulle jag äta precis som jag kände för så skulle jag ju gå upp till 80 kilo igen som jag vägde i vintras. Eller kanske inte riktigt. Det har ju gått tio månader så kroppen har kanske vant sig lite. Men jag skulle gå upp en del i alla fall.

 

Det är ganska fullt upp i mitt liv. Igår eller om det var i förrgår så skrev jag första inlägget på uppgift nummer två i psykiatrikursen. Man skulle ta en karaktär från en bok och diagnosticera den samt föreslå en behandling. Man ska publicera det i vårat gruppforum och sedan ska vi diskutera varandras slutsatser. Till sist är det en inlämningsuppgift där man sammanfattar vad man diskuterat. Jag valde ”Pojken som kallades det”, mamman i den boken. Jag ska inte avslöja för mycket vad den handlar om men det är en självbiografisk bok om en pojke som blir misshandlad av sin mamma. Det är väldigt svårt att gissa vad hon kan ha för diagnos, särskilt eftersom det var några år sedan jag läste boken. Men jag valde vanföreställningssyndrom och antisocial personlighetsstörning. Ska bli spännande att se vad de andra tror. Någon av er som läst boken och har någon teori?

 

Och så upptäckte jag att vi har en artikel att läsa om depression som är tjugofem sidor lång och på svår engelska. Det tog mig en och en halv timme att läsa fyra sidor med illustrationer också, så det var inte särskilt mycket text. Fick googla var femte ord ungefär. Det kommer ta evigheter att läsa klart den. Trots att jag läste varje mening fyra gånger och googlade alla ord jag inte kunde så förstod jag ändå inte allt som stod. Sedan så har jag varit i skogen och plockat kantareller med min boendestödjare. Därav kantarellpastan. Den smakade tyvärr inte så mycket kantarell dock. Det blev inte så mycket sås heller. Det stod i receptet att man kunde späda med vetemjöl om man tyckte att det blev för vattnigt, vi fick ha i massor av extra grädde och fond för att pastan ens skulle kunna koka klart i såsen och för att det skulle smaka något alls. Slutresultatet blev torrt. Dåligt recept. Det var från javligtgott.se, om ni tänkt göra det receptet så tänk om.

 

Jag har gjort klart min tygkasse i arbetsterapin och fått ta med den hem. Mycket stolt! Den blev kanske inte helt perfekt, men det är trots allt bara en kasse och ingen kommer förmodligen titta på detaljerna. Härnäst ska jag som sagt virka en babyfilt har jag tänkt. De hade inte så mycket bra garner i arbetsterapin så de föreslog att jag köper eget, det är ju tydligen inte särskilt dyrt. Så imorgon ska jag åka till rusta och titta på garn. Ska bli så spännande! Och så ska jag köpa nya badhanddukar, lakan och duschförhänge. Allt det nämnda är så missfärgat hos oss. Jag ska köpa mörka lakan och mörka handdukar så vi slipper att det händer igen. Vit är ju en så känslig färg egentligen. Dessutom kan jag tänka mig att det blir rätt snyggt med mörkt. Mörkgrått eller mörkblått kanske. Duschförhänget vet jag inte vad jag vill ha för färg på. Jag vill ju inte att det ska bli missfärgat i botten, men å andra sidan blir det så mörkt i badrummet om man har ett mörkt duschförhänge. Innan det vi har nu så hade vi ett vitt med mörkblå ränder och det blev ganska mörkt då. Vi får se vad jag hittar.

 

Och i fredags blev jag inbjuden att titta på ett genrep av en teater med Recreating. Mordvandring hette den tror jag, det var en faktiskt vandring där man fick följa med runt omkring och i slottet och titta på olika historiska mord i Nyköping. Den var superbra, kan varmt rekommendera! Tittade på deras historiska julteater i julas också och den var också riktigt bra. De är duktiga det där gänget. Funderar nästan på att ta med min sambo och titta på den på riktigt också. Och idag ska jag på värmeyoga. 38 grader tror jag att det ska vara i rummet, 45 minuter. Det gills som ett gymbesök har min handläggare på försäkringskassan sagt, så jag får ersättning för det. Det låter jätteskönt tycker jag, jag har så svårt för att bli ordentligt varm i kroppen. Och ju varmare man är desto vigare och smidigare tror jag att man blir. Eller desto mer kan man tänja på kroppen utan att den säger emot. Jag hoppas att jag tycker om det, för i så fall kanske jag kan börja gå regelbundet! Det skulle vara så skönt att komma igång med regelbunden fysisk aktivitet igen. De har också styrkepass med infravärme på det här gymmet. De har flera olika klasser varje dag, så det är bara att välja och vraka för mig.

 

Jag har känt mig så stabil nu på sista tiden. Det var ganska länge sedan jag hade destruktiva tankar. Eller i alla fall en och en halv månad kanske. Jag hoppas att de har tagit slut för sista gången. För jag är så redo att skaffa barn! Jag vill nu, nu, nu! Om jag kan hålla mig så som jag är nu i ett år till så kanske det kan hända. Ett problem är ju dock att min sexlust fortfarande är obefintlig. Har inte kunnat känna något alls sedan början av sommaren. Om två veckor ungefär ska jag träffa min läkare igen, hoppas att det kan vara någon medicin som gör det så att det går att bara trappa ner i så fall och att lusten då kommer tillbaka. För jag vet inte annars hur det ska bli några barn. Jag är dock lite nervös över om jag kanske kommer börja må sämre mentalt igen om jag trappar ner. Beroende på hur dåligt jag eventuellt skulle börja må så kanske det inte ens är värt det att offra för sexlusten för. Det kanske är en pris jag får betala. Jag vet inte. Hoppas inte.

 

Jag har förresten kommit överens med min sambo om att jag ska få börja ha mitt kontokort ensam igen. Det har ju gått över ett halvår sedan jag skadade mig sist och jag har som sagt väldigt sällan destruktiva tankar. Och när jag har haft det så har de mer kretsat kring att svälta mig än att skära mig. Så, yey! Idag ska jag betala för yogan ensam och imorgon ska jag handla garn och handdukar och grejer ensam. Känner mig så vuxen och självständig. Det har skadat mitt självförtroende lite att inte få ha mitt kontokort. Jag känner mig nervös, är rädd för att de destruktiva tankarna ska komma tillbaka. Rädd för att jag inte kan axla ansvaret. Men jag känner att jag måste försöka. Jag kan inte leva såhär för alltid.

Att jobba

Tankar/känslor / Permalink / 0

Jag sitter på Recreatings kontor och har ångest. Jag vet inte vad det är. Det är min och min kompis skrivartid och jag brukar vanligtvis kunna skriva jättebra då men det är någonting idag som hindrar mig. Jag öppnade ett dokument och skrev två ord, sedan tog det stopp. Jag skulle väl kunna fortsätta försöka förstås men… Men vadå? Jag vet inte. Det är precis som med arbetet, jag skulle nog kunna arbeta men samtidigt tror jag inte att det kommer gå. Min terapeut sa igår att hon också trodde att det skulle vara en för stor utmaning för mig att arbeta på riktigt just nu. Hon sa att hon kunde inte få ihop hur jag tänkte att jag skulle kunna arbeta samtidigt som jag sa att jag faktiskt behöver ganska mycket stöd. Jag vet inte själv hur jag tänker. Jag har klarat av alla arbeten som jag tagit mig för i hela mitt liv, inklusive alla arbetsträningar jag haft de senaste åren. Jag menar att jag har klarat att utföra själva uppgifterna. På kort sikt. Det är att utföra de där uppgifterna regelbundet under en längre tid som inte har fungerat.

 

Jag vet inte vad det är som inte fungerat. Eller dels tror jag att det handlat om att det varit för mycket människor, för mycket social kontakt. Dels tror jag att det handlat om bristande stöd, att folk tyckt att jag klarat mig själv och så har de lämnat mig på egen hand. Och jag kanske gör bra ifrån mig men jag känner mig så oändligt osäker. Sedan har det kanske varit tidspress och stress också som spelat in. Men det är svårt att säga. Det har bara tagit stopp. Jag har som sagt fastnat, blivit handlingsförlamad. Jag tror inte att det skulle bli så med skrivandet. Eller på sikt kanske det skulle det, det blev ju ungefär så med boken i våras när jag gick in i väggen. Men jag skulle nog inte bli handlingsförlamad av att försöka skriva på boken nu, det känns bara som att jag inte har någon inspiration. Jag tror inte att det skulle bli bra om jag försökte skriva.

 

Jag bestämde mig i alla fall igår för att inte ta jobbet, om jag nu skulle få det. Jag tror att jag skulle klara av att arbeta på Espresso House men det skulle bli jobbigt på sikt. Jag skulle nog kunna ta mig samman och göra bra ifrån mig i någon vecka, sedan skulle jag kollapsa. Som jag alltid gör. Jag arbetar ju lite nu här på Recreating. Men jag har inga tider och inga krav på mig. Jag kommer när jag känner för det och hjälper till så mycket som jag orkar. Sitter också bara och chillar stundvis när jag är här. Dricker kaffe och pratar. Och jag tror att det fungerar bra just för att det det är så låga krav på mig, för att vi bara är två till tre personer här nuförtiden och för att jag alltid har någon bredvid mig som kan hjälpa till om jag blir osäker. Eller som kan godkänna kvaliteten på det jag gör, för den tvivlar jag jämnt över. Har jättesvårt att bedöma huruvida det jag gör är tillräckligt bra eller inte.

 

De har sagt att jag får hjälpa till på event och stå och dela ut popcorn, hålla i en fiskedamm eller klä ut mig till någon sagofigur om jag vill öva på att arbeta. Men det känns sjukt läskigt, vill verkligen inte vara så exponerad för människor. Och att jobba på Espresso House skulle ju vara som att stå på ett event varje dag. Jag brukade tycka att det var jättekul att få klä ut mig förr i tiden, jobbade t.ex som zombie på Boda Borg under en sportlovsvecka en gång. Det var kanske det roligaste jobb jag någonsin haft. Nu känns det stört omöjligt. Skulle aldrig våga.

 

Nu sitter jag på Espresso House istället. Min kompis var tvungen att gå till bussen. Har redan druckit två eller tre koppar kaffe så jag tog en te nu. Det var en ganska ny kille i disken, det var första gången idag som han gissade att jag skulle ha en americano. Kände mig nästan taskig som inte skulle ha det när han hade ansträngt sig för att komma ihåg mig. Tycker det känns så fint att de alltid känner igen mig här och vet vad jag vill ha. Det gör också att jag får mindre dåligt samvete över att ”bara” köpa en kaffe, att de redan vet och frågar om jag ska ha det vanliga. Och så slipper jag ju att de försöker pracka på mig andra saker, ibland frågar de om jag ska ha något att äta till i och för sig men det känns bara trevligt. Ibland ska jag ju faktiskt ha något att äta till också så.

 

Det sitter en medelålders man bredvid mig, han har suttit på samma plats flera dagar på raken nu med sin dator. Det ser ut som att han tittar på film, jag tyckte till och med att det såg ut som att han använde popcorn time. En olaglig streamingtjänst som jag också har använt tidigare, gör inte längre. Det verkar dock som att han inte riktigt tittar så mycket, han tittar ofta ut genom fönstret fast filmen rullar. Jag undrar varför han går hit. Vad han tänker på...Idag äter han en smörgås till sitt kaffe, men ibland har han köpt enbart kaffe. Bryggkaffe dessutom. Och så har han tagit påtår. Då har jag känt mig mindre dålig, då är jag inte ensam om att bara köpa kaffe och sitta jättelänge med datorn. Det känns mysigt att ha honom bredvid, jag känner mig mindre ensam.

 

Men i alla fall. Att jobba. Jag mår ju ganska bra just nu, men jag har inte gjort det särskilt länge. Det skulle vara skönt att ta det lite lugnt och försiktigt. Gå långsamt fram och stanna kvar på Recreating lite grann ibland på mina villkor och så arbetsterapin som är väldigt försiktig också. Där skapar jag ju bara för mig egen skull och inte till en kund och jag har massvis med stöd. Fast det har känts ganska otryggt sedan jag hade det där samtalet med arbetsterapeuten. Hon fick det att framstå som att jag vore en jobbig person som behöver jättemycket stöd. Och nu känns det som att de förväntar sig av mig att jag ska anstränga mig för att försöka vara mer självständig. Så jag gör det, men jag känner mig så väldigt osäker. Jag kan ju inte själv. Jag behöver ju hjälp, men det känns som att jag inte får fråga. Och det känns hela tiden som att jag har ögon på mig, efter det där samtalet alltså. De hade sett så himla mycket på mig. Nu är jag superförsiktig med varje minsta lilla rörelse där inne, är så rädd för att bli bedömd.

 

Nu har jag ju massor av tid över här på Espresso House, jag hade ju redan skrivit halva blogginlägget på förhand. Vad ska jag göra med den tiden? Ska jag försöka skriva på boken i alla fall? Jag kom på igår att jag har glömt göra en karaktärsanalys av en person som kommer in lite senare i berättelsen. Men jag har ingen lust att gå in på honom. Funderar nästan på att ta bort honom helt och hållet. Jag vet inte.

 

Jag har också funderat en del på min diet. Jag saknar att kunna äta fritt. Att äta vad jag känner för, när jag känner för det. Äta en kaka mitt i veckan, kanske för att det råkar bjudas på det eller för att jag är sugen bara istället för att pressa i mig allt jag kan få plats med under två dagar. Det känns fortfarande lite för mycket som hetsätning tyvärr, fast jag har delat upp det på två dagar. Jag vet inte vad jag ska göra åt det riktigt. För jag vet inte om jag vågar släppa mig själv helt fri, då skulle jag ju inte ha någon kontroll över hur mycket det blir som jag äter totalt. Och jag är ju hungrig nästan hela tiden, jag kan inte lita på min hunger. Men samtidigt tänker jag att jag kanske inte ens skulle äta såhär mycket som jag gör på ätardagarna om jag var helt fri. För oftast vill jag inte ha sådär mycket som jag äter. Jag äter det bara för att jag får, då känns det som att jag måste passa på.

 

Jag tror det skulle vara svårt att släppa ätardagarna dock. Nu har jag betingat i alla fall lördagen med att äta massor. Och det gör det svårt också att min sambo äter jättemycket då. Då blir det att jag hakar på av bara farten. Han köper massor av godsaker och jag har svårt att låta bli att också äta av det. Hmm, ja. Jag vet inte hur jag ska göra. Får fundera vidare.

Dagen efter

Tankar/känslor / Permalink / 0

Och jag är ute igen på andra sidan! Högskoleprovet är över och jag tvivlade ända in i slutet på att jag skulle klara av att slutföra det. Jag satt på sista rasten strax innan halv fyra och tänkte att det finns en risk att jag bara skiter i det här när som helst och drar hem istället. Förmodligen för att jag hade anmält mig och betalat för vårens prov men sedan slutade det med att jag inte gick. Men som min sambo sa, det var en helt annan grej. Jag var totalt utbränd och dissocierade som en tok. Jag var redan knäckt och jag vill inte veta hur mycket mer knäckt jag skulle kunnat bli om jag hade gått på provet då. Det var bra att jag lät bli, men jag kunde inte lita den här gången på att jag faktiskt skulle klara av det med tanke på hur dåligt jag mått tidigare. Jag har inte vant mig vid att ha såhär bra koncentration, vara såhär klar i huvudet, ha såhär lite ångest och så vidare.

 

Det känns inte alls omöjligt att jag skulle kunna börja plugga på 100% till nästa höst. Jag klarade provet galant, jag blev lite trött såklart men inte alls lika trött som jag hade trott att jag skulle bli. Jag blev mer trött när jag pluggade i fredags. Men då pluggade jag i två eller tre timmar i sträck. Provpassen igår var ”bara” 55 minuter långa och så var det faktiskt 25 minuters rast mellan varje pass förutom lunchen som också var 55 minuter lång. Så man hade faktiskt ganska gott om tid att ta igen sig.

 

Jag var ganska orolig över att provet skulle bli förstört på något sätt, att jag skulle få en ögonfrans i ögat och inte kunna se eller att någon skulle sabotera genom att börja skrika i salen eller något. Jag har ju satsat en del pengar på det här, 500 kr och så 500 för provet jag missade i våras, plus hpguiden som kostade 2490 tror jag. Men det fick jag ersättning för i alla fall. Men ändå. Det är investerade pengar. Så jag kände en del press. Även om jag inte behöver det eftersom jag vet var och vad jag vill plugga nu och vet att jag kommer in med den poäng jag redan har. Men det skulle vara kul att höja sig lite ändå, efter allt detta plugg.

 

Hur gick det då? Jo men helt okej tror jag. Jag var ganska ofokuserad på första provet, tog alldeles för lång tid på mig och hade tyvärr en fråga kvar på slutet som jag inte ens hann läsa. Jag hann fylla i en gissning dock. Det tog ett provpass att vakna och komma igång kanske, jag skulle ha tänkt på det och gjort lite övningar på morgonen. Men då vet jag till nästa gång, om jag nu gör det igen. Jag trodde inte jag hade så mycket tävlingsinstinkt, men jag känner mig lite sugen på att få revansch faktiskt. Jag behöver ju verkligen inte göra det, men jag skulle vilja bevisa för mig själv att jag skulle kunna få en riktigt hög poäng. Att jag har vad som krävs.

 

Förhoppningsvis gills inte första provet ändå, det var kvantitativt och vi fick tre kvantitativa så ett av dem kommer räknas bort. Jag hoppas! Ibland kan man gissa vilket som räknas bort, om det är extra lätt eller extra svårt t.ex. Kanske var det inte jag som var morgontrött, kanske var det lite svårare än de andra? Prov nummer två var också kvantitativt och det gick istället superbra. Det kändes nästan för enkelt, så det finns en risk att det är det provet som räknas bort också… Jag hoppas inte, för det kändes som att jag kunde svaret på nästan alla frågor. Det var några jag fick gissa på, särskilt i slutet. DTK (som kommer sist) är min svåraste del. Diagram, tabeller och kartor.

 

Många verkar tycka att det är den lättaste delen, jag förstår verkligen inte hur den kan vara det. Många DTK-uppgifter har jag inte ens förstått fast jag tittat på lösningsförslaget när jag övat på hpguiden. Ibland är det jättekonstiga tabeller som är helt omöjliga att förstå sig på. Dessutom är det ofta att man ska räkna ut procent av saker, något jag är ganska dålig på. I alla fall i mer komplicerade uppgifter där man inte får presenterat för sig direkt vad man ska räkna ut, utan man ska lista ut själv vilka siffror det är som ska räknas på.

 

Så första provet gick dåligt, andra superbra och övriga tre medel. Jag känner inte att jag kan gissa vad jag kommer få för resultat. Om de räknar bort det första provet så finns det en chans att jag höjt mig lite, om de däremot räknar bort andra provet så kanske jag till och med får sämre resultat än jag fått tidigare. Räknas det tredje bort så får jag förmodligen samma resultat som jag fått tidigare. 1.00 eller 1.05 som jag fick andra gången jag skrev provet. Jag tror det var bra att ha en ätardag dagen innan, jag behövde inte ens äta allt mellanmål jag tog med mig jag var så mätt fortfarande från lördagen. Jag och sambon gjorde som sagt sushi och den blev supergod! Wasabin som vi hade köpt var dock väldigt svag i smaken, och jag älskar stark wasabi. Så det var lite av en besvikelse. Men sushin i sig var superb och vinet vi hade köpt var också superbra! Jag hade gurka, paprika, avokado och tofu smaksatt med soja och basilika i min sushi.

 

Sedan åt jag faktiskt några bitar av min sambos sushi med lax också. Jag hade inte tänkt göra det men han orkade inte äta upp sin och han äter ju bara kosttillskott till vardags så det fanns ingen mening med att spara den. Hade inte jag ätit den så hade den kastats. Så jag tyckte det var okej, annars hade jag inte ätit den. Ärligt talat så var den faktiskt inte så jättegod, det var kallrökt lax så den smakade jättestarkt. Om man köper laxsushi ute på restaurang så smakar den ju mer diskret. Den är ju inte rökt. Det är så det ska vara tycker jag om man nu ska äta icke vegetarisk sushi. Min sushi var godare, för den var mildare i smaken. Det var mest wasabin och sojan som smakade. Som det ska vara. Vi upptäckte förresten att det bara var 3,5% wasabi i den så kallade wasabin. Resten var pepparrot. Det är väl billigare kanske.

 

Nej, nu ska jag nog gå in och titta på hpguidens forum och läsa om vad övriga tyckte om gårdagens prov och hur det gått för folk. Kanske se om någon spekulerat i vilket prov som räknas bort. Hej på er!

Till top