Morgondansklasser, mmmh!

Tankar/känslor / Permalink / 0

Jag har tränat! Och det var inte alls så jobbigt! Jag har haft sådan panik över att jag blivit så svag så jag har känt att jag måste ju börja träna igen, det här är ju under all kritik. Jag brukade t.ex. ta 10 kg (per hantel alltså) i axelpress, nu tar jag 3 kg. Jag brukade ta 90 kg i benpress, nu tar jag 30 kg. Och då tycker jag att det är tungt! Det känns hemskt. Så det gav mig lite extra motivation, jag har ju tränat kanske en till två gånger i månaden den senaste tiden. Men nu var det ju senast tre dagar sedan bara. Jag vet inte hur långt motivationen räcker, om det här blir en engångsgrej eller om jag kommer fortsätta träna regelbundet nu någon gång i veckan. Jag vet inte vilket jag vill riktigt.

 

Jag tycker ju inte att just styrketräning är det allra roligaste man kan göra. Men jag vet inte vad annars jag ska göra för att hålla mig i form och jag står inte riktigt ut med tanken på att inte vara fysiskt aktiv alls. Fysisk aktivitet har varit en så stor del av mitt liv så länge i och med dansen. Tidvis har jag ju tränat på heltid när jag pluggat på folkhögskola och dansat hela dagarna. Och jag älskade det, det var så skönt att få röra på sig. Särskilt första klassen på morgonen, att få gå in i danssalen direkt efter frukost och ligga och stretcha lite i solen för att sedan värma upp och avsluta med någon fartfylld koreografi till bra musik. Mmmh! Det var livet!

 

Jag önskar det fanns dansklasser på den nivån här i Nyköping, helst en morgonklass. Och inte bara massor av street, det finns nästan bara streetdance/hiphop att välja på. Jag vill ha jazz eller modernt. Snyft. Usch, vad jag saknar det. Idag har de tillbaka Oatly iKaffe (på Espresso House), som det tydligen heter. Inte professional eller barista som jag trodde. Så det är ju alltid något. Det är jag glad för. Idag smakar kaffet mycket bättre. Den måste ha tagit slut bara eller något, var orolig att de skulle ha bytt ut den för gott. Vet inte vad jag hade tagit mig till då. Jag är ju så kräsen så jag kunde ju knappt dricka det där kaffet igår eller i förrgår.

 

Det är nätt och jämt jag kan dricka det här kaffet nu. Det är okej, men inte mer än så. Jag tycker inte kaffe ska vara surt och starkt. Jag tycker det ska vara runt, nötigt och chokladaktigt. Men alltså, tillbaka till träningen. Det måste finnas ett sätt att lösa det här på. Jag måste kunna dansa på något sätt, kan jag tycka. Om jag så ska göra en dansklass på egen hand bara med mig själv. Jag behöver en lokal dock. Och inte som det var på Friskis och Svettis att jag bara kunde dansa med hörlurar. Jag behöver kunna ha kroppen helt fri så jag kan röra mig ordentligt. Behöver ha en stereo. Det skulle kunna vara ett bra första steg mot att bli danslärare. Om jag skulle sätta ihop en klass bara till mig själv och öva på att hitta på övningar och koreografier. Jag vet att jag kan göra det. Det handlar bara om motivation och att ha en bra lokal.

 

Jag skulle kunna fråga här på Nordic Wellness där min sambo tränar och där jag var idag. Jag har för mig att vi frågade en gång om vi kunde låna en sal när vi övade lite kampsport jag och sambon. Då sa de att man behövde betala för att hyra salarna egentligen, men de gjorde ett undantag och lånade ut salen till oss just den gången. Men jag har ju min aktivitetsersättning, jag kan ju fråga hur mycket det kostar att hyra en sal och fråga försäkringskassan om de tycker att det är rimligt. Är det rimligt? Orkar jag det här? Har jag motivationen? Kommer jag våga dansa när det är en glasvägg till resten av gymmet och folk kan se mig? Ska jag göra bara en lektion eller ska jag göra flera i olika dansstilar? Nej, vad tänker jag. En räcker gott och väl, jag är inte professionell.

 

Det skulle ju vara mer motiverande att göra det här när jag har ett mål att jobba mot. Att få självförtroende nog att söka jobb som danslärare. Det skulle nog vara mer motiverande att styrketräna också om jag samtidigt dansade. Då kan jag tänka att jag tränar för att kunna dansa bättre. Hmm. Jag får fundera lite på det här. Jag har ju bara precis fått lite ny motivation att träna. Den kanske försvinner igen imorgon. Jag vill inte starta upp något som bara faller igen på en gång. Eller det är klart att man bör satsa, hellre försöka och misslyckas än att aldrig få reda på om jag skulle ha lyckats eller ej. Men jag ska fundera kanske en vecka ändå. Hm. Hm. Hm. Spännande!

Till top