I'm baaaaack!

Tankar/känslor / Aldrig ensam, Blogg, Positiva klubben, Psykisk ohälsa, Psynligt / Permalink / 0

Jaha. Här sitter jag på espresso house och skriver igen. Jag skrev om hur fantastiskt det skulle bli att gå back to basics. Släppa Instagram och boken lite grann och satsa på bloggen igen istället. Hur bloggen alltid gett mig energi medan de andra två bara stulit energi. Även om det varit kul på vägen. Sen bestämde sig datorn för att hänga sig och jag hann inte spara något av det jag skrev. Så här sitter nu en inte lika peppad längre Viktoria och försöker igen.

 

Gud vad mysigt det är att sitta här och skriva på bloggen igen! Tjohooo, nu kör vi! Typ. Nu sparar jag, för man vet aldrig. Fan jag var så glad över vilket flow jag fick när jag började skriva, nu har jag helt tappat det. Livet är inte färdig med mig än tydligen. Tur att kaffet är gott och att det här stället är fyllt av småfåglar. Blir så ledsen på andra caféer som skriver ”mata inte fåglarna” eller ”använd gärna de här för att spraya vatten på fåglarna”. Så himla taskigt. Och det är ju så mysigt med fåglar, det känns som om man sitter mitt i naturen när man är här. Har du inte besökt espresso house i Nyköping så gör det. Inga andra espresso house har fåglar. Men vi har!

 

Den senaste en och halv veckan har jag mått riktigt dåligt. Både fysiskt och mentalt. Svårt att säga om det är mediciner, virus, ångest eller alltihop, Ont i huvudet, trött, illamående/yr och kallsvettig. Sen alla depressiva tankar. ”Jag orkar inte”, ”Ingenting är kul”, ”Vad är meningen med alltihop”, ”Snälla låt livet ta slut snart”. Lite tror jag att det är terapins fel. MBT:n. Jag har mått dåligt uteslutande varje onsdag. MBT:n är på tisdagar. Uppenbarligen gör den något med mig, jag får hoppas att det är sant som det sägs att det blir sämre innan det blir bättre. Jag har trappat ner på mina tusen mediciner och ska börja med två nya. Seroquel och Voxra. Spännande grejer. Boendestödet har kommit igång och känns än så länge bättre än jag förväntat mig. Dels har nog jag förändrats, jag har lättare för att ta emot hjälp. Jag känner det tydligt att jag faktiskt kan ha en diskussion alls numer med tex omvårdnadsteamet, men även boendestöd. Tidigare blev jag bara irriterad och triggad av folk som försökte hjälpa mig. Bara senast i somras kände jag så faktiskt med just omvårdnadsteamet. Så det är samma människor. De gör samma arbete. Det är jag som förändrats. Det bådar gott. Dels tror jag boendestödjarna i Nyköping arbetar helt annorlunda än dem i Trosa. I Trosa brukade jag i alla fall femton personer som kom och gick. Nu kommer jag ha två huvudpersoner som stöder mig och en extra ifall någon av de andra två är sjuka eller har semester samtidigt. Bara det känns som en enorm lättnad.

 

Jag har börjat arbetsträna, en dag förra veckan och en dag denna vecka. Från och med nästa vecka blir det två halvdagar. Nästa vecka är också sista veckan med ”Sokratiska samtal” och första veckan med hatha yoga. Jag håller igång. Jag har klarat mig över förväntan med alla nya aktiviteter på schemat. Det har faktiskt känts skönt när jag haft en jobbig dag att få något att syssla med. Även om det tagit emot och jag tvivlat över om det ska fungera. Där med sagt mår jag ändå inte bättre. Men jag klarar av det. Och det stärker min självbild på sikt tror jag. Ger mig känslan av att jag visst kan göra saker. Även om jag inte alltid tycker att det är något värt.

 

Så bra och dåligt. Och nu är ni någorlunda up to date med mitt vardagliga liv. Snart ska jag skaffa gymkort på friskis och svettis också. Har ingen aning hur jag ska orka eller ha tid att träna men jag har inte tränat på evigheter nu och min kropp saknar det. Kanske när allt annat lugnat ner sig lite och jag vant mig vid detta högre tempo att det kan kännas bra. Kanske att det kan hjälpa om boendestöd följer med mig dit. Vi få se. På något sätt ska min kropp aktiveras i alla fall.

 

Jag har funderat mycket kring hur man bör skriva om psykisk ohälsa på internet. Samt ansvar kring vad man lägger upp på nätet över huvud taget sedan mitt senaste inlägg i bloggen. Det blev väldigt grovt och hemskt. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Å ena sidan var det väldigt skönt att få skriva av mig. Å andra sidan tror jag att jag kanske kan ha fört vidare dumma idéer till ledsna människor. Och jag vet inte om jag själv mådde så mycket bättre efter att jag hade skrivit färdigt. Det var skönt medan det varade men efteråt drabbades jag av än mer ångest. Jag triggade igång mig själv och ville bara ännu mer skada mig själv och samtidigt skämdes jag över vad jag hade skrivit. Jag undrade vem som skulle komma att läsa det där. Undrade över om jag gjort något fel. Men jag har inte tagit bort inlägget, jag känner mig ambivalent. Jag tycker fortfarande om vad jag skrivit. Jag vet inte exakt varför. Det är rått och fult. Lite förbjudet. Och spännande. Och någonstans tycker jag att det är vackert. Så… Det får ligga kvar. Men jag har verkligen funderat igenom vad jag skrev och kommer kanske förändra mitt sätt att skriva i framtiden. Förändra på vilket sätt? Det återstår att se.

 

Okej jag kanske ska runda av här. Nu har jag fått skriva av mig lite om det som surrar runt i mitt huvud. Back to basics som sagt. Kaffe och löst snack kring mitt liv. Det känns bra. Det blir bra det här. Vi hörs snart igen, feel free att kommentera om ni tycker att jag passerade gränsen för vad som är okej i mitt senaste inlägg. Eller om vad som helst annat. Blev mycket blandad svenska och engelska idag, ska bättra mig till nästa gång. Puss och kram!

Till top