Sluta säga åt folk hur de ska leva sina liv

Tankar/känslor / Permalink / 1
Jag skrev om det lite snällt tidigare. Nu skriver jag om det igen. Jag vill inte ha oombedda tips och råd. Jag minns att jag själv brukade ge råd till folk som mådde dåligt och berättade om sina problem för mig. Jag ville verkligen hjälpa folk eftersom jag brydde mig. Och för att det känns jobbigt att lyssna på ett problem utan att kunna göra något åt problemet. Det är frustrerande att se men inget kunna göra. Men ärligt talat tror jag inte att någon blev hjälpt av mina råd. Det kunde uppskattas men inte mer än så. Jag minns inte varför jag slutade. Mest troligt var det väl någon som till slut fick mig att förstå att när folk berättar om sina problem så vill de oftast bara att någon ska lyssna och finnas där. Inte så snabbt som möjligt försöka hitta en lösning. Det finns inte alltid några lösningar och det vet man själv. Man vill bara inte vara ensam.
 
Förresten är det ju vett och etikett att inte ge oombedda råd över huvud taget även när det inte handlar om någon som mår dåligt eller har ett privat problem. Om någon kommer fram till dig på gymmet och tipsar dig om hur du ska utföra en bicepscurl på rätt sätt så känns det kanske inte jättekul. Du känner dig mest troligt påhoppad eller kanske idiotförklarad. Du har kanske till och med mer kunskap än personen som kommer och ger råd. Det finns kanske en särskild omständighet som gör att du utför din bicepscurl på det sätt du gör. Om någon på jobbet kommer och förklarar för dig hur du ska göra ditt jobb. Skulle du inte bli lite irriterad? Du har inte bett om någon hjälp. Du kanske klarade dig utmärkt. Eller så gjorde du inte det men försökte på egen hand att hitta en lösning. Och så kommer då alltså någon och påpekar för dig att det är såhär du ska göra.
 
Snälla, om du verkligen tror att du har ett tips att dela med dig av till mig som du tror att jag inte redan själv har tänkt på under alla dessa år jag försökt att må bättre så kan du väl fråga först om jag över huvud taget vill ha ett tips! Jag tänkte länge att det handlade om att hitta den grejen jag ännu inte kände till som skulle lösa alla mina problem. Om jag slutar äta mediciner? Om jag flyttar till en annan stad? Om jag skulle yoga oftare? Men det handlar inte om att hitta någon magisk grej som bara gör att allting fungerar igen.
 
Jag vet faktiskt inte vad det handlar om. Men inte är det något som kan lösas genom att någon föreslår att jag kanske ska träffa folk lite oftare, jag börjar göra det och det fungerar. Det är mer komplext. Och jag samtalar gärna om det men vill inte komma på en lösning. Vilket inte betyder att jag inte vill må bra. Tvärtom värnar jag verkligen om hur jag mår genom att inte vilja komma på en lösning. Snarare acceptera det som är och låta det sakta förvandlas till något annat.
#1 - - Anonym:

Jag tror att när andra ger råd så är det allra oftast av enkel omtanke (iaf så länge de inte försöker sälja något hehe) som du skriver. Mer sällan tror jag det handlar om att folk tycker man ska göra exakt som dem, mer att de kanske har knep, tips och erfarenheter som kan förtjäna att delas, sen vad jag gör med råden är ju upp till mig. Men att bli förnärmad av folk som vill ge mig omtanke och goda råd eller delar sina egna jobbiga erfarenheter för att försöka stötta någon i liknande situation, det kan jag inte.. sådant ser jag faktiskt som en fin typ av medmänsklighet. Hatar att världen blivit så köpt.. att alla goda råd liksom måste kosta och komma från "proffs" för att vara välkomna eller betydelsefulla. För mig är det mer värt med medmänsklighet, det ger mig åtminstone hopp om det. Alla är dock såklart olika! Kan du inte stänga av funktionen för kommentarer om du inte vill att folk besvarar det du skriver? Kan ju såklart vara en krånglig grej​ att blogga om sådant slag som väldigt många får bank i hjärtat av och som många vill stötta dig i, om du förstår hur jag menar. Så begränsar man ju liksom enkelt den mekanismen i människor? Förstår ju att det är en knepig situation att blogga om sådana här saker och få respons från folk man inte känner.
Aja, stay strong! Du verkar klura på många klokheter.

Svar: Hej! Tack för kommentaren den fick mig att tänka till lite och har skrivit ett nytt inlägg igen om detta. Du får gärna ge synpunkter på det om du vill. Jag har inte lagt märke till att världen blivit "köpt" som du säger. Jag uppskattar inte råd som kostar pengar eller kommer från proffs mer än om de kommer någon annanstans ifrån. Men det kan hända att det är så och visst håller jag med om att medmänsklighet är enormt viktigt. Det är synd att jag inte kan uppskatta det mer. Jag har funderat över att stänga av kommentarsfältet men bestämt mig för att inte göra det. För det första så är kommentarer jag får inget stort problem, folk brukar vara snälla. Om det var du som skrev förut och gav mig råd så vill jag säga att inlägget jag skrev sedan inte var riktat till dig utan främst till dem som ger tusen råd efter varandra utan att ens ha lyssnat på mig och satt sig in i min situation först. Men om någon skriver något som gör mig upprörd så får jag något att fundera över som kanske utvecklar mig och får mig att tänka i någon annan bana. Det är något värdefullt som jag inte vill kasta bort.
Viktoria Wahren

Till top