Jag kan tänka igen

Tankar/känslor / Permalink / 0
Det är så skönt att ha tränat. Idag var andra gången jag gick till gymmet och fortfarande ingen ångest! Som jag har saknat mattheten i musklerna som säger att "Nu har du använt kroppen". Jag känner dock fortfarande av depressiva tankar i bakgrunden. Den antidepressiva har helt tagit bort självmordstankarna och den värsta hängigheten. Men i bakhuvudet mals det på; "Usch vad tråkigt att gymma, man gör ju bara samma rörelse om och om igen", "Det är ingen idé att spela spel, man bara förlorar hela tiden", "Varför ska jag läsa böcker egentligen, när kommer jag någonsin få tillfälle att använda den informationen?", "Nej, jag hör nog inte av mig till den där personen, hon tycker nog ändå bara att jag jobbig" och så vidare.
 
Men den där rösten är mycket svagare nu. Jag kan ignorera den någorlunda och träna, läsa och träffa vänner ändå. Jag trodde aldrig jag skulle kunna få den här effekten av en antidepressiv. Jag har testat nästan alla som finns, tio år har jag hållit på och testat. Sedan har jag ju en antipsykotisk och stämningsstabiliserande också, minns inte om jag berättat om det här tidigare kanske? Dels minskar den ner mina dissociationer kraftigt så jag är mycket mer i verkligheten och därmed i kontroll av mig själv. Den hjälper jättemycket mot impulsiva handlingar också. Det känns som att jag kan tänka igen sedan jag började äta den. Som att det faktiskt går att fundera igenom alternativen innan jag går till handling.
 
Tidigare var det bara panik där inne i huvudet. Nu är det lugn och ro, vilket också hjälper enormt för att hantera ångest. Jag kan resonera, mentalisera och prata med mig själv. Jag är så tacksam för detta. I alla fall idag var jag och tränade, jag var också på Espresso House med boendestöd och drack kaffe. Igår var jag på möte med arbetsterapeuten som sagt och i måndags var det också både boendestöd och terapi. Imorgon ska jag träffa boendestöd igen och dagen efter det kontaktpersonen. På lördag har jag ätardag eftersom jag fortfarande går på diet. Så då får jag äta vad jag vill. Och på söndag kanske jag och sambon cyklar till stranden några kilometer bort. Och så är det gymmandet som ska in varannan dag också.
 
Det känns som att det är så extremt mycket som händer nu. Det blir nästan för mycket möten. Jag är verkligen nöjd med hur boendestöd fungerar nu och vill inte ta bort det. Eventuellt skulle jag kunna avsluta med min kontaktperson, jag kanske får tillräckligt med social träning ändå. Det är främst därför vi träffas. Dessutom blir det ju kanske något med den där rehabgruppen efter sommaren. Det är också social träning. Jag orkar nog inte fortsätta såhär jättelänge framöver.
 
Jag har börjat få ränder av solbrännan. Funderar på att cykla i bikini på söndag. Men det är fortfarande ett problem med väskan. Man måste ju ha med sig vatten. Jag har i och för sig en pakethållare men jag vet inte hur stabil den är, beror kanske på hur stor väskan är. Hmm. Nu ska jag nog äta pannkakor och tomatsoppa. Mums! Ha en trevlig kväll allihop!
Till top