Hopp och tro

Lärdomar / Permalink / 0

God kväll alla vänner, ovänner och främlingar. För att ja, jag ser inte främlingar som vänner. En del hade kanske sett ovänner som vänner också förstås. Nej jag delar upp er i tre högar. Så gör jag. Jag är jag. Jag får göra som jag vill i mitt liv. Så det så. Nu har vi det avklarat. Herregud måste jag alltid skriva så konstiga inledningar?

Jag har känt mig mer eller mindre tom inuti, nästan apatisk ett tag. Det började i förrgår av att jag slogs av insikten om att jag har en hel del rejält hårt arbete framför mig. Och närmast till hands såg jag självmord som en idé. Men kände mig för tom för att göra något överilat. Istället planerade jag i stillhet. Idag känns det lättare. Jag är inte helt återställd men jag kan skratta och svara på tilltal. Det är positivt. Jag har slutat tänka på självmord också. Viktig grej att säga. Så ni inte går och tror något om mig som inte är sant. Hur skulle det se ut? Ja, jag menar det. Allmänbildning åt folket. Eller onödigt vetande? Vi säger att det är samma sak, eller hur? Ja, vi säger det.

Hade terapi idag och vi kom fram till att det som hände var att jag stängde av. Att insikten om hur mycket arbete som ligger framför mig blev för mycket att uthärda. Hade jag tillåtit mig själv att känna så hade jag drabbats av panik, vrålat högt och gråtit floder. Jag hade sparkat vilt omkring mig och behövt bältas eller något i den stilen. Hur konstigt det än låter så är det här något jag strävat efter. Att välja den lugna vägen istället för den dramatiska. Eller hur jag nu ska uttrycka mig. Jag har på riktigt tänkt i ena stunden att jag är frisk eller att jag ska bli frisk inom de kommande dagarna. Och när det visat sig att så inte varit fallet så har jag tänkt att jag aldrig någonsin kommer bli frisk. Den här gången tänkte jag realistiskt. Det kommer vara hårt. Ett bra tag framöver. Men det kommer såklart också finnas ljuspunkter. Och de kommer bli fler med tiden.

Jag vet inte hur pass mycket jag vågar hoppas på det. Men jag måste få drömma stort. Och ibland är att drömma stort inte att sikta mot stjärnorna. Utan att vända blicken mot det hårda arbete som ligger framför en. Först kändes det omöjligt när jag tänkte på allt det onda. Nu när det börjat lägga sig lite börjar hoppet återvända. Här skulle jag vilja citera Walt Disney.

”When you believe in a thing, believe in it all the way, implicitly and unquestionable.”

Att tro på att bli frisk och i nästa stund tro på att jag inte kan bli det är lite skevt. Och om jag bara får lov att tro på en av dem så vill jag tro på att jag kan bli frisk. Mitt nya mantra ”välj frid” har också hjälpt mycket idag. Tack för allt fint som finns i världen, i mig och i livet. Överallt. Amen.

Till top