Allt måste ha ett syfte

Tankar/känslor / Permalink / 0

Babyfilten blev klar idag på arbetsterapin. Garnet räckte inte runt till det tredje varvet på kanten men jag tog ett annat garn i gammelrosa och det blev ganska fint. Har inte kameran med mig, får se om jag orkar ta en mobilbild till er. Vet inte vad jag ska göra nu. Funderade på en babymössa eller en amigurumi (ett virkat djur). Visade arbetsterapeuterna ett youtubeklipp med en amigurumi jag ville göra men de sa att det kanske var för svårt. De ger så lite information i klippet så det är svårt att veta exakt hur man ska göra. Jag kanske ska hitta på något annat istället. Känner mig bara så deppig. Har ingen lust att hitta på något nytt. Vill inte göra vad som helst, vill inte ha något skräp som i alla fall inte kommer bli använt.

 

Har lite ångest över det här. Satt sista halvtimmen idag och bara velade fram och tillbaka. Tittade på olika garner de hade och tittade lite på det där klippet. Det känns som att jag kommer komma dit nästa gång och bara sitta och stirra in i väggen. Vilket de inte kommer acceptera, jag måste ju göra något. Men jag vill inte göra något om det inte verkligen är något jag vill ha. Och det måste vara görbart. Är också lite orolig över att jag startar upp något projekt som jag sedan inte kommer hinna färdigt med innan jag måste sluta i arbetsterapin. Och så har jag inte materialet som krävs för att avsluta hemma. Jag vet att det inte är så dyrt med virknålar etc. Men det känns bara så jobbigt. Jag kommer ju förmodligen inte använda dem mer än en gång eller max två.

 

Lånade en ny bok på biblioteket. Läste lite mer än halva boken jag lånade sist. Den om graviditet och bebisar skriven av två läkare. Tröttnade på att det mest bara stod om saker som kan gå fel. Virus, sprickningar, plötsligt spädbarnsdöd, mjölkstockning o.s.v. Ganska intressant har det varit men jag orkar inte läsa hela. Nu har jag lånat en bok om barnuppfostran istället skriven av en terapeut. Det känns mer som något som intresserar mig. Psykologi.

 

Det där med att jag inte vill göra något som jag inte kommer använda. Det känns som att det genomsyrar mitt liv. Det praktiska tänket. Jag kan inte göra saker bara för att. Det måste alltid finnas ett syfte. Annars är det onödigt och meningslöst. Och jag är ganska kräsen när det gäller syftet, det kan inte vara vad som helst. Minns att jag sprang ifrån min kompisar i skoljoggen för att jag inte såg syftet med att springa tillsammans och prata. Idrotten var sista lektionen innan lunch så jag kom inte tillbaka till omklädningsrummet samtidigt som mina kompisar och gick in till matsalen ensam många gånger. Vilket ibland gjorde att jag också satt ensam. Det kanske är ett dåligt exempel, jag vet inte…

 

Men jag tror att det är det här som gör att jag känner mig så deprimerad och uttråkad. Jag har ett starkt behov av att fylla mitt liv med meningsfulla saker. Och grejen är att jag tycker att det mesta är ganska meningslöst. Alltså gör jag inte så mycket. Jag tror faktiskt att det här skulle kunna vara en av anledningarna till att det inte fungerat för mig att arbeta också. Jag kan inte jobba med något bara för att jag behöver pengarna. Det är inte en tillräcklig anledning. Det måste vara något väldigt specifikt som jag anser vara väldigt viktigt. Annars går det i princip inte. Jag känner noll motivation.

 

Det är ju en insikt. Gud vad skönt! Det är så sällan jag kommer på saker nuförtiden. Älskar insikter och nya idéer. Om det känns som att de skulle kunna stämma vill säga. När jag pendlade i humöret mer så fick jag ju insikter hela tiden. I ena stunden var jag djupt deprimerad och i nästa kände jag mig hypomanisk och hade massor av idéer och insikter. Älskade de där topparna. Saknar dem. Jag är ju så jämn nu. Det är tråkigt. Tog en bild nu i alla fall. Färgen på kanten är dock inte alls som i verkligheten. På bilden ser den nästan lite gul ut, i verkligheten är den alltså gammelrosa.

 

Kram på er!

 

 
Till top