Saker som är roliga just nu

Tankar/känslor / Permalink / 0

Hej igen, nu var det ett tag sedan. Jag har verkligen ingen inspiration för att skriva, varken här eller i boken. Det är helt dött i huvudet. Tycker det mesta känns ganska tråkigt och meningslöst, mer eller mindre. Just idag kändes det lite kul att starta upp mitt babyfilts-projekt men jag har haft ångest hela veckan inför att köpa garnet. Var nära på att bara skita i det, kändes som att det kommer bli så dyrt (100 kr köpte jag garn för) och resultatet blir säkert inget bra i alla fall. Och även om det blir det så kommer filten säkert lirkas upp igen i tvätten. Men så tänkte jag att jag vet inte vad annars jag ska göra, och något måste jag ju hitta på i arbetsterapin. Dessutom var det en jättesöt unge på bussen på väg till Rusta så då fick jag lite barnlängtan också. Har känt mycket på sista tiden att barn kanske inte är något för mig ändå. Men just på bussen ville jag. Det är väl deppigheten som talar antar jag, jag tror jag vill ha barn egentligen. Men det känns så jobbigt och svårt. Och jag kommer kanske aldrig bli helt fri från tankar på självmord eller att skada mig själv på ett eller annat vis.

 

Vi har läst om suicid den här veckan i psykiatrikursen och precis som veckan om ätstörningar så har det här triggat mig en del. Men det är inte alls lika starkt som det var med ätstörningarna. Jag kan slå bort tankarna, de är verkningslösa för jag vill inte dö. Men bara att läsa om och tänka kring självmord får mig att tänka på alla självmordsförsök jag gjort i mitt liv och det i sin tur leder till att jag börjar fantisera om hur jag skulle kunna göra istället för att den här gången lyckas. Det går av sig självt, tankarna. Jag kan inte stoppa dem. Vi har fått lära oss att den absolut största riskfaktorn för att någon kommer lyckas begå självmord är att man redan har ett försök bakom sig. Är det verkligen en bra idé för mig att bli mamma då? Vi har också fått lära oss att mildare depressioner är dödligare än djupa, förmodligen för att man inte har energi nog att planera och genomföra ett självmord om man är djupt deprimerad.

 

Något som jag tycker är väldigt kul är i alla fall att laga mat och baka. Gjorde ett valnötsbröd för några dagar sedan som blev nästan lika bra som Lidls butiksbakade variant (som jag älskar). Använde bara halva jästen så jag ska nog baka en till limpa och ha i lite mer salt den här gången. Jag har blivit jättetaggad på julen nu efter att pratat med en vän som är vegan. Jag har aldrig riktigt tyckt om julen. Dels är det bara massor av stress, dels tycker jag inte om det mesta på julbordet. En sak som jag tycker om är senapssill så det ska jag testa att göra en vegansk variant av. Man tar aubergine, skivar och kokar med vinäger och socker och sedan lägger man in den i senapssåsen som är ungefär likadan som vanlig sås fast havrebaserad.

 

Jag fick också höra talas om att det finns vetegluten som är ett sorts mjöl man kan göra köttliknande veganska alternativ av. Så jag har beställt hem en påse och ska testa att göra en salami! Man gör som en deg och blandar i massor av kryddor och så lägger man den i ugnen ett tag. Lät inte så svårt. Ska bli så spännande! Fick också tips om att göra griljerad kålrot som ska vara ett alternativ till julskinka då. Jag har aldrig tyckt om julskinka så det här kanske till och med kan bli godare? Man gör en likadan smet som man har till julskinka och smörjer in kålroten och så lägger man den i ugnen helt enkelt. Senap och ströbröd och vad det nu är i, minns inte riktigt. Sen vill jag gärna göra köttbullar på anammas formbara färs och baka lussebullar och göra marsipankulor med rom doppade i choklad.

 

Det blir massor av jobb för mig. Det finns egentligen ännu fler saker jag skulle vilja göra, som vörtbröd till exempel men det går nog att köpa färdigt veganskt så det kanske är lika bra att göra det så jag inte tar på mig allt för mycket. Men jag tänker att jag börjar kanske två eller tre veckor innan julafton och så fryser jag in allt efterhand och plockar fram när det är dags. Jag har aldrig gjort julmat eller godis förut, bara bara lussebullar och pepparkakor. Pepparkakor vill jag göra också! Ja, ni hör. Jag är superpeppad nu. Det ska bli så kul!

 

Förresten, när jag skrev sist (tror jag det var) så räknade jag upp all glass och paj och grejer som jag åt den veckan. Och så skrev jag att jag skulle räkna för att inte övergå samma mängd som jag annars skulle äta på en ätardag nu när jag sprider ut det över veckan. Men när jag läste vad jag skrivit i efterhand så tyckte jag att det lät jättemycket. Jag tror inte jag åt så mycket onyttigt innan jag började gå ner i vikt. Men nu har jag vant mig vid att äta sådär mycket så jag gör det nästan tvångsmässigt. Har försökt lyssna på min kropp den senaste veckan nu och försökt avgöra när jag varit sugen och hur sugen jag varit istället för att äta efter en viss kvot. Och det har blivit lite mindre än så länge faktiskt. Jag behöver inte äta sådär mycket. Det är nog inte helt sunt heller. Eller jag vet inte, det kanske är okej. Men jag känner mig lite äcklig på något sätt. Jag vill inte ha sådär mycket.

 

Än så länge den här veckan har jag druckit en cider, tagit en extra smörgås och ätit ett bragokex. Imorgon ska jag göra äppelpaj igen (jag är helt beroende av äppelpaj, har ju gjort det varje helg flera månader i sträck nu) och så ska vi äta pizza. Jag ska nog inte göra någon jättestor pizza till mig. Kanske lite större än mina normalportioner men inte sådär groteskt stor så att jag knappt kan röra mig när jag ätit klart. Så blev det med sushin och risotton. Svamppastan i helgen åt jag lite mindre av. Lite mer än normalt dock. Lagom tycker jag.

 

Ni får kanske vänja er vid att mina blogginlägg är lite glesare nuförtiden. Men det är väl okej känner jag. Ingen fara. Och boken kan vänta, det är ingen brådska egentligen. Virkningen känns lite mysig och kul nu när jag väl är igång och jag fick ta med mig deras virknål hem så jag kan fortsätta på egen hand. Matlagningen är kul men lite stressigt när jag testar nya recept och är rädd för att göra fel. Ändock kul och spännande. Jag mår helt okej. Livet småler mot mig.

Till top