Mentaliserande ftw

Tankar/känslor / Aldrig ensam, Aspirerande författare, Livet, Psynligt, Självmordstankar / Permalink / 2
Jag har tagit mig samman. Någorlunda. Ingen fara och färde. Hade svårt att somna igår kväll men sov bra fram till klockan sex imorse. Så jag vet inte om risperdalen är ultimat när det gäller sömnen. Men den kanske i och för sig inte hunnit få full effekt än, det är ju bara dag tre idag. Däremot känner jag mig faktiskt mer avslappnad och lugn i kroppen. Satt och skrev lite på min bokidé medan jag väntade på att solen skulle gå upp. Jag fastnade totalt för någon dag sedan och var redo att ge upp hela projektet. Men så postade jag vad jag skrivit i författargruppen och fick superbra kritik. Så nu är jag på spåret igen och har skrivit totalt fyra datoskrivna sidor. Men jag börjar fundera nu över om jag eventuellt ska låta den blir relativt kort. Jag är ju så utomordentligt dålig på att skriva längre berättelser, jag har ju faktiskt aldrig lyckats bli färdig med någon. Jag tror att mitt senaste försök i somras faktiskt misslyckades just för att jag så gärna ville att det skulle bli en lång bok. Det kändes som om grundidéen gled isär allt mer och innehållet blev tråkigt och menlöst. Det mesta var ju bara utfyllnad.
 
Jag skulle vilja skriva något längre än en novell på bara två eller tre sidor. Så kanske tio, tjugo eller trettio kanske skulle vara lagom? Tjugo datorskrivna sidor blir ungefär 66 boksidor (om jag utgår från hur många ord jag skrivit på första sidan). Jag skulle ju helst vilja skriva något som går att ge ut och som man kan tjäna pengar på. Men om jag inte klarar av att skriva en lång bok så kan jag ju först lära mig att skriva en kortare bok eller längre novell. Hur man nu vill se på saken. Så kan jag gradvis kanske bli bättre på att komma hela vägen i mål och bli färdig med vad jag påbörjar.
 
Vad gäller måendet så nådde jag någon sorts insikt igår eftermiddag. Jag ville verkligen skada mig själv men jag mentaliserade. Och jag kom fram till att om jag skadar mig så grovt som jag skulle vilja så kommer det sluta i att jag blir inlagd igen samt att min sambo blir dödsorolig och vägrar släppa blicken från mig. Jag vill på inga villkor någonsin bli inlagd igen så dåligt behandlad som jag blivit. Och om jag faktiskt vill dö så kommer det dröja lång tid innan min sambo litar tillräckligt mycket på mig igen för att jag skulle få någon chans att göra det. Min slutsats är att om jag ska skada mig själv så har jag bara en chans och då måste jag dö. Jag kände efter om jag verkligen var redo att dö där och då eller om det fanns saker kvar att göra i livet. Och än så länge gör det det. Jag ska inte dö nu. Så på sätt och vis är det en bra grej. Jag tror inte att jag kommer skada mig själv igen på impuls. Bara om det verkligen inte finns någon anledning över huvud taget kvar att leva så gör jag det. Och då ska jag ha tänkt efter ordentligt så att jag inte misslyckas.
 
Tills vidare känns det skönt att ha blivit lite mer medveten om vad det är för saker som håller mig kvar här så att jag kan hålla fast vid dem i svåra stunder. Även om jag på sikt behöver mer än såhär att leva för. Jag funderar över att eventuellt göra ett inlägg och lista alla anledningar jag har att fortsätta leva. Det kanske kan hjälpa någon som själv inte kommer på någon anledning. Men det är ganska privat så vi får se. Jag ska fundera lite på det. Jag ska också fundera över om jag kan hitta fler anledningar för egen del. Ju fler desto bättre.
#1 - - Anonym:

Så najs med författarskola! Var kan man hitta sådana? ❤


Svar: Googla skrivkurs så dyker det upp en del. Jag går denna: http://forfattarkurs.se/about/
Det är väldigt kul och intressant än så länge! :p <3
Viktoria Wahren

#2 - - Anonym:

Tack! Kikar för fullt nu och har hittat en hel del! 😊❤

Till top