Till mig själv

Tankar/känslor / Aldrig ensam, Blogg, Inläggning, Lycka, Positiva klubben, Psyket, Psynligt, Svampplockning, Till mig själv / Permalink / 0
För er som inte följer min Instagram så kan jag berätta att jag skar mig igen i tisdags och blev inlagd senare på kvällen. Så, nu har vi det överstökat. Till något roligare; svamp. Jag och en i personalen här gick ut imorse och letade svamp i skogen intill sjukhuset. Det är en ganska liten skog och det myllrar av människor där. Det är friluftsspår, orientering, upplyst asfalterad väg och löpspår. Stigar överallt. Trots allt detta så lyckades vi fylla en hel systembolaget-påse! Fyra karl-johan, två vanliga kantareller och ett gäng trattkantareller. Och det var så mysigt! Jag kände mig så lycklig när jag gick där och letade svamp! Blev lite yr och desorienterad av att titta ner i marken hela tiden och det var ju inte jag som hittade de flesta svamparna. Men ändå. Allt kändes för en stund bara så himla bra.
 
Det kändes som att jag skulle kunna klara av allt jag vill ta mig för i världen. Det fanns inga problem. Väl inne på avdelningen igen började tvivlen komma  igen. Nä, det där med att söka till danshögskolan? Det kan jag ju glömma så knepig i kroppen som jag är. Sne, böjd och stel. Yogalärare? Hur ska jag kunna bli det som inte ens kan stå i hundens position i mer än tre andetag? Författare? Det tar ju emot konstant när jag skriver. Hur kan jag tro att något som som känns så ansträngt skulle kunna bli till försäljning? Jag är fel. Hela jag är fel och dålig. Jag skulle vilja säga "dumma mig" för att jag trycker ner mig själv men det är ju inte särskilt snällt det heller. Jag ska försöka göra ett genuint försök att behålla den där svamp-lyckan en stund till.
 
Till mig själv:
 
Du är fantastiskt rolig och smart. Vacker, söt, originell och lite vild och galen. Jag älskar dina ögon, din näsa, dina fingrar och tår. Din midja och din rumpa, dina lår och din mage. Allt med dig är vackert. Jag ser att du kämpar och det gör du också så otroligt fint. Du är helt otroligt stark, glöm aldrig det. Det är okej att det tar tid att skriva boken. Det är inte något man gör på en helg. Dessutom har du faktiskt skrivit väldigt långt på ganska kort tid redan. Så det ska du inte hymla med. Jag tror att när du skrivit färdigt och fått bearbeta texten, korrekturläst och allt. Då kommer det vara en fantastiskt bok som alla kommer vilja läsa.
 
När det gäller dina dans och yoga-drömmar så tror jag att du kan göra precis vad du än vill göra. Om du faktiskt vill, vill säga. Du behöver inte bestämma nu. Du kan vänta ett tag och känna efter, det är ingen stress. Den dagen då det känns rätt och du verklligen vill, så satsa. Jag kan tänka mig att det just nu är lite blandade känslor inuti dig. Det skulle vara jättekul att göra det där sakerna. Men det handlar också om att du vill bevisa att du kan. Du vill ha revanch. Motbevisa dem som sa att du inte kunde. Inklusive dig själv. Men allt handlar inte om det. Det viktigaste är att du gör det som känns rätt och bra för dig.
 
Du är oerhört begåvad på många andra plan också! Att prata både med människor och med videokameran. Att lyssna. Att instruera. Att hantera din ångest. Att lära dig nya saker. Att finna skönhet i allt runtomkring dig. Att älska med hela ditt hjärta. Att våga testa nya saker. Ja, listan tar aldrig slut. Så sluta döma dig själv och tänka på allt som du inte kan och som du inte tycker om med dig själv. Det är inte rättvist. Du är fantastisk och jag älskar dig. Stor kram till dig kära älskade Viktoria. Ha det så bra du bara kan. Njut av det som finns att njuta av! Det är inte förbjudet att göra det, jag lovar!
Till top