Viktnedgång

Tankar/känslor / Permalink / 2
Jaaaaaaaaaaaaaaaag tänkte skriva ett litet stycke om viktnedgång och dieter. Som jag nämnt tidigare har jag på grund av mediciner gått upp 15 kilo i vikt. Från 65 till 80. Yeyyyy! Inte. Enligt BMI är jag nu överviktig. Tycker egentligen inte att jag ser så stor skillnad alls. Men jag känner den. Det är faktiskt jobbigare än tidigare att gå långa sträckor. Jag är till synes inte lika vig längre eftersom fettet kommer i vägen på vissa ställen när jag ska vika ihop mig på olika sätt. Men framförallt så får jag inte på mig mina kläder längre. Väldigt tråkigt. Jag tänkte under hösten att det inte var något att bry sig om. Att jag får väl vänja mig vid min nya vikt och helt enkelt köpa nya kläder. Nya kläder har jag förstås oavsett behövt, jag kan ju inte gå naken. Särskilt inte nu på vintern. Grejen är att förr hade jag ett stort problem med något som liknade hetsätning. Jag vet inte vad jag ska kalla det för, jag brukar säga hungerångest. En sorts panikattack där det känns som om jag håller på att svälta ihjäl och måste pressa i mig massor av mat trots att jag inte vill ha den. Så med det problemet är det svårt att gå ner i vikt.
 
Men jag har faktiskt inte det problemet i lika stor grad längre. I september någon gång så släppte den mesta av min ångest. Jag har knappt alls behövt använda några ångestdämpande de senaste månaderna. Det känns helst stört. Däremot har jag enorma problem med depression, självmords- och självskadetankar. Men ångesten är så gott som borta i jämförelse med hur det brukade vara. Så jag tänkte att jag kanske kunde ge mig på ett försök trots allt att gå ner i vikt till 65 kg igen.
 
Sedan två veckor tillbaka har jag slutat äta popcorn, glass, bullar och dylikt förutom på lördagar. Vilken redan gjort en stor skillnad med tanke på att jag åt sådant verkligen varje dag. Första veckan gick jag ner 2,5 kilo men andra veckan har det stått still. Så jag tänker nu att jag kanske ska trappa upp dieten för att få lite snabbare effekt. Jag tänker inte hetsbanta, det tror jag inte heller att jag skulle klara av. Jag har trots allt fortfarande lite hungerångest kvar. Men jag tänkte lägga till periodisk fasta. Dvs att jag har ett ätfönster på åtta timmar under dagen och att jag sedan fastar under de resterande sexton timmarna. Jag tänker mig att från klockan tolv på dagen till klockan åtta på kvällen. Så innan tolv ingen mat och efter åtta ingen mat.
 
Jag gillar den formen eftersom jag då slipper tänka så mycket på vad och hur mycket jag ska äta. Jag kan äta hur mycket jag vill och vad jag vill (förutom godis, snacks och sådant då) så länge det är i mitt ätfönster. Effekten blir mest troligt att jag ändå totalt äter mindre än om jag hade ätit från att jag vaknar till att jag går och lägger mig. Jag tror att det finns andra fördelar också med periodisk fasta... Men jag minns inte. Min sambo förespråkar detta i varje fall och han har ju en kostvetarkandidat så han borde veta kan man ju tycka. Jag ska testa i alla fall så får vi se hur det går. Jag ska försöka att inte hänga upp mig för mycket på det här utan bara köra på så länge det känns bra. Om ångesten ökar osv så slutar jag genast.
 
Önska mig lycka till!
#1 - - Anonym:

Lycka till! ❤
Jag har nog ofrivilligt skapat ungefär samma rutin, äter sent för jag har ingen aptit på morgonen så jag kompenserar med att äta kvällsmat senare, inte funderat så mkt på det men jag tycker nu när jag läser detta att jag faktiskt har enklare att hålla en stabilitet och lagomhet i ätandet. Jag kan annars både få perioder av mkt ätande varvat med inget alls, som en björn ungefär. Men det var faktiskt länge sen jag periodåt alls nu så det kanske ligger nåt i att det är en bra rytm! 😀

#2 - - Anonym:

Lycka till! ❤
Jag har nog ofrivilligt skapat ungefär samma rutin, äter sent för jag har ingen aptit på morgonen så jag kompenserar med att äta kvällsmat senare, inte funderat så mkt på det men jag tycker nu när jag läser detta att jag faktiskt har enklare att hålla en stabilitet och lagomhet i ätandet. Jag kan annars både få perioder av mkt ätande varvat med inget alls, som en björn ungefär. Men det var faktiskt länge sen jag periodåt alls nu så det kanske ligger nåt i att det är en bra rytm! 😀

Svar: Ja det kan vara så. Jag vet inte själv hur det fungerar riktigt. :)
Viktoria Wahren

Till top