Att klaga

Lärdomar / Aldrig ensam, Blogg, Energitjuv, Klaga, Låt det vara, Negativ inställning, Positiv inställning, Positiva klubben, Psynligt, Skriva om psykisk ohälsa, Tillåtelse, Tjata, Älta, Öppna upp sig / Permalink / 0
Nu har jag tänkt igen. Angående det här med hur man skriver om sin psykiska ohälsa. Läste just en text på Instagram om energitjuvar. Självklart är det fint att få förtroendet, att någon vill öppna upp sig och be om hjälp från just mig. Och ofta vill man ju hjälpa till också. Men först och främst kommer min egen hälsa och ibland behöver man sålla bland de som behöver mycket stöd. Det är mitt ansvar. Jag har också läst en annan text på Instagram nyligen angående att klaga. Är det så fel egentligen? Man blir kanske en av de där energitjuvarna som folk kanske sållar bort. Är det värt risken? Jag skrev tidigare om hur man (om möjligt) kanske borde se över sitt ältande och tjatande kring allt som är dåligt med livet och en själv. Jag vet inte om jag håller med mig själv. Det här är ett svårt ämne. Risken finns att människor som verkligen behöver öppna upp sig låter bli.
 
Mår man redan dåligt. Är rädd för vad folk ska tycka om en. Då kan en sak som att öppna upp sig bli väldigt skör. Jag tror att de flesta människors största rädsla är att bli lämnade. Jag har läst och hört från många håll att man ska se saker på den positiva sidan. Ändra sitt sett att se på saker och sprida positiv energi omkring sig. Affirmera och se de goda tingen här i livet. Och det är säkerligen något som skulle vara skönt att kunna göra. Men är man deprimerad, lider av ångest eller något annat som sänker din livslust. Då kan man oftas inte välja det här. Vi kan inte välja att se positivt på saker. Är vi då bara negativa energitjuvar som går omkring och inte anstränger oss? Håller vi på att älta och klaga? Eller gör vi något som är otroligt viktigt för att vi ska orka hänga kvar?
 
Att tänka på oss själva och kanske sålla bort människor som stjäl energi gäller i högsta grad även oss med psykisk ohälsa. Var och en behöver ta sitt ansvar. Prata om du behöver prata. Välj bort om du behöver välja bort. Vi har var och en vårt ansvar. Men det är så mycket svårare i verkligheten. Man vet inte alltid vad som är rätt. Och man har inte alltid kraften för att genomföra en förändring. Så låt de vara så. Tillåt dig själv att vara så som du är. Tillåt andra att vara som de är. Inte heller särskilt lätt. Men värt att tänka på. Kanske genom att läsa detta och tänka på saken. Kanske att en annan möjlighet öppnar upp sig. Annars. Låt det vara.
Till top