Lyxproblem

Tankar/känslor / Permalink / 0
Jag har varit på gymmet! Det var ganska tråkigt och jag kände till och från att jag var på väg att svimma, MEN jag hade inte så värst mycket ångest faktiskt. Tog med min dator ifall att jag skulle misslyckas, så jag kunde gå till Espresso House istället som praktiskt nog ligger mittemot. Men det behövde jag aldrig. Dock ville jag väldigt gärna gå dit ändå efteråt, har abstinens! Men huvudanledningen till att jag går dit är för att ha något att göra om dagarna, byta miljö. Och i och gymmet har jag redan fyllt det behovet. Dessutom kan det vara bra att dryga ut kassan lite. Gymmet för att jag ersättning från försäkringskassan för, Espresso House lägger jag ut för själv. Min sambo tyckte att det kunde vara bra att öva på att låta bli att gå dit också, så vi tog bussen hem. Inte en chans att jag skulle orkat gå.
 
Nu sitter jag i köket och äter vaniljkvarg med hallon. Utan socker förstås. Veckorna går så fort så jag känner inte att det är något problem att äta sockerfritt. Det blir ju hur snabbt som helst lördag igen och så får jag äta hur mycket glass och kakor jag vill. Dessutom finns det så mycket annat gott, som vaniljkvarg med sötningsmedel, frukt, morötter med hummusdip, scones, frukostflingor, ugnsbakad potatis. Ja, jag saknar då ingenting under vardagarna.
 
Nu har jag ett litet dilemma förstår ni. Jag kom hem här för en stund sedan och fick ett mail från en högskola om att jag kommit in på en kurs hos dem. Gick in på antagning och det visade sig att ja, det hade jag. Har inte fått något mail från antagning, tänk om jag hade missat det? Svaren kanske kom idag dock, vad vet jag. I alla fall, frågan är ju nu huruvida jag ska tacka ja eller nej. Det går ju bra för mig nu med högskoleprovet, jag borde inte belasta mig själv med mer. Dock kom jag in på mitt förstahandsalternativ! Psykiatri 1, den handlar i princip bara om diagnoser. Diagnoser är ju också något som jag jobbar på att släppa. Så av den anledningen kanske det inte är bra att gå den kursen.
 
Men å andra sidan valde jag att lägga den kursen överst just för att jag redan kan så mycket om det. Jag vill inte gå kursen för att lära mig mer. Jag vill gå den för att testa hur det känns att gå en kurs på högskolenivå. Bara för att öva. Högskolan är ju mitt mål. Men högskoleprovet kommer också hjälpa mig att ta mig dit. Det här är ett lyxproblem. Men i och med att jag som sagt redan kan det mesta (skulle jag tro i alla fall) om diagnoser så behöver jag kanske inte lägga ner så mycket tid på den kursen. Det kanske kan bli ganska lättsamt? Jag kanske orkar både och samtidigt. Dessutom börjar jag ju känna mig lite mer varm i kläderna så att säga vad gäller pluggandet till högskoleprovet. Det kräver inte så farligt mycket av mig så länge jag inte pluggar för länge.
 
Jag har ju fortfarande ork kvar under dagarna efter att jag pluggat en och en halv timme och varit på Espresso House och skrivit i bloggen och så vidare. Allt som jag gör. Diskar och viker tvätt, fast det gör jag sällan, hehe. Dessutom behöver jag ju inte nödvändigtvis lägga såhär mycket tid på högskoleprovet sedan när skolan börjar. Det kanske räcker med att jag pluggar i den här takten fram till dess och sen lägger lite mindre tid på det och inte allt för mycket energi på psykiatrikursen heller. För det är också något jag vill öva på. Att inte satsa på högsta betyg. Det är faktiskt okej att bara vilja ha godkänt. Om jag går den kursen så är det ju inte för att för att få högt betyg.
 
Men sedan finns det ju en risk att jag blir jätteutmattad. Fast det kanske inte är hela världen? Jag var ju väldigt inlyssnande nu och kände starkt att två timmar var för mycket och gick ned till en och en halv. Det gick ju bra. Jag behövde inte bli sådär extremt utmattad eftersom jag slutade direkt när kroppen sa till. Dessutom gör det ju ingenting om jag misslyckas med kursen heller. Det är ju okej att testa och om det inte går så går det inte? Eller också försöker jag bara slingra mig förbi det faktum att jag egentligen inte kommer orka både högskoleprovet och psykiatrikursen.
 
Men sedan har vi också det faktum att högskoleprovet är i 21 oktober. Efter det är det två månader kvar på terminen. Vad ska jag göra då? Något måste jag göra. Antingen så kan jag gå den här psykiatrikursen parallellt med det andra plugget i en månad eller en och en halv, vet inte när det börjar. Och sedan har jag bara psykiatrin fram till jul. Eller också pluggar jag vidare till högskoleprovet och satsar på att göra det igen i vår. Men då får jag samma dilemma med den terminen eftersom den också blir halv (provet brukar vara i början av april). Men jag skulle ju kunna söka högskolekurser och gå i vår istället och göra vad jag vill göra i höst då istället.
 
Men det finns också en chans att jag får en poäng på högskoleprovet som jag är nöjd med. Förresten behöver jag ju egentligen ingen direkt högre poäng. Det skulle ju mest vara för att gardera mig inför framtiden. Just nu tror jag mest på socionomprogrammet och jag har tillräckliga betyg för att komma in i Norrköping. Dock kan det ju skifta och bli svårare att komma in i framtiden. Jag har bara nätt och jämt så det räcker. Hmm. Jag får tänka lite vidare på allt det här. Jag återkommer.
Till top