PANG! Nu är jag borta.

Tankar/känslor / Permalink / 0

Somliga faller ur sina skor. Andra faller in i sina snår. Snorkråkor. Kackerlackor och helveteslågor som slickar din kropp, din fitta. Gör dig våt. Villig för allt. Tiotimmarsdagar utan betald semester. Sommarplågor konstant ringandes i dina öron. De vill dig ont men du vill bara ha lite mer och lite till. Hetsa upp dig själv till bristningsgränsen där du exploderar. Fast förmodligen kommer du inse dina misstag och kapitulera innan du kommit så långt. Men drömma kan man alltid. Varför vill vi se saker förstöras och förgöras? Det vill vi inte. Fast vi gör det ändå. Något brinner inuti oss. En skärseld som ska rena oss från våra synder. Vi vrider oss från sida till sida. Kan inte sitta stilla. Vem skulle kunnat göra det? Den som säger att han inte lider, ljuger. Han är förföraren. Som vill få dig att ge upp kampen. Ge dig hopp om framtiden. Fortsätt tro, det går att få ett lyckligt liv, säger han. BULLSHIT skriker du. Fast du vet inte om det är sant. Du vill ge upp ditt hopp men något hos honom stannar kvar i dig. Matar på elden. Det svider. Men ingen får se. Alla får se. Ibland när du känner dig liten och önskar att någon kunde kasta en handgranat på dig.

 

Ibland känns det så. Det kan kännas på så många olika sätt och vem fan bryr sig? Man kan måla en liten tavla och hänga upp på väggen och sen då? Vad händer sen? Ingenting! Fast ibland gör det det. Lyssna inte på mig. Det är min enda bön. Hör mig men lyssna inte på mig. Läs allt jag skriver och bränn det sedan långt in i en skog. Tillsammans med allt annat du kan krafsa ihop från din ungdom. Kanske ligger det några anteckningar från skolan i förrådet. Lite klotter, dagböcker och en trasig radio. Just do it. Do it now. Göra vad? Man kan ju inte bara göra utan att veta vad det är man ska göra, eller? Jo det kanske man kan. Vad vet jag. Jag är bara en liten skit. En brinnande sådan. Precis som du. Vi är alla guds skapelser. Vi har så mycket gemensamt. Vi bor i den här världen och ska förr eller senare lämna den. Så varför kan vi inte komma överens? Din lilla idiot, snälla försvinn ur min åsyn. Fy fan vad jag hatar dig. Vissa människor alltså.

 

Dom som skrattar fult. Dom som är hysteriska och vägrar sitta still. Dom som stör andra med sina hesa andetag. Dom som smaskar högt med mjölkandedräkt intill dig på ersättningsbussen halv sex på morgonen. Far åt helvete med er allihop. Men snälla stanna och samsas. En annan dag.

 

Om du kan läsa och förstå vad det är jag försöker säga; snälla kom hem. Jag ber dig. Jag saknar dig. Jag vet inte vem du är eller om du ens finns. Men jag ber dig, ge mig ett tecken. Kan man skriva en bok om detta? Jag är så personlig. Så hysterisk. Så ödmjuk. Så så så… Vacker. Lämna mig utanför det här nu. Jag lämnar allt jag någonsin tagit ståndpunkt för. Från och med nu är jag en ny människa, var snälla och glöm mig på en gång. Jag finns inte. Osynlig. PANG! Se, nu är jag borta.  

Till top