Risperdal, rädda mig nu

Tankar/känslor / Permalink / 0
Minns ni den där gången för två eller tre veckor sedan när jag nästan skadade mig själv grovt men kom fram till att jag vill inte vill dö och jag vill inte bli inlagd. Och tog beslutet att blir livet så outhärdligt och situationen så pass hopplös att ingenting kan göras så ska jag banne mig begå självmord på ett lugnt, sansat och noga planerat sätt så jag slipper misslyckas och leva med eftereffekterna.
 
Sedan dess har jag inte haft några tankar på självskadande eller självmord. Tvärtom har det blivit mycket lättare att se livets goda sidor. Jag har verkligen ansträngt mig för att tänka efter, mentalisera. Och varje gång något känts svårt eller jobbigt så har jag kommit fram till att det ändå inte är värt att dö för. Förrän nu. Hela dagen idag har ovälkomna tankar, fantasier, planer och impulser kring självskadade och självmord härjat i mitt huvud. Och jag ville först inte berätta för någon. Än så länge är de inte så illa att jag faktiskt vill dö på riktigt och kommer säkert kunna hindra mig själv. Men de ångestdämpande tabletterna hjälper inte och ångesten blir bara alltmer olidlig för varje timme. Jag tänkte att om det blir så illa att jag bestämmer mig för att dö så kan jag inte berätta för någon om det nu. Då skulle jag hindra mig själv.
 
Men än vill jag fortfarande leva, än vill jag bli hindrad. Så jag berättade till slut för min sambo nu för en stund sedan. Och tur var väl det. Han såg ett ganska tydligt samband som jag helt missat. Jag äter en antidepressiv medicin nu som faktiskt verkar fungera, i alla fall lite grann. Den ger mig mer energi, med risk för att jag använder energin till att genomföra något dumt. Jag äter också en stämningsstabiliserande medicin som är tänkt ska hindra mig från att tappa kontrollen över min nyvunna energi, så jag inte gör något dumt. Den antidepressiva har också som biverkan att om man har overklighetskänslor och dissociationer sedan innan (vilket jag har) så kan de bli värre. Den stämningsstabiliserande är också antipsykotisk och ska hjälpa till att minska dissociationerna.
 
Receptet för den stämningsstabiliserande/antipyskotiska tog slut för ett tag sedan och pga av olika anledningar så kan jag inte hämta ut nya tabletter förrän imorgon. Så jag har varit utan den medicinen i fem dagar nu. Och under dessa fem dagar har overklighetskänslorna ökat rejält samtidigt som jag nu känner hur jag tappar kontrollen allt mer över mina destruktiva impulser. Alltså finns möjligtheten att när jag väl börjar äta medicinen imorgon igen kanske allt löser sig.
 
Åh, gud vad jag hoppas på att det är så det ligger till. Jag står verkligen inte ut en dag till med denna ångest. Jag mår sämre än sämst och det eskalerar som sagt för varje timme. Jag vet snart inte vart jag ska ta vägen fast jag tog ytterligare 10 mg stesolid för en timme sedan. Om jag inte mår bättre inom kort så vet jag inte vad jag gör.
Till top