Till Lena

Tankar/känslor / Permalink / 0
Jag hade en gång en tearapeut som jag slutade träffa när jag arton år har jag för mig. Hon var den första som jag tyckte om efter att ha träffat ett tiotal terapeuter. Vi slutade träffa varandra eftersom hon skulle byta arbetsplats. Jag fick hennes mailadress och skickade ett mail till henne många år senare. Jag fick svar och en ny mailadress hon var på väg att byta över till. Jag svarade aldrig då. Jag skrev till den nya mailadressen igår innan intervjun. Som jag förresten genomförde och som gick väldigt bra tycker jag. Fick idag ett mail som sade att mailet inte kommit fram. Ett sånt där mail som brukar betyda att mailadressen inte existerar längre. Jag vet inte var du är. Men om du läser det här så:
 
"Hej igen Lena! Hoppas den här adressen är aktuell. Jag sitter på bussen för tillfället. Sjuk och nästintill utslagen. Men jag känner att jag måste göra det jag ska göra idag. Har redan skjutit upp datumet en gång. Går på ren adrenalin. Trotsar mina svidande ögon för det här mailet känns viktigt. Jag vet inte varför jag skriver till dig. Jag minns nästan ingenting om dig mer än jag verkligen tyckte om dig och att jag kände att du var en av väldigt få som förstod mig. 
 
Jag är på väg för att göra en intervju till en utställning på museum om psykisk ohälsa. "Ont i själen och överallt" i Sörmland. Sen ska jag träffa min nuvarande terapeut sista gången innan hon går på semester.
 
Jag mår fortfarande dåligt. Men jag får i perioder för mig att jag är frisk. Det var då jag skrev till dig. Jag fick nya diagnoser för lite mindre än ett år sen. Åtta personlighetsstörningar med huvuddiagnos borderline. Plus fler förmodade men ej utredda diagnoser. Utmattningsdepression bla. Inte så kul. Jag är långtidssjukskriven sen två och ett halvt år tillbaka. Nästan lika länge sen jag skrev till dig sist. Jag gick med andra ord inte klart dansutbildningen. För det var då jag skrev tror jag? Sen dess har jag varit nästan totalt isolerad. 
 
Jag har redan gjort den här intervjun. Men bestämde mig för att göra om den. Jag trodde det skulle bli enkelt, trodde att jag var en öppen person. Men jag insåg att jag modifierade allt jag sa utefter vad som förväntades. Den här gången vill jag vara ärlig och utlämnande. Jag tror jag håller på att dö av skräck just nu. Jag känner att jag kommer få ångra detta i efterhand när de få människor jag fortfarande har kontakt med lämnar mig för gott. Jag har med mig min häxa jag fick av dig att hålla i handen.
 
Det känns som att jag inte borde skriva till dig. Du har inte betalt för att lyssna på mig längre. Jag känner likadant inför en läkare jag haft under ett år nu. Han har nyligen blivit abrupt kickad eftersom han egentligen var inhoppare temporärt. Jag känner att vi hade en personkemi och att jag skulle vilja fortsätta prata med honom privat. Men det är sånt man inte ska göra. 
 
En kvart kvar innan intervjun nu. Jag tänker på dig. Undrar hur du har det och så.
 
Hälsningar tjejen med tekoppen"
Till top