Att skriva en bok

Tankar/känslor / Aspirerande författare / Permalink / 0

Då var det dags att skriva i bloggen igen då. Både igår och i förrgår arbetade jag på en ny bokidé. Jag minns inte om jag skrev det men jag är ju färdig nu med första utkastet till boken jag jobbat på sedan januari. Vet inte om jag berättat heller vad arbetsnamnet är? ”Sprickan i väggen”, tänker jag att den ska heta. Det har gått ganska segt att skriva den, andra halvan i alla fall. Jag har tänkt att det mest berott på att att jag gick in i väggen i mars. Och det är nog ganska mycket därför, det blev ju helt omöjligt att skriva precis då. Men jag har upptäckt nu när jag börjat på min nya idé att det går mycket lättare, så det är säkert också så att jag tröttnat på Sprickan. Bara det att jag har skrivit på den här nya idén två dagar på raken är ju ganska fantastiskt. Och inte så lite heller. Skrev i onsdags en synopsis på en och en halv datorskriven sida (trodde det skulle bli svårt men det bara flöt ur fingrarna på mig) och igår nästan en hel karaktärsanalys av huvudpersonen.

 

”Triggervarning” är arbetsnamnet på denna nya idé. Tänker att den ska handla delvis om Instagram och triggande konton där folk skriver just triggervarning i början av sina inlägg. Men sedan passar det bra också eftersom jag tror att boken i sig kommer vara väldigt triggande. Det är något jag oroar mig för lite, jag vill ju inte få folk att må dåligt. Men jag vill samtidigt verkligen skriva brutalt ärligt och öppet om destruktivitet. Någon måste ju göra det, det måste alltid finnas någonstans att läsa om allting. Jag tycker inte man ska censurera allt bara för att det kan trigga någon. Men samtidigt… Jag vet inte. Jag kommer nog skriva boken i alla fall så kanske jag kan diskutera med förlaget sedan (om det nu är något förlag som vill ha boken) huruvida det är en bra idé att släppa den och hur det ska göras på bästa sätt i så fall, om vi ska utfärda någon sorts varning i så fall.

 

På tal om triggers så fotograferade jag hela dagen i onsdags för att jag tänkte att jag skulle göra ett blogginlägg där man fick följa med mig under en heldag och se allt som jag gjorde. Men jag kom på att jag kanske inte ska lägga upp bilder på vad jag ätit för jag tror att det kan vara ganska triggande. Särskilt eftersom jag går på diet och inte äter så mycket som jag bör göra normalt sätt. Det blev inte så många bilder utöver just matbilderna så jag vet inte om det blir något kul. Det känns som ett halvdant arbete så jag tänkte att jag skippar den idén. Men kanske att jag försöker igen någon annan gång.

 

Jag är lite orolig inför själva skrivandet av den här boken också. Det känns som att jag är rätt bra på att hitta på en bra story och utveckla trovärdiga och intressanta karaktärer. Men själva skrivandet alltså… Jag vet inte om det är min grej. Men jag kanske kan bli bättre? Jag tycker ju att det är så kul det här, i alla fall förarbetet. Eller det är ju kul att skriva på boken också sedan, men samtidigt lite jobbigt. Det har som sagt känts så trögt under den andra halvan av Sprickan. Jag har verkligen fått pressa ut orden. Och så kommer jag behöva göra research till Triggervarning, tror jag. Det gjorde jag inte med Sprickan. Jag har försökt utforma storyn i den här boken också så mycket som möjligt efter vad jag redan vet för jag är livrädd för att göra research.

 

Jag vet inte hur man gör! Jag kommer t.ex. kanske behöva intervjua en psykiater, helst någon som jobbar i slutenvården. Och jag kommer inte porträttera psykiatern i boken särskilt snällt så… Och jag tycker verkligen inte om psykiatrikerna på slutenvården här i Nyköping, så vill inte prata med dem. Dessutom har de nog inte tid för sådant här. Så jag vet inte hur jag ska göra, jag vill ju ha en trovärdig dialog. Jag skulle också kunna fråga min egen psykiater i öppenvården om hon vill läsa och ge feedback. Men jag vet inte om jag vågar. Ja, vi får väl se hur jag gör. Eller så hittar jag på lite bara och hoppas att ingen kommer märka sedan att jag inte kontrollerat trovärdigheten. Jag har ju en del erfarenhet av att prata med psykiatriker. Jag skulle kanske kunna slinka undan med något jag bara hittar på.

 

Nästan hela den här boken kommer vara baserad på mina egna erfarenheter. Huvudkaraktären är praktiskt taget jag. Men jag har ändrat massor av små detaljer, dels om vad som faktiskt hänt och dels om karaktärerna. Dels för att verkligheten inte av sig själv är dramaturgiskt korrekt och dels för att jag inte vill ha med verkliga personer i boken. Men alla karaktärerna är baserade på personer från verkligheten, bara att jag har kastat om dem och blandat ihop dem. Så en person som jag t.ex. är vän med i verkligheten kanske är en nära släkting, partner eller psykiatrisk personal. Dessutom är de flesta karaktärerna inte bara baserade på en person utan en blandning av två eller flera olika verkliga personer.

 

Andra detaljer har jag ändrat bara för att jag ska kunna se mer objektivt på arbetet. Jag vill inte tänka att huvudkaraktären ÄR jag, jag vill bara att hon ska vara en random tjej men som har upplevt liknande saker som mig. Så t.ex. har jag ändrat så att hon inte har haft en bakgrund inom dans utan konst istället. Kanske inte är någon stor skillnad men många bäckar små. Dessutom vill jag inte ta något alltför långt ifrån vad jag själv kan relatera till. Jag tror inte jag skulle kunna göra en karaktär som är systemvetare, pilot eller skomakare, för jag har ingen koll på vad det innebär. Jag skulle inte kunna göra det trovärdigt. Där hade det verkligen krävts research och det är jag som sagt inte särskilt pigg på. Konst är lagom långt bort från mig själv, jag har inte pysslat så mycket själv med det men jag kan föreställa mig hur det skulle kunna vara.

 

Nog om att skriva böcker. Det här börjar bli långt. Igen. Ha en fortsatt trevlig dag gott folk!

Till top