I behov av en dusch och akut läkartid

Tankar/känslor / Biverkningar, Ge mig en dusch, Väntar på samtal / Permalink / 0
Det som jag antar är biverkningar av medicinen jag börjat med har hållit i sig. Det har gått en och en halv vecka ungefär. Svårt att säga exakt när det började. Eller kanske en vecka sen det blev riktigt jävligt. Dåsig till den grad att det är svårt att hålla ögonen öppna. Lättretlig till den grad att jag får tunnelseende av ilska bara av att cykelntrampen råkar skrapa emot min vad. Levnadstrött till den grad att livet känns som ett jobb jag borde sagt upp mig från redan dag ett men som jag varit för lat för att orka ta itu med. Jag tar en oxascand då och då för att inte börja skada mig själv. Det känns verkligen som att den sista livskraften nästan runnit ur mig och att jag bara köper mig själv tid med hjälp av kattvideos, glass och ångestdämpande tabletter.
 
Så nu sitter jag fast i köket och våndas över det här helvetet i väntan på att psykiatrin ska höra av sig tillbaka för en förhoppningsvis ganska snar tid med läkare. Det finns inget jag hellre skulle vilja just nu än att bara åka ner gymmet och duscha. Vi har ingen dusch hemma för tillfället eftersom kaklet på väggen höll på att rasa ihop och nu håller på att renoveras. Jag kan inte nog uttrycka hur mycket jag ogillar morgnar. Allt jag gör är att sitta vid köksbordet och försöka fördriva tiden medan jag väntar på att det ska ta slut. Jag har svårt att äta nuförtiden. Ingenting känns aptitligt och jag har ingen energi till att komma på vad jag skulle kunna äta, än mindre tillaga det. Även om det skulle vara något så simpelt som att ta ut en yoghurt från kylen. Det är ingen biverkan dock, så har det varit i större och mindre utsträckning sen jag blev sjukskriven för lite mer än två år sen. Och inte bara på morgonen, även om det är den svåraste stunden på dagen i och med att jag måste tackla den ensam.
 
Jaha, nog med klagomål. Klockan är just nu 10.17. Jag kommer inte ihåg exakt när de skulle ringa, antingen 10.40 eller 11.20. Ungefär. Inte allför lång tid kvar, det mesta är avverkat trots allt. Och det är ändå rätt trevligt att skriva här. Det har allt som oftast en ångestdämpande effekt. Jag kan undra ibland varför jag fortsätter att skriva offentligt här när det är så få människor som läser. Jag skulle lika gärna kunna skriva privat för mig själv. Jag skriver ju mest för min egen skull. Jag vet inte varför... Det känns mer tillfredställande här ändå. Mer motiverande. Kanske för att jag är så isolerad. Det här är kanske ett litet fönster till världen där ute. Även om det inte är så mycket av ett givande och tagande. Det är också lättare för mig att förmedla mina känslor via text. Och jag slipper alla tips och råd som kommer med att prata med folk i verkligheten. Jag gillar verkligen inte att få höra vad jag skulle kunna testa, vad jag borde sluta med och hur jag skulle kunna hantera saker på ett annat sätt.
 
Jag förstår var det kommer ifrån, folk vill hjälpa till att få ett slut på lidandet. Men det fungerar inte så. Men hur ska man göra då? Jag vet inte. Man kanske inte kan göra så mycket egentligen. Om folk lämnar mig ifred eller inte säger något alls, bara lyssnar så känns det istället som att de inte vill höra. Som att jag prackar på folk mina tankar och känslor  medan de sitter och låtsas vara intresserade av artighet. Det är svårt. Samtidigt så blir jag superexalterad och glad när folk hör av sig och vill träffas eller prata på telefon. Men vad som än händer när jag har kontakt med någon så genererar det enorma extrema känslor åt alla håll. Jag känner mig i ena älskad och värdefull och i nästa hånad och hatad. Det tär. Men jag står heller inte ut med ensamheten och meningslösheten i den. Det syns inte särskilt mycket alls på utsidan. Jag är nog utåt sett väldigt högfungerande och presterar relativt bra i allt jag tar mig för. Sen går jag hem och tänker att det finns ingenting för mig att hämta i den här världen.
 
10.36. Jag är så hungrig och dåsig att jag inte orkar skriva mer. Hoppas det var 10.40 de skulle ringa. Hoppas jag får åka ner och duscha inom snar framtid. 
Till top