Nedstämd och lättretlig

Tankar/känslor / Permalink / 0

Jag gick inte på toaletten nu innan jag beställde mitt kaffe och satte mig… Hoppas jag inte behöver ångra det, kan ju inte lämna datorn här och gå senare. De skulle just brygga nytt kaffe så de kommer ut med kaffet till mig när det är klart. Undrar om de kommer hälla i havremjölk då åt mig? Jag är supernervös att jag ska behöva lämna datorn och gå själv och hämta. Det händer ju kanske inte så ofta att saker blir stulna men den här datorn är så viktig för mig och jag har inte råd att köpa en ny. Vet inte vad jag skulle göra om jag blev av med den. Jag har nog sagt det förut. Ett par gånger. Jaha. Idag regnar det. Och blåser. Det var lagom komplicerat att hålla i paraplyet och kassen med virkningen (den är så stor att den inte får plats i väskan längre) och samtidigt plocka upp papper ur fickan och snyta mig med. Det har runnit som en flod från näsan hela hösten. Ah! De kom ut med havremjölk också. Tur för mig.

 

Det smakar lite starkt idag. Kaffet. Pratade precis på slutet i arbetsterapin nu om vad jag ska göra härnäst. Filten är ju nästan klar. Har ett och ett halvt garnnystan kvar, tänkte använda upp dem. Funderade ju först på att virka en babymössa också men jag vet ju inte vilken årstid jag kommer få barn på? Vet inte om mössan ska vara tunn eller tjock och vilken storlek. Jag sa till arbetsterapeuten jag pratade med att jag har börjat tycka det är ganska kul att virka. Det är skönt att ha något att göra hemma. Det kommer bli tråkigt när den här är klar. Och hon sa att som tur är finns det ju så mycket man kan sticka och virka. Jag tycker tvärtom att det finns ganska lite som i alla fall jag kan göra och som jag kommer använda. Allt sådant som jag skulle vilja ha, som tröjor och vantar är ju ganska komplicerat. Men så sa hon att det kanske finns något enkelt mönster på en tröja jag kan virka. Har ju aldrig hört talas om att man kan virka en tröja, bara sticka. Men ja… Jag kan ju alltid titta. Känner mig lite motiverad nu när hon sa så. Om hon tror att jag kan klara det så kanske jag kan det?

 

Ah, bra. Min sambo är nästan klar på gymmet så jag slipper snart oroa mig över toalettbesök. Jag har funderat lite över om om jag verkligen vill gå en kurs nästa termin också. Psykiatri är ju så intressant så med det behövde jag inte tveka. Mitt förstahandsval nästa termin är hjärna och medvetande men jag har börjat känna att det kanske inte är tillräckligt intressant för att jag ska orka gå kursen. Det är alltså en filosofikurs. Jag står ju i kö för IPS nu också och kanske kommer få ett jobb nästa termin någon gång, jag kanske inte orkar plugga och jobba samtidigt. Men å andra sidan kommer jag dö av tristess om jag inte gör något alls, det är ju inte säkert att jag kommer få något jobb. Jag kan ju alltid hoppa av kursen om jag får ett jobb.

 

Andrahandsvalet är motions- och hälsopsykologi och tredje utvecklingspsykologi. Just nu känner jag spontant att utvecklingspsykologi nästan är mest intressant. Det handlar alltså om barns utveckling. Jag är så inne på psykologi nu när jag går psykiatrikursen. Det går bra med den förresten. Fick godkänt på första inlämningsuppgiften och lämnade in andra uppgiften för några dagar sedan. Nästnästa vecka publiceras vår hemtentamen. Det ska bli så spännande! Har ju aldrig gjort någon tenta men jag älskar ju att plugga och skriva så det blir nog givande. Jag har ju förresten fått resultatet från högskoleprovet. 1,2 fick jag!! Som sagt när jag gjorde testproven på hpguiden så fick jag 0,9 tror jag. Kände mig så nedslagen efter allt pluggande. Men det är väl annorlunda när provet är på riktigt antar jag. Man skärper kanske till sig lite. Fick alltså 1,0 första gången jag gjorde provet och 1,05 andra gången så jag har höjt mig ganska mycket ändå! Tyckte ju faktiskt att det kändes som att det gick bra. Jag hade rätt!

 

Nu behöver jag gå på toaletten. Får vänta en stund tills min sambo kommer dock… Har känt mig väldigt nedstämd de senaste dagarna. Och väldigt lättretlig. Orkade inte ens lyssna på musik igår för att jag tyckte att allt var så dåligt. Var nära på att inte komma ut över huvud taget för att allt kändes så meningslöst. Men efter ett tag tog jag mig samman, jag insåg att jag bara kommer må ännu sämre av att stanna hemma. Så vi gick till biblioteket och jag läste lite tidningar.

 

Och i tisdags gick jag till Fontänhuset. Jag har som sagt känt mig så nedstämd, det känns som att jag inte gör något med mitt liv. Som att det inte händer någonting, fastän jag gör massor av saker. Jag var rätt nervös över att gå dit eftersom jag trivdes så dåligt där förut men tänkte att något måste jag göra innan jag blir tokig. Jag fick verkligen ett varmt bemötande från både handledare och medlemmar. Flera kände igen mig och var glada över att se mig. De försökte övertala mig att starta upp yogan igen. Jag höll yoga där ett kort tag innan jag slutade. Tyvärr fick jag jättemycket ångest. I tisdags alltså men även då när jag höll yogan. Jag vill inte gå in på varför. Men det kändes rejält jobbigt och fortsatte göra sedan hela kvällen. På ett sätt var det skönt att känna ångest igen. Det är som sagt så bekant. Jag kände mig hemma fastän det såklart var otroligt jobbigt.

 

Så jag kommer nog inte gå dit igen. Känns som att jag sviker folket där genom att inte göra det. Hoppas de inte blir alltför ledsna. Jaha. Nu ska jag gå på toaletten. Hej med er!

Till top