Hello from the outside

Tankar/känslor / Mående, Paus från facebook, Rensa ogräs / Permalink / 0
Jag har tagit en liten paus från facebook igen, som en del märkt. Jag känner fortfarande ett sug efter att gå in och titta då och då. Inte ett "åh vad spännande, vad har vi här!"-sug, utan mer som ett "nej, nu står jag inte ut mer, jag måste gå in och checka"-sug. Som om jag varit en missbrukare under en lång tid. Jag får inga kickar längre, jag bara måste göra det för att undvika abstinensen ungefär. Men nu blir jag åtminstone medveten om det varje gång suget kommer. Jag kan hindra det från att gå överstyr så länge jag har den här distansen.
 
Faktum är att sist jag var inloggad på facebook så hade jag lite svårt att tänka klart. Jag höll på att rensa bort gamla kontakter och vänner som jag egentligen aldrig varit vän med och som jag knappt vet något om. Varteftersom jag scrollade genom min lista med vänner så började jag ifrågasätta mer och mer om jag verkligen var vän med än den ena och än den andra personen. Efter en stund kom jag på mig själv med att känna mig ledsen, ensam och arg. Jag lyckades ta bort en hel del vänner som jag kanske egentligen hade velat behålla. Men jag kunde inte kontrollera mig själv. Så jag gjorde vad jag kunde och pausade medlemskapet. På så vis kunde jag inte göra någon mer skada i varje fall.
 
Jag ville lätta mitt hjärta lite bara. På det hela taget mår jag ganska bra. Men det känns som en fin balansgång. Minsta lilla överbelastning och allt kommer rasa igen. Jag har alltmer börjat acceptera min nuvarande livssituation, men jag känner mig otrygg. Jag är rädd att någon kommer rycka bort mattan under mina fötter när som helst. Framförallt är jag rädd för att må för bra. Att försäkringskassan och psykiatrin ska överge mig innan jag är redo.
 
Känns som att allt jag skriver här nu kommer ut väldigt stolpigt och ryckigt. Får starka impulser att radera alltihop. Kan man verkligen publicera saker man inte är nöjd med? Folk kommer ju tänka att "usch, det där hade jag aldrig publicerat om det var jag som skrivit det". Nu fiskar jag medlidande igen. Jag har hur som helst börja rensa på bakgården. Vi har en hyreslägenhet som vi egentligen planerar att flytta ut från så snart det är möjligt. Men åh så skönt det är att vara utomhus och arbeta fysiskt. På något vis tror jag att det är mycket svårare för negativa tankar att få fäste då. Och så blir jag lycklig i själen när jag ser resultatet växa fram inför mina ögon. Halvvägs färdig med ogräset nu. Till höger har vi en färdig rabatt, till vänster en ofärdig. Stenplattorna längst bort är rensade och de närmre i bild är orensade. Jag vet inte riktigt varför jag delar med mig av det här. Känns lite mysigt kanske.
 
Vi har skugga på uteplatsen dygnet runt så förmodligen kommer jag inte kunna få något att växa där. Men jag har inte kunnat låta bli utan har köpt ett helt gäng fröpåsar med kryddor, morötter och lök som jag hoppas ska kunna få något fäste. Hoppas nästa hyresgäst kommer uppskatta skörden i så fall. Vi kommer nog inte flytta iår dock så någon liten skörd kanske det blir för oss också. 
 
 
Till top