Turist i mitt eget land

Tankar/känslor / Bakis, Espresso house, Skriva bok, Turist i Sverige / Permalink / 0
Monte Alegre-kaffet var slut idag. Fick en Sidamo istället. Hade för mig att den inte alls var god men den är helt okej. Har bestämt mig för att huvudkaraktären i min bok är italiernare. Fast född i Sverige. Jag var hos min ena sjukgymnast idag. Träffar ju två stycken för tillfället. Jag börjar bli rätt trött på det. Känns som att jag plågar mig själv med det här. Varje gång behvöer jag koncentrera mig så mycket för att känna efter i kroppen hur det känns, om det blivit annorlunda sen sist. Det är svårt. Dessutom är jag mer eller mindre ganska säker på att jag inte egentligen förtjänar den här proffshjälpen och fantastiska omtanken från dem båda. Jag har nog inte mer smärtor än någon annan. De bara hjälper mig för att de är fantastiska människor som tycker att alla har rätt till att må så bra som möjligt.
 
Jag började rita en serie imorse. Har läst ett par sidor i en bok skriven av en serietecknare så nu känns det som att jag vet allt om att rita serier. Har bara gjort en ruta än så länge. Tog med mig blocket hit till Espresso House. Får se om jag orkar fortsätta på den sen. Jag har känt mig bakfull i ett flera dagar nu trots att jag inte ens minns när jag drack alkohol senast. Måste vara flera veckor sen åtminstone. Det senaste året eller så har det känts som att jag varit utomlands var och varannan dag fast jag bara varit i Sverige hela tiden. Jag började fantisera om att jag var utomlands för några år sen. När jag var ute och gick eller bara när jag var hemma för den delen. Försökte se allt ur en utlännings ögon. Eller kanske snarare genom mina egna ögon fast att jag var i Sverige för första gången. Eller kanske att det här helt enkelt var ett annat land som bara liknade Sverige väldigt mycket. Men ju mer jag satt mig in i det desto mindre har jag tyckt att det jag ser omkring mig ser svenskt ut.
 
Hur ska det se ut om det är svenskt då? I alla fall så har det fastnat verkar det som. Jag behöver inte anstränga mig längre. Jag känner mig som en turist mest hela tiden numer. Det spelar inte så stor roll att kaffet är helt okej. Är inte sugen. Känner mig dåsig och opeppad på saker rent allmänt. Vill mest bara gå och lägga mig. Kanske på grund av bakis-känslorna?
 
Jag skriver en liten stund varje eller varannan dag på boken. Det rullar på ganska bra. Jag behöver inte ta några pauser för att få perspektiv. Jag skulle kunna börja sträckskriva. Men jag orkar inte, för trött och deprimerad. Men det är ju också en anledning att stanna kvar i livet, så jag kan avsluta vad jag påbörjat nu när jag vet precis hur jag vill ha boken. Det behövs bara tid att få det på pränt. Som om något sånt hade hindrat mig om jag verkligen skulle velat dö. Fast det kommer låta bra sen i intervjuerna när jag blivit känd författare.
 
Jag tänker sitta och stirra ut i intet nu en stund. Vila hjärnmusklerna.
Till top