Blablabla

Tankar/känslor / Osv, Psykisk ohälsa, Psynligt / Permalink / 0
Idag tänker jag skriva här. Jag gör ju inte det så ofta numer. Jag skriver på boken och jag skriver på Instagram. Jag pratar och sluddrar på Insta-händelser och youtube. Jag är everywhere. Jag vet, jag som brukar ha så bra språk. Nu börjar jag skriva på svengelska och allt. Sorry dudes, jag är trött och mår ganska skitdåligt idag. Jag orkar inte vara seriös och korekt. Kaffet puttrar i kaffekokaren. Vaniljdrömmarna knastrar i munnen. Min bok blir kanske inte riktigt lika fin och poetisk som det blir när jag skriver här. Jag är kanske bättre på att skriva i blogg än att skriva bok. Kanske för att jag gjort det förstnämna en hel del fler år än det andra. Nu smakas kaffet i munnen. Smaken påminner mig om korv av någon anledning. Nej jag bara skojade. Fast egentligen inte. Men ibland misstar jag en smak för en annan. Jag kan få smaker i munnen som inte finns där. Jag vet inte om det är ett schizotypt drag. Jag har ju schizotyp personlighetsstörning. Jag får känselillusioner. På sista tiden har jag även fått hörselhallucinationer, känslan av att marken gungar och saker mitt framför ögonen kan gunga till. Om jag tittar på en gardin tex så kan det se ut som om den vajar i vinden ungefär. Eller att en dörr öppnas och stängs. Hörselhallucinationerna är mestadels ringande ljud. Som att det ringer på dörren eller att min mobiltelefon ringer. Alltid ekande långt från fjärran. Jag har lärt mig rätt snabbt att skilja det mesta från verkligt och overkligt.
 
Hur som helst. Jag vill inte prata om allt dåligt och mörkt. Alla vi som skriver i sociala medier om vår psykiska ohälsa, vi skriver ju på olika sätt. Jag funderar ofta på hur man bör skriva på bästa sätt. Självklart finns det inget korrekt och felaktigt sätt att skriva på. Det är ju helt upp till en själv hur man vill och känner orkar eller vågar skriva. En del skriver knappt något alls. Håller allt inom sig. Men vill ändå finnas där i sfären bland de som öppnar upp sig. De läser vad andra skriver och kanske kommenterar ibland att "ja, sådär känns det för mig också". Andra går "all in" och utesluter inte något. De lägger ut hela sitt privatliv i det offentliga, allt från vem de just haft sex med till hur många skärsår de orsakat sig själva just idag. En del upprepar sig genom att skriva samma sak varje dag; "idag mår jag dåligt, allt känns tungt och svart" och så vidare.
 
Det finns de som bara skriver om positiva saker. De som delar med sig av alla sina segrar. Varje motgång vänds till något positivt. Och de älskar att uppmuntra andra till att göra detsamma. Fokusera på allt som är positivt i livet och blir lyckligare, samtidigt som de också lider. Det finns de som är ambivalenta, i ena stunden delar de med sig av precis allt för att i nästa stund radera allt och börja om på nytt. De håller sig och skriver ingenting, skriver lite lagom mycket, blandar gott och ont och sedan får de panik och raderar sina konton och skapar nya återigen.
 
Vad är rätt? Vad får man skriva? Vad borde man skriva? Var går gränserna? Jag vet inte. Där du själv känner dig bekväm kanske. Vi har ju tryckfrihet. Ingen kommer straffa dig. Om folk inte gillar vad du delar med dig av är det deras problem. De kan välja att sluta läsa. Känner du dig obekväm, gå tillbaka ett steg. Suktar du efter att dela med dig mer? Testa och se vad som händer!
 
Varför sitter jag och skriver det här? För att jag vill skriva något. Men jag vill inte vara negativ. På såhär vis kanske jag kan hålla mig neutral. Genom att filosofera kring det jag själv just nu är osäker kring. Vad är egentligen okej att skriva om? Får jag prata om hur mycket jag väger eller triggar det folk? Får jag prata om hur jag gör när jag skär mig själv i armarna? Det finns en risk i att folk tar efter. Jag har själv suttit och googlat hur man begår självmord på bästa sätt. Självklart kan jag späda på det ämnet och berätta hur jag skulle gjort för bästa resultat. Men är det moraliskt okej? Och om jag mår väldigt dåligt och själv skulle må bättre av att få berätta om hur mina tankar går kring det? Gör det saken mer okej?
 
Nu är kaffet slut och tre kakor uppätna. Jag vet inte om jag känner mig färdig med skrivandet. Kanske kan avsluta skrivandet här och fortsätta i boken istället. Jag är lite nervös över den förresten. Jag har pendlar mellan känslan av att boken är patetiskt dåligt och att den helt klart kommer stå i skyltfönstren på Akademibokhandeln inom ett år eller två. Jag får väga in att jag har emotionellt instabil personlighetsstörning. Jag pendlar mycket, det är vad det innebär. Kanske är boken ett mellanting. Kanske är den helt okej och kanske finns det åtminstone en liten chans att den blir publicerad. Vi får se. Jag är nervös hur som helst. Jag har kommit ungefär halvvägs. Det har gått så lång tid nu sedan jag började skriva på den och jag har inte läst igenom det jag skrivit än. Känns läskigt att fortsätta på något som jag inte vet om det är bra. Minns inte heller allt vad jag skrivit. Det har blivit så mycket nu. Det är svårt att få en överblick. Har skrivit en tidslinje i ett dokument för att få ett grepp om tidsspannet och ordningsföljden av scenerna. Men det är svårt att greppa en så stor samling med ord.
 
Okej. Det var det. Hejdårå!
Till top