Svartvitt

Tankar/känslor / Permalink / 1
Ena dagen lycklig, nästa ledsen. Igår var en jobbig dag. Men i och med att det är den första efter en relativt lång period som varit lätt så gick det bra att hantera. Jag oroar mig desto mer för huruvida den här dagen också kommer bli tung. Om den blir det så är risken hög att självmordstankarna kommer tillbaka. Inte så att jag inte haft dem under tiden jag mått bra här nu. Men det är ju mer som en tvångstanke. Jag har inte velat göra det.
 
Jag antar att jag bara är utmattad efter de här två intensiva veckorna. Jag borde nog inte oroa mig i förskott. Det är klart att man blir trött. Men jag önskar att jag kunde bli trött som en frisk människa. Som det är nu så blir det väldigt svartvitt. Jag vill nog inte gå in på detaljer för då kanske jag dras med i allt det negativa. Jag ska försöka att bara glömma igår och ta denna dag som den första i resten av mitt liv. Eller något i den stilen.
 
Just nu står en stor vacker kopp på bordet framför mig fyllt av yogichai. Rumban, vår robotdammsugare (som vi sällan kommer ihåg att sätta på) åker runt under soffan där jag sitter. Äntligen! Jag ogillar skarpt att få massor av smulor och damm under fötterna hela tiden. Brukar gå barfota som mest hemma. Det är bra musik i högtalarna, just nu "altered state" med Asura. Kan ju vara ett tips om någon känner för att testa något nytt. Och bara för att jag listar trevliga saker nu så upptäcker min sambo att mitt favoritband har släppt ett nytt album! Tydligen redan i oktober förra året. Hur kunde vi missa det? Så nu är volymen uppskruvud lite ytterligare och sambon kör iväg rumban till köket istället där den får härja. Wiiii!
 
Och vilket är då detta band som jag tycker så mycket om? Självklart är det Shpongle. Och förmodligen har ingen av er som läser detta någon aning om vilka de är. De har ca 118 000 lyssnare per månad på spotify. Jämfört med tex Bruce Springsteen som har 5,9 miljoner. Jag kan inte så mycket om Bruce, ber om ursäkt. Det var det första kända namn som dök upp i mitt huvud. Men vad jag skulle kunna säga om Shpongle är att de gör fantastiskt experimentell, psykedelisk musik som det tar en stund innan man kan börja uppskatta. Men när man väl gör det så går det inte att tröttna på. Det är ganska lugnt tempo i de flesta låtarna men de går definitivt att rejva till ändå. De är allt i ett. Allt man kan vilja ha. Vilket för mig först bara lät som kaos. Men när jag lärde mig höra alla de olika nyanserna så kunde jag skönja något nästintill fulländat.
 
Okej. Vi säger så så länge. Jag ska försöka bege mig iväg till biblioteket eller Espresso House om ett tag. Och jag ska aldrig köpa bryggkaffe där igen förresten. Espresso House bryggkaffe har extremt varierande kvalitet, åtminstone i Nyköping. Ofta är det okej, drickbart. Ibland gott och ibland avskyvärt surt och beskt. För att få en mer jämn kvalitet brukar jag köpa den något dyrare americanon. Två espressoshots utspett med hett vatten. Italienarnas motsvarighet till bryggkaffe. Kan rekommenderas om man vill ha ett säkert kort. Kostar fyra kronor mer än bryggkaffet. Det var det, ha det bra allesammans! Puss och kram och sådär. Önska mig lycka till idag.
 
 
#1 - - Anonym:

Haha bruce alltså, låter kul på nåt sätt 🤣
Lycka till! ❤

Svar: Ja jag håller med, det är ett lustigt namn! ^^ Tack!
Viktoria Wahren

Till top