Okreativ

Tankar/känslor / Permalink / 0

Klockan är 12.47 och jag har just slagit mig ner med en te på Espresso House. Jag har också just fått sms från boendestöd att de kan träffa mig 14.15. Det var några härliga veckor då de hörde av sig några dagar i förväg men sedan förra veckan så har det blivit såhär en och en halv timme i förväg bara. Suck. Men jag tror att jag kommer meddela henne jag ska träffa idag att jag vill avsluta boendestöd. Jag ansökte från början för att jag dels fick jättestark ångest av att vara ensam och för att min sambo inte vågade lämna mig ensam för risken att jag skulle självskada. Och dels för att jag kände mig så isolerad och ville ha lite socialt utbyte. Men nu har jag inte haft några problem med att vara ensam på ganska länge (i alla fall inte någon timme eller så, längre tid än så har jag inte provat), ingen risk för självskada heller och jag är inte alls särskilt isolerad utan träffar folk regelbundet och socialiserar mig. Känner att det är ganska stabilt nu, har inte haft behov av boendestöd på länge.

 

Samtidigt är jag orolig för att jag ska falla tillbaka igen. Jag har haft såhär långa perioder som varit bra tidigare också för att sedan få en djup svacka. Man vet aldrig. Men å andra sidan kan jag ju inte leva i skräck inför att det ska ske för då är det ju som att jag redan fallit innan jag ens gjort det. Bättre att leva på och planera inför framtiden som om jag är frisk för gott. Passa på att leva medan jag kan. Och kanske är jag frisk för gott? Även om jag inte blivit friskförklarad officiellt. Men jag känner mig ju bra. Får lite ångest ibland, senast igår kväll. Allt kändes meningslöst och jag tappade lusten till allting. Ville inte bli forskare, ville inte ha barn, ville inte virka eller dansa eller någonting. Men det varade ju bara i några timmar, idag är jag glad och nyfiken på livet igen. Fast jag är ganska konstant osäker på att dansa. Känns lite som att jag har gett upp på det på grund av den sociala biten.

 

Jag skulle inte vilja säga att jag är lycklig dock. Bara… Normal. Saker känns lite jobbiga men det är inte så att det hindrar mig från att göra vad jag vill göra (förutom möjligtvis att dansa). Det känns underligt. Jag är fortfarande inte van vid att känna mig såhär. Jag saknar att må dåligt. Det känns tryggt och bekant. Samtidigt så sörjer jag alla förlorade år. Tänk om jag hade kunnat få må såhär hela tiden. Jag saknar min kreativitet dock. Jag vet inte om det är något sorts depressivt restsymptom som jag har för mig att min terapeut kallade det för. Jag känner mig verkligen sjukt okreativ. Var på ett spelkonvent igår här i Nyköping. Spel som i sällskapsspel och rollspel. Det fanns också så man kunde prova på VR eller vad det heter, virtual reality- spel. Min sambo testade men jag hann inte, ville vara med på ett rollspel som tog fyra timmar visade det sig. Hann inte göra något annat än att bara vara med på det, sedan tog dagen slut. Det varade ju tre dagar och nu i efterhand önskar jag att jag gått dit tidigare så jag hade hunnit testa lite andra spel också. Det fanns mycket som verkade kul.

 

Men det här rollspelet alltså, det krävde att man var ganska kreativ. Fick veta att det finns två olika typer av rollspel, de som är mer fria där man kan göra lite vad som helst och de som är mer matematiska där man mest kastar tärningar och räknar poäng åt olika håll för att se hur mycket skada man gör på fiender och så vidare. Jag spelade en fritt spel igår, det skulle passa nybörjare tydligen (Fate hetter det tror jag). Vi var sex personer som var olika karaktärer och så hade vi en spelledare som var som bestämde hur miljön såg ut och omgivningen reagerade på vårt agerande. Vi var alltså sex karaktärer som alla var på väg till Grötbukten av olika anledningar. Jag hette Violina och var en ung musiker som ville spela på de stora arenorna. Mina personlighetsdrag var att jag var naiv och godtrogen.


Sedan hade vi en munk som blivit utkastad från Gyllene ordern, en ”före detta” bandit som var helt galen, en upptäcktsresande, en rik adelskvinna och hennes högljudda livvakt. Man kunde göra allt som går att göra i verkliga livet. Man säger vad man vill göra och spelledaren bestämmer om man kan göra det eller inte samt vilka konsekvenser som blir. Om man skulle utföra något krävande som att slå någon, spela på ett instrument, övertala någon om något eller sno något från någon så fick man kasta tärningar i någon av kategorierna för vad som krävs. Det var t.ex. snabbhet, intelligens och försiktighet, minns inte alla och vet inte riktigt hur jag ska översätta alla heller.

 

Det var kul faktiskt men svårt. Jag kände mig som sagt sjukt okreativ, kom inte på vad jag skulle göra riktigt så jag var ganska passiv i spelet. Kanske också för att jag kände mig lite socialt obekväm. Men lite saker gjorde jag, uppsökte ett gille i en stad vi passerade för att få lite musikutbyte, spelade på några värdshus för pengar, flirtade och bekantade mig med några av mina medresenärer och tog en tugga av en svamp som visade sig vara en liten gubbe. Man hade faithpoints också tror jag det hette, brickor som man kunde använda om man ville önska att något speciellt i spelvärlden skulle hända som är utom karaktärens kontroll. Sedan är det spelledaren som bestämmer om det är rimligt eller inte. Om något dåligt hände en, som när livvakten hamnade i fängelse genom ett missförstånd t.ex. så fick han en extra bricka.

 

Det var lite komplicerat. Men ja, ganska kul. Skulle gärna göra det igen om det inte vore för att jag kände mig så tråkig. Kändes inte som att jag bidrog särskilt mycket till att det skulle bli kul. Dessutom var det lättare att vara med igår eftersom det var öppet för nybörjare att testa. Det skulle vara läskigt att hoppa in i en grupp som redan spelat ihop i flera år. Det finns nämligen sådana föreningar med folk som har som hobby att träffas och spela varje vecka.

 

Men kreativiteten kommer säkert tillbaka. Någon gång. Den brukar ju göra det. Känner mig hemskt tråkigt här på bloggen också. I perioder har jag fått så mycket intressanta insikter som jag har kunnat skriva om. Saknar det. Ni får läsa mina gamla inlägg. T.ex. i Härnösand har jag för mig att jag fick mycket insikter, lärde mig nya saker varje dag på den dansutbildningen. Hösten och vintern 2014/15 var det. Sök upp det vet jag. Fortsatt trevlig eftermiddag!

Till top