Arbetsträning och självmordstankar

Tankar/känslor / Permalink / 0
Sedan julafton har jag kunnat slå bort tanken på självmord ganska lätt. Jag har inte velat göra det helt  enkelt. Tanken kommer automatiskt och när jag lagt märke till den så har jag resonerat logiskt. Jag vill inte dö, jag ser bara ingen annan utväg just nu. Om jag bara tar det lugnt och gör något annat ett tag så kommer jag säkert på en lösning. Igår kändes tankarna som knivhugg jag var tvungen att ducka för om och om igen. Allteftersom dagen fortskred blev det svårare att hålla ställningen. Framemot kvällen kände jag mig helt uppgiven. På vägen till arbetsträningen imorse ökade intensiteten för varje steg. Jag blev allt mer säker på att jag klev närmre min död och när jag väl var framme skulle det inte finnas något återvändo. Jag har inte trivts med arbetsträningen under de två månader jag varit där. Det har varit bättre och sämre dagar men alltid en känsla av att jag bara nätt och jämt står ut. Och en rädsla inför framtiden. Jag har känt att jag inte kommer klara att stanna hur länge som helst. Det har inte blivit bättre med tiden, snarare värre. Som med alla andra platser tidigare. Jag ville inte riskera att göra något dumt mot mig själv så jag vek av vägen och gick hit till Espresso house istället. Känner mig lättad för stunden men jag vet inte exakt hur jag ska göra i framtiden. Just nu tänker jag att jag vill ta en paus från arbetsträningen och ägna mig åt saker som är mer lagom utmanande. Kanske att jag kan testa igen på någon annan plats som passar mig bättre senare under året. 
Till top