Heja, heja!

Tankar/känslor / Aldrig ensam, Bli frisk, Borderline, Psynligt, Självskadande / Permalink / 1

Så här sitter jag med en overnight oats och laktosfri latte. Helt sjukt peppad på den här dagen. Jag har mått skit i flera dagar och jag tror inte jag svävar i livsfara men flera gånger har jag varit väldigt nära att skära mig. TRIGGERVARNING redan här kanske jag borde skriva. Eller kanske på de allra flesta av mina inlägg egentligen. Förlåt mig om någon mått dåligt av att läsa vad jag skriver. Om du vet med dig att du dras ner av andras mående eller blir triggad av att läsa om folk som mår dåligt så SLUTA LÄS NU! Hade det varit jag som läst detta nu dock så hade jag antagligen inte kunnat sluta ändå. Som en nattfjäril som dras till elden, eller hur säger man? Men jag har som skribent/bloggare har jag i alla fall gjort mitt jobb för denna gång och varnat er.

 

Overnight oats:en smakar himmelskt och latten likaså. Jag har en stesolid i kroppen som jag tog innan jag gick hemifrån. Och jag känner nu att den är i full verkan. Varför är jag så peppad undrar ni kanske? Jo just för att jag mår så förbannat jävla dåligt och verkligen vill göra mig själv illa. För att jag är livrädd att jag inte ska kunna hindra mig själv i tid och att det ska resultera i att måendet kommer eskalera till att jag blir inlagd. Och jag kan inte nog betona hur mycket ogillar att vara inlagd och särskilt nu efter i somras/höstas. Och ännu värre, att min och min sambos önskan om barn måste skjutas upp ännu längre. Jag MÅSTE lyckas hålla mig i skinnet och bli någorlunda stabil om vi ska kunna klara av att ha barn. Vi måste veta att det går att lita på mig. Att jag inte kommer flippa ur och traumatisera vårt barn för resten av hens liv. Tro mig, det är min värsta mardröm.

 

Dessutom ska jag på en extrainsatt tid med min terapeut kvart över två idag och jag ska följa med min sambo hem till hans mamma ikväll och äta middag. Hon har en jobbig tid just nu och vi behöver finnas där för henne. Och min stackars sambo vågar ju knappt lämna mig ensam en sekund när jag mår såhär. Jag tycker så synd om honom, hans styrketräning blir ju lidande och jag vet hur mycket han tycker om det hur bra han mår av det. Så jag har lovat på heder och samvete att jag inte ska göra mig själv något ont förrän efter terapin åtminstone (då vi ska mötas upp igen). Så jag sitter här ensam nu på Espresso house. Jag har med andra ord en ENORM utmaning framför mig här.

 

Igår, i förrgår, i morse osv. kändes det omöjligt. Som att det kommer aldrig gå. Men någonstans ifrån har jag från kraft och energi. Jävlar vad jag ska klara av den här dagen. Jag vill kunna vara ensam, att min sambo ska kunna lita på mig. Vill finnas där för hans mamma. Vill träffa min terapeut istället för att hamna på psykakuten och eventuellt bli inlagd. Vill ha barn. Vill bli frisk. Vill inte ha massor av sår på armarna som är nästintill omöjliga att låta bli att klia på, så de går sönder om och om igen och aldrig läker. Vill inte ha fler ärr. Det är jobbigt nog som det är med de jag har. Även om jag börjat kunna visa armarna ibland här och var i korta stunder.

 

Jag har som sagt en JÄVLIGT stor utmaning framför mig här. Men fan vad jag ska klara det. Det SKA gå. Och nu känner jag mig helt speedad som om jag är någon sorts elitidrottare som laddar inför en tävling. Som att den här dagen är ett delmoment i OS eller nåt.

 

I morse kändes det inte som om jag hade någon lust att göra nånting. Superdeprimerad. Ville inte läsa, inte skriva, inte yoga (fast nacken gjorde ont efter mina tretton timmars sömn inatt (kände mig helt sjuk i kroppen av utmattning igår(förmodligen p.g.a. stark ångest hela dagen))) osv. Men jag tog mig samman och gjorde en solhälsning och nu sitter jag här och: tadaaaa! Skriver! Och det går rätt bra tror jag. En hel del slarvfel såklart men jag ska gå igenom och rätta sen så det är förhoppningsvis inget som du som läsare kommer behöva märka av.

 

Om någon undrar över vad overnight oats är för något förresten så kan jag ju kanske ta tillfället i akt och berätta det. Det är ändå en relativt ny trend, några år gammal kanske? Jag vet inte, jag är sämst på detaljer. Det kanske har funnits lika länge som vanlig havregrynsgröt. Detta är alltså ungefär som vanlig gröt fast man hettar aldrig upp den utan låter havregrynen bli mjuka och mosiga genom att låta dem stå i vätska över natten. Inte sällan mosar man ihop den med frukt eller smaksätter genom att låta den stå i chokladmjölk över natten istället för vanlig mjölk eller lite tråkigare; vatten. Men det går det med såklart beroende på vad man är ute efter. Vilken diet man strävar efter. Eller om man inte har någon diet. Då kan man ju äta vad som helst antar jag. Så gör på det sätt som känns mest intressant. Har testat hemma men då blev det definitivt inte såhär gott! Kanske för att det är mycket mer frukt i den här, lite som en smoothie med havregryn i. Lagom söt. Det står inte på ovansidan av förpackningen (på bilden nedan) men det är ett lager av blåbär i botten och kokosflingor ovanpå också!

 

Klockan är just nu 12.25. Mindre än två timmar till terapin. Och sedan middagen ikväll också såklart. Och förhoppningsvis börjar risperdalen verka ännu bättre för varje dag som jag äter den nu. Håll tummarna för mig att jag klarar det. Klara, färdiga, GÅ!

 

 
Förresten, sämsta latte-art:en jag sett. :'D Eller? Ser lite ut som ett leende ansikte med en axel till vänster och arm som leder upp till högra sidan av ansiktet och pekar finger. Eller nåt.
#1 - - Anonym:

Kämpa på fina Du, du klarar detta! ❤
Haha, din kommentar om lattekonsten alltså, jag avlider 😂😂😂

Svar: ^^ Tack, ja jag fortsätter kämpa!
Viktoria Wahren

Till top