Att vägra ha ångest

Tankar/känslor / Permalink / 0

Jaha, ångesten från i torsdags hänger kvar ännu idag, måndag. Och det blev inte bättre av att tjejen i disken på Espresso House frågade om jag inte ville ha en stor iste istället för ”bara” fem kronor extra. Som att en liten är för lite för att få lov att få sitta här en stund och skriva. Jag känner mig inte välkommen. Jag vet att det är dumt, det var inte alls det hon menade. Det är bara en säljreplik som de måste dra till med då och då. Men det som redan var en ångest är nu ren och skär smärta i själen. Nåväl, jag känner fortfarande att jag vill kämpa för att må bra och ta mig vidare i livet. Vill ha barn, utbildning, jobb och villa. Det ska gå.

 

Det gick ju så bra så länge. Fast innan dess hade jag en lång period av stark ångest. Men det var för att jag brände ut mig. Jag kör antagligen på för hårt med mig själv nu igen. Jag måste vila och tillåta mig själv att ha ångest. Det får lov att vara så. Om det inte går att undvika så är det inget att må ännu sämre över.

 

Det här isteet är inte sötat förresten, ganska trevligt som omväxling. Däremot är det till brädden fyllt med stora isbitar vilket gör att det bara är ett halvt glas iste egentligen. Jag har svårt att koncentrera mig här känner jag. Känns inte som att jag får skriva. Känns som att hon i disken bara vill att jag ska dricka upp och gå härifrån. Känns för jävligt. Usch. Det här är en sjukdom. En i högsta grad smärtsam och handikappande sjukdom. Som man också kan dö av.

 

Min sambo skulle gå till gymmet här vid klockan två men stannar hos mig istället till jag är redo att gå härifrån. Så fin. Och jag tänkte säga att jag vägrar känna mig dum för att jag hindrar honom från att träna när han vill träna. Men jag vet inte hur mycket jag kan påverka det. Jag känner mig inte dum just nu, snarare tacksam över att jag har honom. Vilket är fantastiskt. Men jag tror att man i ganska liten grad kan styra sin ångest och de vanföreställningar som den för med sig.

 

Det går att andas långsamt, klamra sig fast vid ett hopp, distrahera sig, omge sig med människor som bryr sig. Men bara till en viss gräns. Vi kan påverka vårt mående men inte styra det. Så det känns fel att säga ”Idag vägrar jag att må dåligt”.

 

Jag tror att jag förstår vad folk menar när de skriver sådana saker, man vill peppa sig själv att fortsätta kämpa. Och det är bra. Men i verkligheten fungerar det inte så, tror inte jag i alla fall. Att man kan bestämma sig för att må bra. Eller möjligtvis på sikt. Men det är inte alltid det går att bara ”bestämma sig”. Men genom omständigheter kan man nog komma till en punkt då det vänder. Och delvis handlar det nog om att man fått nog och bestämmer sig. Men det finns så många som också bestämmer sig men ”misslyckas”. Det är ju inte egentligen ett misslyckande om man knappt ens har någon chans att påverka.

 

Det handlar nog mestadels om krafter som vi inte kan styra. Hur som helst så är jag tacksam över att jag inte skäms just idag för att jag kräver så mycket av min pojkvän. En annan sak som jag hör väldigt ofta och som jag själv ganska länge också tyckte var sant är ”Du kan inte påverka vad som händer dig, men du kan påverka din egen reaktion”. Hmm, nu när jag läser det igen så tycker jag nog att det stämmer till viss del. Men, en del människor får det till att det på något vis är lätt att påverka sin egen reaktion. Nästan som att det är ett ansvar man har som människa att se till att man inte överreagerar.

 

Men jag tycker vi kan vara lite snälla mot varandra och oss själva. I vissa situationer, för vissa människor kan det nog upplevas som ett val man har. Om man vill bli kränkt, tacksam, arg, besviken, hoppfull eller neutral. Men man har inte gjort något fel om man inte lyckas hålla sig lugn och positiv hela tiden. Det är inte lätt. Och det är inget val. Det är en illusion av ett val. För att det upplevs som ett val när man väl klarar av att göra det. Och det blir fruktansvärt orättvist för dem som inte förmår annat än att vara arga, deprimerade, ängsliga eller stressade.

 

Jag tror att jag fått fram min poäng. Men jag är ingen guru. Jag vet inte vad som är och vad som inte är. Såhär tror jag att det är. Men det kan naturligtvis vara på något annat sätt också. Det är en svår fråga och det är lätt att vara efterklok. Hoppas ni alla är rädda om er och snälla mot varandra. På återseende.

Till top