ACT, pomodoro och självskadebeteende

Tankar/känslor / Permalink / 0

Jag har suttit på Espresso House sedan 13.08, nu är klockan 15.24. Jag ska sitta kvar till kvart över fem då en vän kommer hit och så ska vi fika i ytterligare någon timme! Har lite ekonomisk ångest över det. Köpte först en latte (ett poäng till mig, noll till ätstörnings-tankarna) och nu en kopp te. Sedan ska jag väl ha någon smörgås när min vän kommer eftersom jag missar middagen hemma. Ätstörnings-tankarna tycker att jag ska passa på att inte äta någonting alls när min sambo inte är här och kan övervaka mig. Men jag känner att jag mår mycket bättre efter terapin igår och idag har jag gått in och tittat lite på ACT (acceptance and commitment therapy) som ingår i medlemskapet på högskoleprovguiden. Jag känner mig verkligen positiv till ACT, har läst igenom ett par sidor och gjort kanske tio övningar. Och bara medan jag gjort detta så märker jag hur jag mår bättre och bättre. Första delen handlar om oro/negativa tankar och hur vi kan lära oss härda ut och leva med dem. För de kommer inte gå att ta bort helt och hållet, tankarna går bara att styra i viss grad.

 

Det är väldigt handfasta tips och tankeövningar och det känns SÅ skönt som komplement till MBT:n (mentaliseringsbaserad terapi). Jag är så trött på min terapeuts eviga tjat om mentalisering. Visst är det bra och har hjälpt mig mycket men jag känner att jag har fått ett ganska bra hum om vad det är och lärt mig använda det. Hit men inte längre. Man kan förstås alltid bli bättre, men det är så flummigt och tar så lång tid innan man får effekt. Det är nog en terapi som ger bäst resultat på sikt. ACT ger bra resultat på kort sikt, men kanske på lång också om man upprepar övningarna regelbundet under en längre tid.

 

I morse läste jag också på hpguiden om studieteknik. De rekommenderar att man gör ”pomodoros”. En pomodoro är 25 minuter då man övar på sina uppgifter koncentrerat. Efter det reser man sig upp och gör något helt annat som att dricka vatten, stretcha eller diska något. Sedan kan man göra hur många pomodoros man vill med vila emellan. Efter fyra stycken dock rekommenderas 15 minuters vila. Jag har testat det idag och har gjort totalt tre stycken pomodoros. Det fungerar faktiskt väldigt bra! Jag tycker det är lättare att fokusera när man sätter en timer och vet att det inte är så jättelång tid. Och pauserna då man verkligen aktivt pausar (inte fortsätter titta på vilka övningar som kommer senare, läser någon text eller tittar på Instagram) är jättesköna. Det blir verkligen vila på riktigt.

 

Och så blir arbetspassen indelade på ett skönt sätt. Man fokuserar på att lära sig nya ord till exempel en pomodoro och nästa gör man några gamla högskoleprovuppgifter på XYZ-delen. På så sätt får man variation och orkar hålla ut längre. Ja, det finns massor av fördelar. Jag ska inte dra alla. Jag känner mig bara så uppåt och motiverad! Kan verkligen rekommendera hpguiden till alla som vill göra högskoleprovet.

 

Jag känner igen den här känslan av att inte bli trött hur mycket jag än jobbar på. Jag ska verkligen anstränga mig för att inte utnyttja den nyvunna energin. För jag vet att jag inte har den egentligen. Jag lånar energi från min egen framtid. Om jag övar tre, fyra timmar varje dag i en vecka kanske så kommer jag vara tömd och inte orka träna till provet alls sedan. Så jag ska hålla mig själv tillbaka så gott det går. Fast det är så kul nu!! Och det känns så bra med maten. Tankarna om att låta bli att äta/äta mindre finns där fortfarande men de är mycket svagare. Åt nudlar som första måltid idag eftersom nudlar kommer i en hel portion. Jag kan inte reglera hur mycket jag vill ha och det kommer synas om jag slänger. Så det var ett bra sätt att tvinga mig själv att äta ordentligt.

 

Det skriker inte längre i bakhuvudet som det gjort de senaste dagarna. Jag tror att ångesten inte bara har berott på rädsla inför att utveckla en ätstörning. Det har också varit en faktiskt näringsbrist som gjort att jag mått dåligt. Jag har tänkt på mat konstant och fått tusen impulser att äta som jag verkligen kämpat med att brotta ner. Det är svårare än man kan tro att äta för lite. Att skada sig på det här sättet är inte alls som att skära sig. Att skära sig är klart begränsat från en tidpunkt till en annan. Eller ungefär i alla fall. Man gör det när man gör det och sedan gör man det inte längre även om tankarna förstås fortsätter att gnaga i bakhuvudet. Att man är missnöjd och vill skada sig mer eller vad man nu tänker. Men att strypa näringsintaget är ett heltidsprojekt. Man måste tänka på det varje minut och varje sekund. Aktivt hindra sig själv från att lyssna på kroppen som bara längtar efter mat. Och så har man ångest både inför att äta och att låta bli att äta. Det blir fel hur man än gör. Det finns inget sätt att bli av med ångesten.

 

Det kan kanske vara så för en del personer med ”vanligt” självskadebeteende också. Men för min del så kan jag i alla fall ibland känna mig nöjd efter att ha skurit mig och då slipper jag tänka på det för ett tag. Och även om jag tänker på det annars också så är det ju bara när jag faktiskt gör det som jag aktivt väljer att göra det. Om någon förstår hur jag tänker?

 

I all fall. Jag är glad att jag ätit ordentligt i morse och nu druckit en hel stor latte också. Det har faktiskt varit skönt att sitta här så pass länge som jag gjort. Det känns lite som att jag är hemma när jag är här. Eller som att det är mitt jobb/mitt kontor och att det är ett jobb som jag verkligen trivs på också. Eller ett företag som jag kanske till och med äger. Jag kan inte se objektivt på Espresso House, jag ser det som mitt på något sätt. Och det är jag tacksam för. Jag behöver något sådant i mitt liv. Det får vara värt allt vad det kostar att hänga här.

 

Jag tror jag ska göra en pomodoro till nu faktiskt. Jag kanske inte borde, men… Bara en till! Den rekommenderade ”dosen” enligt hpguiden är fyra om dagen (det vill säga två timmar) alternativt sexton (åtta timmar) på en heldag istället. Så, fyra är ju inte alltför mycket i alla fall. Och det behöver ju inte bli fyra varje dag utan någon gång ibland bara. Jag tror jag ska beordra mig själv att ta helt ledigt åtminstone en dag i veckan. Och när jag inte gör pomodoros så ska jag verkligen, VERKLIGEN vila så mycket jag bara kan. Inte göra något ansträngande alls. Okej, bra! Tack och hej.

Till top