Vägen till återhämtning

Lärdomar / Bli frisk, Psykisk ohälsa, Återhämtning / Permalink / 0
Jag lyssnade på en podcast för några dagar sedan där en tjej berättade om hur hon tog sig ur sin utmattningsdepression. Hon sa att det handlade om att testa nya vägar, inte bara en gång utan igen och igen och igen. Och hon poängterade att det är inget man gör varje varje dag eller ens varje vecka. Det kanske snarare handlar om varannan eller var tredje månad. För varje gång man utmanat sig själv oavsett om man lyckats eller ej så behöver man återhämtning. Det där med vare sig man lyckats eller ej har jag lagt till själv dock. För jag tror att det är så. Jag har många gånger erfarit att jag blivit så lycklig över mina framsteg att börjat tro att jag är "botad". Så jag har kört på och gått in i väggen igen. Och så får man börja om från en ännu lägre botten. Inte att rekommendera. Som ni nu redan har förstått kanske så kan jag relatera till att det är så vägen till friskhet ser ut. Man testar något nytt, en medicin, arbetsträningsplats, ny diet, promenad varje morgon eller kanske att öppna upp sig och prata med en ny människa. Det kan gå bra och man kommer framåt, det kan gå dåligt och föra än djupare in i det man kämpar med eller så kanske man inte känner något speciellt för det.
 
Men just det att man behöver återhämtning emellan försöken. Jag tror verkligen att det är viktigt att veta om. Det är nog också en anledning till att det tar så pass lång tid att bli frisk. Jag snackar psykisk ohälsa här nu, vet inte om det kanske går att applicera på annat också. Vägen är lång och jag funderar ofta över hur jag ska orka hålla blicken mot horisonten. Också hur jag kan hjälpa till att motivera andra att fortsätta kämpa. För det mesta känner jag mig dock ganska villrådig. Jag vet inte ens hur jag ska orka själv. Det känns ofta helt lönlöst. Men när jag lyssnade på den där podcasten så kändes det som om jag fick en insikt och en förståelse kring återhämtning. Många gånger kan det kännas som att man bara famlar runt i mörkret och att alla försök till att må bättre har varit förjäves. Det kan kännas som om man kanske helt enkelt är född såhär, att man inte någonsin är kapabel till att må bra igen.
 
Jag skulle vilja säga att det inte är så på riktigt. Jag har känt så, så otroligt många och långa perioder i mitt liv. Men i efterhand kan jag se att min kropp av sig själv egentligen alltid strävar efter återhämtning. Jag behöver inte göra något alls för att den ska gå åt rätt håll. Något som är en otrolig upptäckt. Problemet är att jag inte fått tillräckligt med återhämtning. Dels i form av att jag rusat iväg till nästa försök till botemedel för snabbt. Dels i form av att jag orsakat mig själv någon form av trauma, skurit mig, försökt begå självmord eller blivit inlagd. Dels i form av yttre händelser jag inte kunnat styra. Saker händer och man behöver bearbeta dem. Medan det pågår stannar återhämtningen upp. Det går inte att återhämta sig så länge något annat tar upp all ens kraft.
 
Jag tror att det skulle kunna vara såhär det fungerar för alla människor egentligen. Och om det är så, så är det fantastiskt. Det innebär nytt hopp. Vi kan verkligen alla bli friska och må bra. Under rätt förutsättningar. Jag ska inte säga för mycket dock. Har inte gett det här så mycket eftertanke eller forskning. Men visst skulle det vara bra? Låt oss tro på detta nu en stund mitt i allt mörker. Eller var du än är någonstans.
Till top