Milstolpar år 2017

Min historia / 2017, Milstolpar / Permalink / 0
Lite milstolpar under året som gått. Tänkte göra någon sorts reflektion av år 2017 men jag minns ju så dåligt. Så det här får bli första steget, att gå igenom almanacka, dagbok och blogg för att se vad som överhuvudtaget har hänt. Imorgon eller när jag orkar ska jag skriva en liten utvärdering på frihand och tankar kring det nya året. Förväntningar och förhoppningar. Saker att tänka på kanske. Vi får se.
 
15 Januari
Jag åker till Stockholm och går på kontaktimprovisation. Det här är ett av de första försöken att aktivera mig med hjälp av min aktivitetsersättning. Jag var supernervös men väl förberedd och allt gick bra. Dagarna efter var jag trött, ledsen och omvälvd av upplevelsen.
 
17 Januari
Jag höjer rösten mot en tiggare utan ICA. Han frågar hur jag mår och jag säger att jag mår inte så bra. Han försöker luska fram vad det är och jag blir irriterad för att jag vill inte prata om hur jag mår med honom.
 
22 Januari
Åker till Stockholm för andra gången på kontaktimpro. Jag har ångest upp till öronen och är nära att vända hem igen men tar mig ändå dit och dansar järnet.
 
28 Januari
Jag börjar yoga varje dag i femton minuter.
 
29 Januari
Jag bryter ihop för att jag inte står ut med att hålla inne min längtan efter barn längre. Jag var så rädd för att relationen mellan mig och min sambo skulle ta slut när detta kom ut. Men som tur är visade det sig att han också ville ha barn med mig. Kanske innan året var slut till och med, om jag skulle må tillräckligt bra. Detta är också dagen då jag åker på kontaktimrpo för tredje och sista gången. Jag får veta att de inte kan ge mig några kvitton eftersom verksamheten är svart, men jag har inte råd utan hjälp av försäkringskassan.
 
30 Januari
Tiggaren utanför ICA är borta och kommer aldrig mer tillbaka. Jag är lättad över att slippa konfrontera honom men har samtidigt dåligt samvete.
 
14 Februari
Jag börjar skriva på en bok. Jag ansöker om boendestöd efter att ha väntat en och en halv månad på ett läkarutlåtande som jag aldrig fick.
 
21 Februari
Jag börja hålla i en halvtimmes yoga på Fontänhuset en gång i veckan. I två eller tre veckor innan jag inser att jag inte orkar.
 
27 Februari
Boken går på grund, jag tappar inspirationen och vet inte hur jag ska fortsätta.
 
6 Mars
Jag når något sorts klimax i den senaste tidens ångest. Skriver i min dagbok att jag inte förstår hur jag ska orka leva till det här året tagit slut.
 
8 Mars
Jag är fortfarande i något sorts klimax. Överväger starkt att ta mina sista pengar och åka med ett sista-minuten-plan från Skavsta utan att berätta för någon.
 
10 Mars
Jag tar en lätt psykedelisk drog i ren desperation efter att må bättre. Och jag mår faktiskt bättre därefter. Inte bara mentalt men även fysiskt. All värk orsakad av spänningar jag haft sedan augusti året innan lättar. Jag behöver heller inte längre äta ångestdämpande tabletter varje dag.
 
15 Mars
Jag åker till en annan stad och sover över hos en vän jag inte träffat på länge. Trött, nervös och förväntansfull. Dagen efter att jag kommer hem igen skriver hon till mig att vi inte längre kan vara vänner, utan att förklara varför. Vilket resulterar i att jag slutgiltigt raderar min facebook samt ställer in mitt födelsedagsfirande.
 
19 Mars
Jag börjar rensa ogräs på uteplatsen i många långa timmar hela våren och det hjälper mig att hålla ångesten i schack.
 
1 April
Jag gör högskoleprovet. Jag har knappt orkat plugga inför det och överväger att strunta helt i att gå dit. Men gör det ändå och får till min förvåning 0.05 bättre i poäng än gången innan!
 
11 April
Jag åker till Fontänhusens sverigekonferens i Båstad och är där tre dagar samt håller i en workshop. Workshopen blir bra men övrig tid har jag extrem ångest, trötthet och hemlängtan. I ett par veckor efter att jag kommer hem känner jag mig bakfull och sjuk. Men är ändå stolt över att jag klarade av resan.
 
28 April
Efter att ha hoppat över yogan flertalet dagar så blir det alltmer glesare härifrån. Jag har prestationsångest och det ger mig inte längre något att fortsätta tvinga mig själv.
 
2 Maj
Första tillfället för Best Practice på Fontänhuset som jag och min handledare där initierar. Ett sorts filosofiskt forum där vi medlemmar (med psykisk ohälsa) ska handleda handledarna. Vid sex tillfällen diskuterar vi kring olika problematiska situationer som kan uppstå i huset och hur man som handledare på bästa sätt kan agera. Och jag är med genom hela upplägget!
 
12 Maj
En medicin jag började ta en månad tidigare börjar ge sig till känna i form av en del biverkningar. Jag är så dåsig att jag nästan somnar stående under dagarna. Samtidigt är jag uppe i varv och tankarna rusar förbi i huvudet. Ångesten ökar och destruktiva tankar tilltar.
 
17 Maj
Ångesten ökar för varje dag. Den här dagen skriver jag i min dagbok att livet känns som ett jobb jag borde slutat på för länge sen. Dagen efter åker jag till psykakuten för att träffa en läkare som ändrar min dosering lite. Efter det avtar den värsta ångesten.
 
19 Maj
Jag äter frukost ute i solen och sår alla mina frön ute på bakgården! Lycklig! På kvällen åker jag och min sambo till Uppsala för att jag skulle på en målarkurs som sedan blev inställd.
 
22 Maj
Jag får äntligen komma på ett möte hos socialen för att diskutera min ansökan om boendestöd. Jag testar också att sluta äta laktos vilket leder till insikten att jag faktiskt är laktosintollerant.
 
26 Maj
Jag har ångest och vill dö. Jag får av någon anledning för mig att skära mig i armen med en glasbit trots att det var sju år sedan jag senast skadat mig själv.
 
1 Juni
Jag gör en intervju om min psykiska ohälsa för Sörmlands museum. Jag börjar också arbeta på en ny bokidé.
 
13 Juni
En läkare jag haft under ett års tid slutar plötsligt och abrupt.
 
17 Juni
Jag dansar hela natten på ett openair-rave. Mår som en gud! Utöver tröttheten och smärtan i kroppen.
 
22 Juni
Efter ett par dagar då jag varit nästan hypoman passar jag min lillebror två dagar på raken. Jag tänker att jag orkar det eftersom jag har så mycket energi och mår så bra. Det visar sig att jag hade fel. Jag orkade genomföra det hela men ångesten och tröttheten river mig i bitar i många dagar efteråt.
 
10 Juli
Jag gör om intervjun för Sörmlands museum eftersom jag var så nervös första gången och kände att jag inte öppnade upp mig ordentligt. Efter intervjun träffar jag min terapeut sista gången innan hon går på semester. Innan jag går hem efter terapin skär jag mig igen med en glasbit. Efter det kan jag inte sluta tänka på att jag vill göra det igen. Jag börjar också googla bilder och videoklipp på självskadande.
 
12 Juli
Jag ljuger för min sambo om att jag vill skära mig igen och får då tillfälle att göra just det. Skära mig. Jag känner mig så besatt att jag inte längre kan lita på mitt egna omdöme. Jag går frivilligt till psykakuten och lägger in mig på avdelning.
 
16 Juli
Jag tappar kontrollen hemma när jag är på permission. Har extrem ångest och klarar nästan inte att ta mig tillbaka till sjukhuset. Dagen efter beskriver läkaren mig som "på gränsen til psykotisk". Hon vägrar lyssna på ett ord jag säger och jag känner att jag bara mår sämre av att stanna kvar. Efter många om och med så blir jag utskriven dagen efter.
 
22 Juli
Jag går in i någon sorts hypomani igen som vara ungefär en vecka. Efter det kommer självskadetankarna tillbaka, nu så starka att jag känner att jag misslyckats om jag inte blöder ihjäl. Mycket overklighetskänslor och andra dissociationer. Saker gungar framför mina ögon, jag tappar greppet om tiden och har ingen aning om det gått en minut eller vecka. Jag känner mig vinglig och uppfattar ljud annorlunda.
 
7 Augusti
Jag börjar prata en del framför kameran och lägger ut på Instagram och Youtube. Njuter av att ha hittat en ny hobby!
 
14 Augusti
Mina första hörselhallucinationer börjar komma. Jag får också veta av min terapeut att jag har PTSD och utmattningssyndrom.
 
25 Augusti
Jag åker till Uppsala igen i tre dagar för Filosofidagarna. Som inte visar sig vara intressanta filosofiska diskussioner som man får delta i. Utan olika forskare i filosofi som föreläser om vad de arbetar med just nu. Akademiskt språk som jag inte förstår ett dugg av, dessutom på engelska (som inte är min starka sida). Jag är helt väck. Marken gungar och jag orkar knappt göra något under dagarna. Ligger och vilar mycket.
 
5 September
Första kurstillfället i MBT!
 
12 September
Andra kurstillfället i MBT. Innan jag åker hem skär jag mig själv igen. Den här gången så djupt att vi bestämmer oss för att åka till akuten där de tejpar ihop gliporna.
 
14 September
Kursstart för Sokratiska samtal. En åtta veckor lång kurs där vi i princip bara sitter och filosoferar tillsammans, jag, min sambo och ett gäng pensionärer.
 
18 September
Jag åker till psykakuten för att jag har så starka tankar på självmord. Medan jag sitter och väntar på min tur att träffa en läkare får jag en ångestdämpande tablett. När det blir dags att prata med läkaren är jag relativt lugn och vi bestämmer att jag ska åka hem igen. Dagen efter strax innan jag skulle på tredje MBT:tillfället skär jag mig igen. Vi åker till akuten som än en gång tejpar ihop glipande sår. Efter det blir jag inlagd.
 
24 September
Efter att ha blivit uppmuntrad att gå och ta promenader själv av personalen på sjukhuset så gör jag just detta. I och med att jag var inlagd av den anledningen att jag inte vågade gå ut själv så var det väl egentligen ganska dumt av dem. Men de tyckte inte att det var bra för mig att "gömma mig" på avdelningen. Jag måste lära mig att våga gå ut själv. Vilket resulterade i att jag åt ett par flugsvampar och skar mig själv återigen. Magpumpning och stygn på det.
 
2 Oktober
Jag är hemma på permission och mår riktigt dåligt. Jag ringer till avdelningen och ber om hjälp, de skriver ut mig över telefon. Jag får inte ens prata med en läkare. Senare samma dag går jag till min terapi. Mot slutet av terapisamtalet drabbas jag av panik och säger att jag tänker dö. Jag promenerar ut i skogen och försöker förgifta mig själv igen med svamp. Min sambo håller fast mig och en främling som går förbi ringer polisen som kommer och hämtar mig. Jag blir inlagd igen, den här gången på tvång.
 
11 Oktober
Jag gör ett studiebesök på Recreating och vi bestämmer att jag ska börja arbetsträna där två halvdagar i veckan. Hittar inget exakt datum, men ett par dagar senare blir jag utskriven.
 
24 Oktober
Boendestöd kommer hem till mig på möte för första gången. Äntligen! Men nu känner jag inte längre att jag behöver något stöd. Det vill säga utöver att underlätta för min sambo som vägrar lämna mig en ensam en enda sekund av rädsla att jag ska skada mig själv igen.
 
27 Oktober
Första arbetsdagen på Recreating. Här någonstans ger jag upp på årets andra bokförsök. Jag skrev dock nästan färdigt hela första utkastet och jag gav inte upp på grund av brist på inspiration. Jag gav upp för att jag helt enkelt inte gillade det jag hade skrivit.
 
7 November
Sista kurstillfället i MBT, första i Hathayoga.
 
17 November
Jag påbörjar årets tredje bokprojekt och tror precis som gångerna innan att den här gången har jag hittat rätt! Den här gången kommer det bli en färdig bok. Jag fortsätter bara skriva i några veckor innan jag tappar självförtroendet helt.
 
21 November
Jag får en panikattack på arbetsträningen och är nära på att aldrig vilja komma tillbaka igen.
 
28 November
Jag skrev inlägget om att jag borde ha hamnat på akuten. Jag var nära att komma undan från arbetsträningen för att skära mig själv och ta en överdos. Livet kändes helt enkelt outhärdligt och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Men i och med att jag blev hindrad och fick prata ut om mina känslor så avtog paniken.
 
22 December
Jag får äntligen träffa en av psykologerna på MBT-teamet för samtal kring om jag får påbörja terapin. Visar sig att de vill göra en utredning för autism innan jag eventuellt får påbörja terapin.
 
23 December
Firar jul med familjen. Bestämmer mig för att jag ska dö. 
 
24 December
Jag mår för dåligt för att åka iväg till julfirande. Ligger fortfarande på gränsen till att vilja ta steget till självmord. Men så vänder det och jag känner att jag kanske har kommit till en punkt i mitt liv då jag kan lägga självmords-alternativet åt sidan.
Till top