25 frågor till om mig

Tankar/känslor / Permalink / 0

Jag har mensvärk, det känns som att jag håller på att svimma och jag orkar inte plugga mer. Orkar inte skriva. Ångesten har börjat bli värre igen. Jag är uttråkad och rastlös men vill inte göra någonting. Orkar inte. Räknar upp saker i huvudet som jag skulle kunna göra. Rita, vika tvätt, fotografera, ta en promenad, göra kaffe, skriva ännu mer, titta på serier. Men en efter en ratar jag dem allihop. Har ingen lust eller inspiration. Till en viss grad av ångest går det att göra saker ändå men nu ligger jag på gränsen. Låg i soffan och ångesthanterade i några timmar. Våndades. Ville slå huvudet i väggen, men riktigt så illa är det inte än.

 

Tog en stesolid på förmiddagen och fick några timmars lugn men på kvällen var det tillbaka. Även idag känner jag mig sådär som att jag vill… Jag vet inte vad. Tugga av mig mina kroppsdelar. Står inte ut med nuet. Vi är inte sams vi två. Och fy fan vad ont det gör i livmodern. Önskar jag hade gått på toaletten och kontrollerat tampongen först innan jag köpte mitt kaffe. Nu är det försent. Kan inte lämna varken datorn eller kaffet obevakat. Satans jäkla skit. Jag brukar inte svära här, men jag får fan dåligt just nu.

 

Så, var var jag? Jo, smärta. Det gör fortfarande ont. Bad två unga killar vakta mitt kaffe medan jag gick in på toaletten. Inget fel på tampongen. Nu vet jag det i alla fall. Känner mig lite lättad men ändå. Jag kan knappt skriva för att det gör så ont. Hur ska jag orka sitta här en och en halv timme? Vet inte exakt vad jag ska skriva om heller. Idag kanske är en bra dag att göra färdigt den där listan med frågor? Gjorde ju 25 stycken sist och det 25 kvar. Okej, vi testar.

 

26. När var sista gången du var stolt över dig själv?

Igår när jag skrev en riktigt bra scen till boken. Det är början på slutet. Jag har byggt upp och byggt upp och nu exploderar det. Så nöjd!


27. Om allt var möjligt var skulle du bo?

I ett litet hus med en liten trädgård nära vattnet och mer eller mindre mitt i en storstad i något varmt land där narkotika inte är olagligt. Lissabon kanske?

 

28. Vad hindrar dig från att göra det första steget mot din dröm?

Att jag är så mentalt instabil. Och utbränd.


29. När var sista gången du tog risken?

Konstigt formulerad fråga, men okej. Senast jag tog en risk var… Nu kanske. Två frågor ner avslöjar jag mina två djupaste hemligheter. Förresten har smärtan gått över nu, hurra!

 

30. Vilka är de 3 personer som haft mest inflytande på dig?

Min mormor, min mamma och min nuvarande sambo.


31. Vad är din djupaste hemlighet?

Jag har inte så mycket hemligheter, jag har som sagt lite problem med integritet. Jag har ingen. Inte på internet i alla fall. Kanske är min djupaste hemlighet att jag avskyr människor. Samtidigt som jag påstår att det är mitt kall att hjälpa människor. Jag vet, motsägelsefullt. Jag vet inte själv hur det går ihop. Eller också är min djupaste hemlighet jag är lite tiggeri- och invandrarkritisk. Innan någon dömer mig skulle jag först dock vilja säga detta:

1. Jag sympatiserar inte med Sverigedemokraterna.

2. Jag tycker att alla som flyr från krig och andra missförhållanden ska få hjälp och vård.

3. Jag håller med om att förbjuda tiggeri bara är att behandla symptomet, inte roten till problemet.

Det jag känner mig kritisk mot är att integreringen är så dålig. Att det är sådana klyftor mellan invandrare och ”etniska” svenskar eller vad man nu kallar det för. Och sedan ger det mig ångest att stöta på tiggare på gatorna. Jag får också ångest av att en del utländska kulturer är väldigt högljudda (stör mig på högljudda svenskar också). Det finns säkert mer att säga om detta men jag kommer inte på något just nu. Jag är inte på den nivån att jag faktiskt vill förbjuda tiggeri eller stoppa invandringen. Men jag går runt och har ångest och stör mig. Det är inte helt politiskt korrekt att säga tror jag… Har inte sagt det högt någonsin eller skrivit det ens för mig själv. Så, there you go. En djup hemlighet.


32. Vad är lycka för dig?

Det kan vara lite vad som helst. Bara känslan finns där så och den kan verkligen infinna sig när som helst, var som helst.


33. Vilka vanor vill du sluta med? Varför inte börja idag?

Klämma på finnar, peta mig i näsan, dra loss hår från alla möjliga ställen på kroppen (trichotillomani), klia bort sårskorpor (dermatillomani), riva sönder mina naglar, mina tics (skaka med benen, fötterna, röra tungan i olika mönster och takter i munnen, hålla fingrarna i olika positioner). Tro mig jag skulle vilja sluta idag med alltihop men det är inte så lätt. Har försökt tusen gånger och ju mer jag försökt desto mer medveten har jag blivit om mina misslyckanden och desto mer ångest har jag fått. Jag har kommit fram till att det bästa är att bara låta det ske utan att döma mig själv. Tids nog har det faktiskt blivit bättre av sig självt eller kanske i takt med att min övriga mentala hälsa gått upp.


34. Hur mycket är du beredd att offra för framgångsrik karriär?

Allt utom min egen hälsa och eventuella framtida barn. Skulle förmodligen offra vänskap och kärlek om det så krävdes för att uppfylla min dröm om att bli forskare.


35. Vad du aldrig kommer att glömma?

Många saker men det första som dyker upp i huvudet är den gången då jag var femton år och med i en musikal i kyrkan och koreografen gjorde ett solo till mig!


36. Vilka var de mest känslosamma ögonblicken i ditt liv?

När en kille jag dejtade i tre månader ”gjorde slut” med mig. Vi var inte egentligen tillsammans offentligt men hade båda erkänt att vi var förälskade i varandra. Jag hade aldrig varit så kär tidigare och det krossade verkligen mitt hjärta. Det har gått sex år nu och även om jag inte har några känslor för killen längre så gör det fortfarande ont när jag tänker på det.

 

Och så skolavslutningen på Kristinehamns folkhögskola. Att behöva säga farväl till de personer som varit min familj under nio månader. Flera av oss hade dessutom bott ihop på ett elevhem.


37. Om du skrev en bok om ditt liv och bara nämnt de mest färgstarka, levande, stark och imponerande perioder på hur många sidor skulle boken vara?

Kanske trehundra sidor ändå? Jag har haft många, långa djupa svackor men däremellan har jag också levt i eufori. Typiskt emotionellt instabil personlighetsstörning.


38. Hur många gånger har du blivit kär?

Åtta gånger.


39. Hur många gånger har ditt hjärta brutits?

Fler än jag kan räkna. Mitt hjärta har alltid varit väldigt bräckligt och jag räknar inte bara kärleksrelationer, ett hjärta kan brista av så många anledningar.


40. Vad får dig att hålla motivationen uppe och fortsätta?

Tanken på att jag vill ha barn och det faktum att jag inte vill såra eller svika dem som står mig nära. Men också lite nyfikenhet på livet. Det finns så mycket att utforska, så mycket att uppleva. Det är värt att fortsätta för.


41. Ger du upp för tidigt?

Ofta tror jag det. Men andra gånger känns det som att det snarare är tvärtom att jag ger upp för sent. Att jag ger upp först när kroppen och psyket totalt gått sönder. Så, svårt att säga.


42. Vet du hur det känns att vakna upp med ett leende?

Ja, de gånger min sambo (som sover dåligt och ofta vaknar tidigt) för ovanlighetens skull ligger kvar i sängen när jag vaknar. Då ler jag för att jag får morgonmysa och kramas. Men också periodvis andra gånger i livet. Till exempel när jag pluggade dans i Kristinehamn eller förmodligen julafton när jag var barn.


43. När var sista gången du grät?

Jag kommer inte ihåg, fast det var inte så länge sedan. Men det var bara tårar i ögonen, de föll aldrig ner på kinden. Hmm. Sist jag grät på riktigt var nog i alla fall några veckor sedan. Minns inte exakt men tror att det var stress och ångest som var orsaken. Brukar gråta regelbundet av den anledningen.


44. Tycker du om dina födelsedagar?

Jovars. Brukade tycka att det var ångestfyllt tidigare för att jag inte visste om folk skulle vilja komma om jag ordnade en födelsedagsfest eller inte. Men de senaste två födelsedagarna har jag struntat i att bjuda in folk helt och bara firat med min sambo och då har det varit trevligt! Jag har fått bestämma aktiviteter och mat hela dagen. Inte helt fel!


45. Är du i fred med dig själv?

Nej, det kan jag inte säga att jag är. För att återkomma till det faktum att jag avskyr människor men samtidigt känner att det är mitt största kall att hjälpa dem till exempel. Hur mycket mer i ofred med sig själv kan man vara? Sedan har vi alla mina diagnoser som jag i ena stunden vägrar acceptera och i nästa vägrar släppa. Jag känner mig väldigt splittrad och har svårt att säga vem jag är och vad jag vill.


46. Om inte ekonomin hade betydelse, skulle du arbeta som du gör nu?

Jag arbetar ju inte så… Men om jag skulle välja ett arbete icke baserat på inkomst så hade jag nog ändå valt att bli forskare/föreläsare. Har förresten ingen aning om man vad tjänar som det?


47. Hur mycket tid spenderar du i sociala nätverk?

Säkert tre timmar om dagen går åt till Instagram.


48. Är koppen halvtom eller halvfullt för dig?

Det skiftar från vecka till vecka, ibland timme till timme. Återigen; emotionellt instabil.


49. Har du upplevt något paradigmskifte?

Oj, svår fråga. Var tvungen att googla ordet. Förstår det som att det mest används i vetenskapliga sammanhang. Förstår inte riktigt vad det har med mig personligen att göra, jag har ingen koll på vetenskapen.

 

50. Vanligtvis lyssnar du på ditt hjärta eller din hjärna?

Det skiftar fram och tillbaka. För tredje gången; borderline.

Till top