Två saker

Lärdomar / Göra saker, Jogga, Just do it, Relationer, Surrender, Synk, Ursäkter, Vad vill jag?, Yoga / Permalink / 0
Två saker. Första saken. Hur gör man om man vill göra saker men man hittar på massa ursäkter för att låta bli hela tiden? Livet känns så olidligt när jag inte kan göra något som jag vill göra. Vill jag ge det här livet en chans så måste jag ge mig ut och bara göra det. Jag bestämde mig för att strunta i alla tankar och ursäkter jag haft på förmiddagen. Nu börjar vi om. Vad skulle jag vilja göra idag? Jag skulle vilja skriva ett mail till en person som jag tänkt på de senaste dagarna en del. Jag skulle vilja yoga en stund. Kanske gå och ut promenera eller jogga. Jag skulle vilja redigera lite videoklipp som jag påbörjade tidigare i veckan. Jaha, okej. Ja var ska vi börja? Tittar ut. Man kanske skulle börja med att gå ut och jogga då? Men jag har ju inte alls bra kondition och jag kanske kommer få världens panikattack där ute. Jaha, okej. Det kanske blir historiens sämsta joggingtur. Big deal. Nu klär vi på oss. Kom, kom!
 
Andra saken. Jag började med att jogga för snabbt så andningen inte hängde med kliven. Jag promenerae en stund till andningen var på en mer behaglig nivå. Började jogga lite försiktigt igen. Frös lite, kallt ute. Ökade på takten lite igen. Anpassade mig efter temperaturen i kroppen. Inte för kallt, inte för varmt. Bara skönt, tillräckligt för att kunna njuta av naturen omkring mig. Titta på snön som faller, lyssna på fåglarna. Efter en stund hittade jag en rytm i andningen som passade benen. Benen höll takten åt andningen som höll takten åt benen. Det blev som musik. Jag hade kunnat fortsätta hur länge som helst. Kanske.
 
Tillbaka till första saken. När jag kom hem var jag i ett så meditativt tillstånd från joggingturen att jag hoppade direkt in i lite yogapositioner. Kroppen och andningen var så synkroniserad och allt kändes sådär effortless. Ursäkta svengelskan idag. Det bara kom av sig självt. Så gott som åtminstone. Stundvis behövde jag inte anstränga mig över huvud taget. Surrender, brukar en av mina vänner alltid säga. Surrender till vad? Till vad du vill såklart. Vad vill du? Ja, idag vill jag göra de sakerna jag nämnde högre upp. Två av dem är gjorda. Och nu sitter jag och skriver ett blogginlägg till på köpet.
 
Tillbaka till andra saken. Tidigare har jag anpassat takten i relation till vad jag trott förväntats av mig. Efter hur snabbt jag går. Efter nivåerna på löpbandet på gymmet. Efter hur andra människor rör sig. Idag anpassade jag takten i relation till mig själv.
Till top