Kupé

Tankar/känslor / Aldrig ensam, Psynligt / Permalink / 0

Hej kära vänner, jag var som sagt på rave i lördags. Det var kul! Inte lika speciellt som förra året tyvärr. Men förfesten var magisk! Läste tidningen Kupé på vägen upp till Stockholm och hittade lite saker som vill dela med mig av här. Har inte läst klart hela tidningen än (tog den med mig hem), så vem vet? Jag kanske lägger upp ännu mer från tidningen här sedan. Först och främst detta utdrag från en intervju med Anna Hellquist:

 

 

Ni ser! Det är inte bara som jag tror. Här är någon som faktiskt kan bekräfta att ett lyckligare liv ger mindre inspiration. Detta betyder att jag inte kommer ha lika mycket att skriva om när blivit frisk. Förresten, notera att jag skriver ”när jag blir frisk”. För numera känns friskheten så nära att jag nästan skulle kunna greppa den. Dock kan det ju hända att det bara är såhär långt jag kan komma. Att det inte blir bättre än såhär… Nej, jag ska inte dra ner mitt humör nu. Jag kommer säkert kunna må ännu bättre med tiden. Och jag tror ju att jag kommer fortsätta skriva i bloggen. Såklart. Det har varit en så stor del av mitt liv under så många år nu, hur kan jag överge den? Men det kommer nog vara annorlunda att skriva som frisk. Man har nog inte lika mycket ”stoff” att använda sig av.

 

Sedan läste jag en liten artikel om att kaffet förmodligen kommer bli en bristvara i framtiden:

 

 

Och min första tanke när jag läste detta var ”Åh, så spännande det kommer bli att bli gammal och få uppleva världen i framtiden”. Tidigare har jag alltid tänkt att jag vill bli max fyrtio år och hoppats på att jag ska få cancer så jag slipper begå självmord. Känner mig fortfarande ovan vid denna levnadsglädje. Men det är härligt!

 

Till sist läste jag en artikel om att beskriva relationer i ekonomiska termer:

 

 
 

När jag läste den första checklistan så tänkte jag att allt stämmer in på mig. Jag ekonomiserar verkligen mina relationer. Jag tycker att det är viktigt att ge och ta lika mycket och vill inte behålla relationer där jag inte får ut tillräckligt. Jag är faktiskt ganska kräsen på det senare punkten. Jag har flera gånger gjort mig av med relationer som egentligen varit bra men där jag stört mig på någon enstaka liten grej. Tänkte att det är nog den tvångsmässiga personlighetsstörningen som gör att jag ser på allting så fyrkantigt. Och lite är det säkert så. Men sedan läste jag den andra checklistan; ”Fem viktiga signaler” och då blev jag lite mer ödmjuk mot mig själv. Jag har faktiskt relationer som inte är enkla eller givande också. Jag njuter inte direkt av det men de är viktiga de också, på sitt sätt. Jag har också haft flera relationer där jag varit den som gett mest, tror inte jag har några sådana just nu dock. Och det har varit jobbigt, men såklart är det det. Det hade varit onormalt att inte tycka att det är jobbigt att bara vara den som ger. Men jag har gjort det ändå, för att jag brytt mig och inte för att få något tillbaka. Sedan har jag dock fått ge upp de relationerna en efter en för att jag själv mått så dåligt och jag inte orkat ge mer.

 

Men det är också mänskligt. Det gör inte mig till en sämre människa att jag tänker på mig själv. Däremot känner jag verkligen att jag har ett krav på mig att ge tillbaka till folk som gett till mig. Har haft konstant dåligt samvete under den tiden som jag mått dåligt för att jag varit en jobbig och negativ person som bara klagar och säger förlåt för allt hela tiden. Har många gånger försökt betala tillbaka på olika sätt genom att tex hjälpa till med något praktiskt fast jag inte egentligen orkat. Eller ställt extra mycket frågor och lyssnat noga på den andre personen och struntat i att jag helst hade fått ta lite mer plats själv och berätta om saker som tynger mig. Har hela tiden gått och tänkt att ”när som helst kommer alla mina relationer gå i stöpet så hemsk som jag är”.

 

Jag tror att det är typiskt mig att förlika mig med negativa bilder. Jag vet inte varför jag gör det här. Men jag är hela tiden rädd för att bli avslöjad som en dålig människa och därför vill jag vara den som först erkänner att jag är hemsk så att jag ska slippa bli avslöjad av någon annan och mildra skammen något. Om jag säger det först så kan folk inte komma åt mig på samma sätt. Därför tänkte jag direkt när jag läste den första checklistan att allt det där stämde in på mig. Jag tänkte att jag är en inhuman person som tänker på och behandlar människor som om de vore produkter och enheter. Och det är därför jag är så brutalt ärlig i bloggen och även i verkliga livet. Jag vill ”bekänna mina synder”.

 

Det är en bra fråga, varför jag gör såhär. Jag minns att vuxna sa till mig när jag var liten att sanning räcker längst. Jag tror till och med att det var min mormor som sa det, därför tog jag det verkligen till mig. Allt som hon sa var viktigt. Men jag vet inte varför jag tagit det på så extremt stort allvar jämfört med andra människor. Det hör väl ihop med det tvångsmässiga tror jag. Men jag kan ju inte bara skylla på diagnosen. Den är ju där av en anledning. Frågan är vilken anledning. Jag har lite teorier men känner att det för privat för att skriva om. Jag har faktiskt några gränser.

 

Jag känner igen mig ganska mycket i diagnosen Pure O. Hörde talas om den för bara två månader sedan kanske. Jag som läst så mycket om psykiska diagnoser i mina dar! Kort sagt går den ut på att man har tvångsmässiga tankar om att man vill göra dåliga saker. Tex att man vill ha sex med ett barn, mörda någon eller vara otrogen. Och så tar man de här tankarna på allra största allvar, man tror att bara för att jag råkade den tänka den här tanken nu så betyder det att jag är en pedofil/mördare/otrogen person på riktigt. Och så får man panik över det vilket ofta leder till tvångsmässiga beteenden som att man måste bekänna sina synder. Detta för att få tankarna att försvinna så man kan bli lugn igen. Oftast hjälper det bara för stunden dock, skräcken och tankarna försvinner inte.

 

Detta är en typ av tvångssyndrom och vem vet varför man utvecklar tvång egentligen? Aja. Jag lämnar det så. Är hemma nu igen, boendestöd kom. Nu ska jag plugga. Ciao!

Till top