Rågbröd

Tankar/känslor / Permalink / 0

Idag har jag varit hemma. Trodde hela dagen igår att det var torsdag och idag har det känts som fredag. Jag har kommit på ett par gånger vad det egentligen varit för dag men sedan har jag glömt det igen och trott fel. Vet inte vad det är med mig. Känner mig fortsatt lätt deprimerad. Har ingen lust att klä på mig. Ingen lust att fixa grönsakerna till maten. Ingen lust att gå ut. Ingen lust att duscha. Ja, och så vidare. Idag var jag och sambon ute en timme i alla fall och promenerade samt handlade. När vi kom hem började jag göra bröd som nu precis blivit klara. Har egentligen ganska exakt en portion kvar av mina apelsinmarinerade sojafilébitar och potatisgratäng. Men det här brödet är så gott (om jag nu lyckats, det är första gången jag gör det) att jag tror jag kommer vilja äta enbart det till middag. Det är ett familjerecept som morfar alltid brukade baka till julen förr i tiden. Och jag fullkomligt älskar det! Det är ett ganska grovt rågbröd med massor av fänkål.

 

Har ju som sagt tänkt förbereda julmaten i god tid och frysa in. Så nu kan jag checka av brödet. Och i förrgår gjorde jag gravade morötter som nu ligger i frysen. Provsmakade lite och det var relativt gott. Påminde faktiskt ganska mycket om gravad lax i smaken. Idag läste jag klart sista texterna och såg klart sista föreläsningarna i psykiatrikursen. Nu är det bara hemtentan och ett quiz kvar! Trodde tentan skulle starta nästa vecka men såg igår att det är inläsning nästa vecka, alltså tid för att läsa ikapp om man halkat efter. Känner mig lite lätt besviken. Hade sett fram emot tentan. Men den kommer ju så småningom. Det är så kul att plugga! Vill plugga mer. 25% känns otillräckligt.

 

Tänker fortfarande jättemycket på barn. Jag tror att våra barn kommer bli så himla coola, fina, intressanta personer. Längtar så mycket efter att få träffa dem och lära känna dem! Är det självupptaget att säga? Att jag tycker såhär måste ju innebära att jag tycker att vi är ganska coola, fina och intressanta personer. Det är ju ändå våra gener barnen kommer ha. Ja, jag tycker nog ganska mycket om oss. Tycker våra gener förtjänar att spridas. Världen kommer tacka oss en dag.

 

Samtidigt så är jag lite orolig över hur pass bra jag borde må när jag skaffar barn. Jag tror att jag skulle klara av det i det skick jag är i nu. Mer än väl. Men jag tvivlar ändå lite, jag vill ju helst vara perfekt. Jag vet att det inte går men jag önskar så. Råkade halka in på hashtagen ätstörningar nu på eftermiddagen på Instagram. Tycker det är så otroligt fascinerande att läsa om. Jag är ganska stabil mentalt och tänker inte alls att jag måste sluta äta så som det var förut. Men jag kan inte släppa idén om att jag skulle vilja ha en ätstörning. Jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske ska svälta mig någon gång i framtiden. Kanske efter att jag fått barn och ammat färdigt. När det inte är någon risk längre. Fast det finns ju fortfarande en psykologisk risk att barnet tar efter mig och också utvecklar en ätstörning.

 

Jag vet ju det. Men jag kan inte låta bli att tänka såhär. För övrigt så går jag också fortfarande omkring med känslan av att jag saknar att ha stark ångest. Saknar självdestruktiviteten. Kan längta efter att vakna upp på akuten efter ett självmordsförsök och bli inlagd på tvång. Samtidigt som jag såklart absolut inte vill befinna mig i den situationen av många anledningar. Bland annat för att jag vill vara en bra mamma men också för att jag avskyr att vara inlagd. Längtar också efter att få gå MBT samtidigt som jag inte tycker att jag borde få en plats eftersom jag mår så bra. Det finns andra som behöver den bättre. Jag har ju knappt några problem alls. Men om jag blir erbjuden en plats så tackar jag nog ja. Oavsett hur bra eller dåligt jag mår så kommer det nog vara väldigt givande att gå den terapin.

 

Bara fyrtiofem minuter kvar till jag får rågbröd!! Nu måste jag gå på toaletten. Kram på er! Här kommer förresten en bild på vår fönsterruta för några dagar sedan när det regnade. Och en på bröden som egentligen inte fick plats på plåten och växte ihop med varandra.

 

 
 
Till top