Lättad

Tankar/känslor / Permalink / 0

I'm on fire! Alldeles nyss skrev jag en till scen till boken. Det gick så lätt sist så jag tänkte att jag kunde göra ett till försök. Egentligen är ju rådet till den som ska skriva en bok att man skriver upp i kalendern att klockan fyra på torsdag ska jag sätta mig ner och skriva. Och så gör man det oavsett om det blir bra eller ej. Blir det dåligt så har man åtminstone något material att utgå från och kanske en mer klar bild av vad man istället vill ha i sin scen. Det har inte fungerat så för mig dock. Jag har behövt känna att jag är åtminstone lite inspirerad eller sugen på att skriva, annars blir det inte bra.

 

Jag kan sätta mig och skriva på kommando men mer i regel än undantag så behöver jag skriva om alltihop från början igen och inte känner jag att jag fått ut något av det heller. Så jag har slutat med det. Och nu har jag inte känt något sug eller motivation på ett par månader (utöver någon enstaka gång), tvärtom har det tagit emot enormt. Så jag har slutat att ens känna efter. Men eftersom det gick så bra sist så kände jag efter lite idag. Och jo minsann, visst hade jag lite sug ändå!

 

Det blev ingen jättedålig scen, tvärtom helt okej. Dock vet jag inte om den är tillräckligt bra för att kunna säljas. Har inte läst igenom den än, men det går nog om inte annat att snida till i efterhand. Om jag får låta den vila några månader bara så kan jag nog få den att skina ordentligt! Jag fick till slutet dock tror jag. Jag höll tillbaka och väntade en stund med att avslöja huruvida huvudpersonens största farhåga blivit besannad eller ej. Lite spänning blev det nog!

 

Känner mig så lättad varje gång jag skrivit något till boken numera. Det går så segt och mellan varven hinner jag bli övertygad om att det är kört och att det inte är någon idé att hoppas på en färdig bok någon gång. Men nu kan jag slappna av extra mycket eftersom jag skrivit två scener på en vecka. Egentligen är det samma scen dock, men jag delade upp den i två eftersom jag inte orkar skriva hur mycket som helst under ett och samma tillfälle. Dessutom består första halvan av en dröm och den andra om vad som händer när karaktären vaknat.

 

Mitt kaffe är kallt och nästan slut. Och det är fyrtio minuter kvar innan jag ska träffa boendestöd. Tycker inte om att ha boendestöd så sent på dagen. Klockan tre. Jag kunde inte låta bli att gå till Espresso House, blir så extremt deprimerad av att bara sitta hemma och vänta på att få gå ut. Och jag är inte tillräckligt motiverad för att ta en promenad hemma och sedan gå ner till stan till tre. Så jag tror vi kanske kan gå till slottet och hänga på gräsmattan där under vår timme istället för att sitta här. Min sambo har vila från gymmet idag och frågade om han kan sitta med oss.

 

Det känns lite konstigt eftersom jag egentligen har boendestöd för att slippa vara ensam medan han tränar. Huvudsakligen i alla fall. Men det är ju också lite för att träffa andra människor och öva på att vara social. Skrev till henne och frågade vad hon tyckte men hon har inte svarat. Hon är väl ute på någon annan insats antar jag. Eller så har hon inte börjat jobba än. Men det är säkert okej. Det behöver ju inte bli såhär varje dag. Men han sa att annars kan han ta en promenad och lyssna på en podcast medan han väntar på mig, så går vi hem tillsammans. Han är fortfarande väldigt beskyddande och vill inte lämna mig ensam någonstans. Inte ofta i alla fall. Jag är på Espresso House ensam ibland. Men utan kontokort.

 

Jaha, nähä. Trettiofem minuter kvar. Jag ska inte göra det här inlägget alltför långt. Får väl sysselsätta mig med något annat sista halvtimmen. Ha det bra allesammans!

Till top