Skrivande

Tankar/känslor / Skriva / Permalink / 0

Jaha, jag har börjat på en ny bok. Dels en som jag läser och dels en som jag skriver. Otippat va? Boken jag lånade på biblioteket för några dagar sedan är sjukt komplicerad. Jag förstår ingenting. Jag gillar den verkligen, den är vackert skriven. Gillar flytet i texten. Men som sagt, jag förstår ingenting. Och det är trist. Orkar inte fokusera och får läsa om samma sida igen och igen och igen. Nu har jag lånat Kafkas ”Slottet”, önska mig lycka till! Boken jag höll på att skriva under sommaren var en roman, för er som inte vet så handlade den om en man som försökt begå självmord men misslyckats. Man får följa honom under ett och ett halvt år ungefär medan han tragglar på med livet och försöker finna svaret på hur man egentligen lever. Antingen så har jag bara skrivkramp eller så planerade jag för mycket i början. När man väl skriver sedan så tar ju ofta berättelsen fart och skriver sig själv. Och det min berättelse ville skriva var inte det som jag hade planerat och jag försökte förtvivlat hålla den kvar under kontroll. Grattis Viktoria, jag höll kontrollen. Men berättelsen blev torr och tråkig.

 

Den här gången skriver jag fritt, nästan helt utan regler. Utan att hålla tillbaka det förbjudna. Och försöker att så långt som möjligt strunta i alla idéer jag har om hur en bok bör vara. Det känns bra. Men läskigt. Hur ska jag orka ett misslyckande till? Jag har ingen aning om vad jag gör eller om det ens är görbart. Men jag lär märka. Jag är rädd för att det ska ta över allt mitt skrivande också så som det gjort tidigare. Jag vill inte dra ner på skrivandet i bloggen bara för att jag skriver på en bok. Det är en helt annan känsla att skriva i bloggen och att skriva på en bok. Att skriva en bok känns som ett arbete. Något som är ansträngande, som kräver mitt fulla fokus. Bloggen är mer som ett andningshål. Jag sitter på Espresso house just nu och har skrivit lite i boken och nu skriver jag till bloggen. Det kanske kan vara bra att göra så. Dela upp det lite. Inte skriva mig slut på boken så jag sen inte orkar skriva i bloggen. För den är viktig för mig.

 

Om jag så bara skriver lite grann. Det behöver ju inte bli milslånga inlägg som det ofta blir för mig. Bara jag får ner något litet med jämna mellanrum. Inte bara två gånger i månaden utan helst ett par gånger i veckan. Okej vi säger så. Jag tror att jag också kände mig stressad när jag skrev böcker tidigare. Jag tänkte att det kommer ta evigheter att bli färdig med en bok, vilket är sant. Som minst ett år. Troligtvis längre än så. Kanske många år. Jag kände mig trött och deprimerad och försökte pressa mig själv att skriva färdigt den så fort som möjligt. Jag tror att jag får lov att acceptera att det kommer ta sin tid. Om det inte gör det så kommer det inte bli så bra som det skulle kunna bli. För mig är det nog så i alla fall. Det finns ju de som skriver dygnet runt och ändå har ett mästerverk i handen tre månader senare.

 

Ja, nej det här blir spännande! Ny bok, nya möjligheter. Vi ses i framtiden.

Till top