Egots ansikten

Tankar/känslor / Permalink / 1
Jag känner mig levande. Och jag känner mig stark. Jag har som sagt så länge jag kan minnas varit rädd för kritik. Jag brukar oftast vända det till att det är mig det är fel på. Även om jag fortfarande kämpar med osäkerheten kring det så har jag ändå den senaste tiden blivit upprörd många gånger. Och stått på mig. Reflekterat över sanningen i det jag själv skriver och säger men också vad andra säger och skriver till mig. Min första tanke är att det är egot i mig. Egot älskar krig, älskar ilska, älskar vi-mot-dom. Att förminska mig genom att sätta en gräns. Den här delen av världen som har "rätt" det är jag och mitt folk. De där borta som har "fel" är motpolen som bara gör oss starkare i vår identitet. Det är nog så. Det är skönt att bli upprörd för det är att säga att jag är bättre än er andra. Egot blir förnärmat för att visa på att det vet minsann bättre.
 
Men det är okej än så länge, jag kan faktiskt skratta åt det just nu. Sedan tror jag inte bara att det handlar om det. För det är också egot som älskar att ta på sig all skuld. Tänka att det är mig det är fel på och jag förtjänar inte att leva. Det är också att säga att jag är mer speciell än någon annan. Jag offrar mig för er andra. Se så bra jag är. Det låter hemskt. Det är hemskt. Men samtidigt inte. Det gör ingenting, jag är relativt medveten om att det är så och försöker att bli ännu mer medveten.
 
Men det känns som något mer. Jag känner mig mer delaktig i världen på något sätt. Att jag vänder på mitt mönster av självförakt och öppet skriver om mina åsikter. Och därmed bekräftar mig själv och min rätt att ha åsikter. Det känns skönt. Och att bemöta kritik genom att rannsaka mig själv och mina åsikter gör att jag kan utvecklas och bli starkare. De saker jag tror på som jag kan försvara genom argumentation blir svårare att rucka på när mina känslor svänger. De saker jag tror på som jag inte kan försvara när de blir kritiserade får jag helt enkelt ge upp och lämna plats för nya idéer. På så vis kan jag växa.
#1 - - Anonym:

Exakt så, du är väldans klok och insiktsfull! Det är grymt modigt av dig att skriva om dina tankar och jag gillar din blogg för att den är så äkta! Är det äkta kommer man oftast långt, trots alla obekväma gupp på vägen. Gillar dina åsikter och tankar som verkar vilja landa i både hopp och förtvivlan på samma gång, alltid ändå med en gnutta mer hopp än förtvivlan. Vilket är inspirerade och coolt.
Btw tror jag att du skulle klara att få barn alldeles utmärkt och växa enormt av det, MEN om du skulle önska att göra det lite enklare för dig så är ett tips att vänta tills du blivit snäll vän med dig själv, bara för att det är just en enklare och trevligare resa- även om jag som sagt är helt säker på att du skulle göra samma resa lika bra även om det var i motvind. Allt händer när det är menat oavsett. Bara åk med, det är det enda man kan göra.. försöka bygga tillit till dem väld som svikit och sviker allt för många (må det ändras med tiden och kunskapen).
Oh, nu kom jag och tänka på en låt bara för det 😺

https://youtu.be/7uMGH3kHhzM

Till top