Jävlar vad bra jag är på att tänka

Tankar/känslor / Nuet, Skriva bok, Tankar / Permalink / 0
Mmmh. Espresso house igen. Fick välja mellan det här och träning. Vill faktiskt verkligen träna men jag vill skriva ännu mer. Så här sitter jag, trött, med mensvärk och inte alls så mycket i nuet som jag skulle vilja. De tankar som flyger genom huvudet är planerandet av nästa bild jag ska ta och lägga upp på instagram samt hur jag ska formulera texten till den. Drömmarna jag hade inatt som bara inte vill släppa. Känns lätt obehagligt, bilderna kommer tillbaka så starka att det känns som om de händer just nu i verkligheten. Tänker på den där intervjun jag gjorde till en utställning om pgjorde sykisk ohälsa på Sörmlands museum (som jag inte vet än om jag kommer att vara medverkande på). Vad sa jag egentligen? Borde jag ha gett lite mer exempel från verkligheten? Jag kanske ska spela in mig själv när jag förklarar lite mer ingående och skicka till dem... Eller då kanske det låter som om jag bara vill att folk ska tycka synd om mig. Hmm. Sen tänker jag på hur mycket jag hoppas och vill med framtiden. Vill ha barn, vill ha en större bostad med en egen trädgård. Vill ha en examen i vad som helst. Vill skratta mer, leva mer, köpa mer saker, prata med fler människor. Men hur fan ska jag orka? Hur ska det gå till?! Ja, hur ska det göra det.
 
Och nu är tankarna från när jag satte mig ner här borta och har istället ersatts av tankar kring hur jag ska formulera den här texten i bloggen så bra som möjligt. Aldrig en lugn stund i huvudet. Tur att det kommer lite regn idag i alla fall, då slipper jag vattna rabatterna. Det har börjat titta upp en del saker vid det här laget. Mest från salladslöken och dillen. De verkar mest benägna att växa. Kanske är jorden bättre just där? Är mest glad att något över huvud taget som inte är ogräs växer. Efter allt arbete jag lagt ner på att rensa bort den begynnande skog som höll på att ta över bakgården. Nu spelas "Paradise" med Coldplay på radion här inne. Känns passande på något sätt. Soundtracket till mitt bloggande om mina tankar. Fint.
 
"And dream of para-para-paradise
Para-para-paradise
Para-para-paradise"
 
Mmmh. Jag gjorde marklyft igår. Båda sorterna, raka och vanliga. Träningsvärk i halva kroppen idag. Och spänd som satan i nacken. Huvudvärken började komma runt fem igår eftermiddag. Och den har inte gett upp än. Hade varit skönt om man kunde slappna av och njuta lite mer i vardagen. Men man får ju också acceptera att det är som det är. Jag är inte Buddha. Och jag kan ju inte bli det heller om jag ska hålla på och klaga på att jag inte är det. Tänkvärt va? Jävlar vad bra jag är på att tänka saker. Men försöker att inte tänka för mycket på det. Känns lite väl självgott. Självmumsigt. I smyg försöker egot fresta mig med mig själv. Titta så bra du är, mycket bättre än alla andra. Men herregud vad är det jag tänker! Jag kan ju inte hålla på och trycka ner andra bara för att själv känna mig bra. Nej, om jag inte kan känna mig bra bara som jag är så är det åtminstone bättre att höja upp andra människor över mig istället. Eller? Inte så attraherande att ta på sig en offerkofta heller kanske. Fan. Hur man än gör så blir det ju fel.
 
Ja, men nog om det. Jag har kommit på att jag ska skriva en bok igen. För sjuttioelfte gången. Den här gången har jag en ny originell idé och ett nytt upplägg för hur jag ska lyckas. Än så länge det dock bara på idéstadiet. Tänker på det hela tiden. Men jag egentligen ingen lust att faktiskt sätta mig ner och börja skriva. Så det känns ju redan nu ganska dömt att misslyckas. Kanske ska försöka kladdskriva något nu. Det behöver ju inte bli bra. Man kan ju börja skriva ner en synopsis åtminstone. Jag vet ju ungefär vad den ska handla om och vad som ska hända i vilken ordning. Hur svårt kan det vara?
 
Tillräckligt. Men om jag inte ska träna kroppen idag så kan jag ju träna disciplinen istället.
Till top