Kalla det vad du vill

Lärdomar, Tankar/känslor / Eckhart Tolle, Identitet, Ord, Tankar, Vem är jag? / Permalink / 0
Jag vill skriva. Återigen. Men alla ord som kommer ut är bara ord. Ord och tankar. Hur kreativ jag än är i mina formuleringar så kan jag aldrig beskriva verkligheten, sanningen. Den fysiska världen är otillräcklig i alla sina former. Men är jag dömd att leva i oändlig och konstant otillräcklighet? Finns det något mer mellan orden? Mellan tankarna? I tomrummet, tystnaden. Något som inte går att uppfatta med denna världens sinnen. Något som är varken bra eller dåligt, som bara finns. Och alltid kommer att finnas. Och som vi kan vila i. Känna oss trygga i.
 
Men om allt jag någonsin tänker och skriver, om alla mina ord kommer att komma ut fel och bli missuppfattade. Finns det någon mening med att yttra dem? Inte för att jag någonsin kommer att kunna sluta. Inte förrän jag transformerats till en annan form än den mänskliga. Nu är jag riktigt djup. Är jag bättre än andra människor då? Mer intressant? Mer intelligent?
 
Mina fingrar rör vid tangentbordet. Skapar meningar på skärmen. På datorn. På internet. I en blogg. En plats. En serverhall med en adress på denna jord. Nu gör jag det igen. Jag skriver. Jag tänker. Men är orden medvetna om sig själva? Eller är det faktiskt något som lurar mellan dem. Eller kanske snarare lyser genom dem?
 
Är det här en dikt? En krönika? En dagbok? Eller kanske bara "stream of consciousness"? Måste det vara definierat, måste vi veta? Så fort det blir en kamp mellan rätt och fel så har vi redan förlorat. Vi springer i cirklar runt oss själva. Försvarar, gör motstånd, attackerar. Blir offer, sårade, motarbetade och orättvist behandlade. Jag vill ha krig. Jag vill ha rätt. Jag vill vinna. Jag ser upp på en del människor och därmed också ner på andra. Men vem är jag? Är jag mina tankar? Eller är jag den vibrerande livskraften mellan dem.
 
Jag.
 
Är.
Till top