Skogen

Tankar/känslor / Livet, Mindfullness, Naturen, Närvaro, Reflektion, Skogen / Permalink / 0
Var har skogen tagit vägen i våra liv!? Jag var trött seg och på dåligt humör i morse. En promenad kanske skulle vara en bra idé för att rensa huvudet och piggna till tänkte jag. Det kändes väldigt motigt att gå ut när jag inte egentligen behövde göra det. I alla fall inte för någon annans skull. Mig själv skiter jag ju i såklart. Väl ute vek jag in på en stig i skogen. Jag hade väldigt svårt att vara i nuet och fokusera på vad som faktiskt var här. En massa gnäll, bitterhet och oro inför framtiden malde på i huvudet. Så för att bryta cirkeln och tvinga in mig själv i verkligheten igen så började jag ta på träden. Kände ojämnheterna, lenheten, temperaturen som var lite lägre än min egen. Lyssnade på det frasande ljudet. Försökte inbilla mig att jag kunde känna livet som pulserade i trädet och jämförde det med mitt egna. Två levande varelser i ett samspel. Jag lade ut min kappa på en gräsplätt i halvskugga. Lade mig på den och tittade upp mot himlen. Trädtopparna vajade fram och tillbaka runt mitt synfält. Den blå himlen i mitten.
 
Jag kände på gräset med mina fingrar. Hittade en pinne och kände noga på den, titta på varje liten millimeter av den. Ett löv mot ljuset. Ett utsökt trådnät löpte genom hela lövet. Och ett sorts skinn tunnare än papper däremellan. Ett fantastiskt arbete från naturens eller kanske rent av livets sida. Även i döden. Lövets och pinnens alltså. Jag luktade lite på dem också. De luktade fantastiskt gott av skog och jord. Och jag tänkte att när i helvete var jag i närkontakt med naturen sist? Jag kommer inte ens ihåg. Hur blev det såhär? När jag var liten var jag ute i skogen hela tiden. Det var mitt andra hem. Och jag älskade den. Men var är den nu? Den är utanför fönstret. Den är något jag kan titta på medan jag går på den asfalterade vägen intill. Den är något jag ser på film. Den är inget som jag rör vid. Som jag luktar på. Eller går in i och verkligen tittar på bara för sakens skull. Skogen har hamnat i kulisserna.
 
Ja. Och det var det. Det var bara det jag ville säga. Jag kommer kanske inte nödvändigtvis börja gå och lukta på pinnar och krama träd nu på regelbunden basis. Men det var otroligt skönt den stunden vi delade idag. Skogen och jag. Jag vet att vi kommer mötas igen. Du och jag. Till dess, keep doing what you're doing!
Till top